Sveriges historia (igen)

Bokens författare Peter Olausson, som tidigare skrivit flera böcker om historia, tar avstamp i stenåldern och berättar medryckande och initierat om kungar och krigståg, om epidemier och bränder, om folkskola och folkrörelser. I elva kapitel, ett för varje sekel, får vi läsa välskrivna och underhållande texter om allt det som skapat dagens moderna Sverige.

- Förlagets presentation

Sveriges historia (2018) är just det: Sveriges historia, från stenåldern till nu. Dess USP, unique selling point: Man får allt i en enda volym. Det lär den vara ensam om på den svenska marknaden. Det var också den stora utmaningen, som präglade arbetet från första stund; avvägningen mellan att å ena sidan försöka få med så mycket som möjligt, å andra prioritera saker som var särskilt viktiga och/eller intressanta. En återkommande känsla var att jag fick sluta skriva så fort något började bli intressant … Över skrivandet hängde skuggan av allt jag inte skrev om, helt enkelt.

Jag förstår att det inte finns någon mer svensk en-volyms-historia. För här ingick en stor skopa Angst.

Men det har jag visst redan tagit upp här på bloggen, taggat med Bok 8 för den intresserade. Att jag nu nämner boken igen beror på att den nu kommer ut i en ny utgåva. Det är roligt, och sannerligen inte självklart. För de allra, allra flesta böcker som ges ut här i landet trycks i en upplaga och inte mer. Några av dem – andelen är mindre än man vill tänka på – säljer slut. Då får förlagen avgöra om titeln är så att säga färdig, eller om de ska trycka fler. De flesta hamnar i den förra kategorin. Och bestämmer man sig för att trycka mer av en fackbok får ännu ett beslut tas: Ska det ”bara” bli en ny tryckning av boken i befintligt skick, eller ska man uppdatera? Ny upplaga eller ny utgåva? (Det händer att skönlitteratur uppdateras men det är betydligt sällsyntare.) Så när Sveriges historia kommer ut i en ny utgåva är det ännu lite roligare än ”bara” en ny upplaga, som är märkvärdigt redan det.

Vad är då nytt?

Jag lämnade in en lista med nittio ändringar (snarare än åttionio, som jag skrivit någon annanstans). De allra flesta är rent språkliga, som när onödigt trassliga meningsbyggnader retts ut – den stilen. Jag har även lagt in några kompletteringar, från att Olof den helige kanske inte föll vid Stiklestad den 29 juli 1030 utan kanske i ett mindre ärorikt bakhåll, till att Eurovisionsschlagerfestivalen, när den 1958 först nämndes i svensk press, kallades ”Sångfestivalen i Hilversum”. Några rena korrigeringar finns där också, men många är de inte. Men nu plundrar den svenska hären Prag 1648 (i en bildtext), och Sveaborg ligger utanför Helsingfors. För att ta de två mest flagranta.

Den mest synliga förändringen utgörs av det reviderade omslaget. Stilen och Olaus Magnus magnifika Carta marina är sig lika, bildrutorna har gåtts igenom:

• Oförändrad: Midvinterblot
• Oförändrad: Runsten
• Flyttad: Dödsdans digerdöden
• Flyttad: Birgitta
• Flyttad: Gripsholms slott
• Flyttad: Alfred Nobel
  
• Borttagen: Löpsedel Palme/annan bild
• Ny: Sankt Erik (eller vem det nu är …)
• Ny: Ingmar Bergman
• Ny: ABBA

De sju bildrutorna har nu blivit nio. Att i Sveriges hela långa rika historia välja futtiga 9 nedslag är förresten en god övning i det hårda sovrande som ett tag var min vardag. Pröva själv!

Historiens slut

… Ja, inte slutet på världshistorien, utan på Sveriges historia. Närmare bestämt Sveriges historia (Ordalaget 2018). Den börjar ta slut i lagren, sägs det. Vilket ska ordnas med ett nytryck framåt våren.

Och ska det ändå tryckas så passar man ju på att rätta och justera. Allt från stavfel och diskutabla avstavningar till "detaljer" som att svenska hären i en bildtext plundrade Prag 1948, eller att Sveaborg placerats utanför Helsingborg.

89 sådana punkter blev det till slut, med justeringar, förslag och funderingar om stort och smått – men överlägset mest smått eller pyttesmått. Vilket inte är så mycket som det låter, för en volym på över 400 sidor.

Järnspisen förändrar Sverige

I köket se ni min äldsta och min yngsta flicka sysselsatta med att kärna smör. Tänk så bra för Suzanne att ha fått Kerstis säkra och fasta stöd! Vill du veta hvad kattungen heter? Han heter Hans.

- Carl Larsson, "Köket" (1898), först utgiven i boken Ett hem (1899)

I mitten av 1800-talet började järnspisar att dyka upp på marknaden. Mot slutet av seklet kom de spisar som vi är vana att se i framställningar av livet förr; idag är de nostalgi, då var de framtid och modernitet. De var ett resultat av den industriella revolution som framställde och använde gjutjärn i stora mängder, och vars fabriker producerade spisar i otaliga modeller för priser som varit omöjliga bara någon generation tidigare. Spisen förändrade kokkonsten mer än kanske någon annan nymodighet någonsin, inklusive frys och elektricitet. Istället för öppen eld, vars hantering hade krånglat till matlagningen sedan urminnes tider, så fick man en plan, uppvärmd yta som bland annat möjliggjorde stekning på ett helt annat sätt än förr. Det blev lättare att tillaga enstaka portioner och servera dem varma (dittills hade svensk mat oftast serverats ljummen). Spisen hade en ugn, visserligen betydligt mindre än de rejäla bakugnarna, men å andra sidan var den alltid uppvärmd.

- Norrahammar n:o 13 fotograferad 1977, med etiketter från Pripps (IIB?) på kakelväggen. Bostad vid Skaraborgsgatan, kvarteret Stjärnan nr 5. Foto Hans Claeson. (Västergötlands museum, ID 1M16-A145233:2610)

Ändå var spisens inflytande på kokkonsten bara en del av dess påverkan på miljoner svenskars vardag.

De nya spisarna drog betydligt mindre ved än de öppna eldarna. Det var ett starkt argument för att skaffa dem, särskilt i städerna där veden fick köpas för dyra pengar, och trots att de var bränslesnålare så var de mycket bättre värmekällor. Att elden inneslöts innebar att man slapp sitta i rök, vilket otvivelaktigt förbättrade folkhälsan avsevärt. En annan bieffekt var att köken blev mycket renare och därmed kunde inredas på ett helt nytt sätt. Carl Larssons stilbildande tavlor från Sundborn omkring sekelskiftet 1900, med ett städat, sotfritt kök försett med gardiner och trasmattor, skulle ha sett helt annorlunda ut bara några decennier tidigare.

Jämför även med bloggposten Ett kök 1937. Tidpunkten är visserligen en dryg generation senare, men eftersom vi även gått ner flera pinnhål på samhällets klasstege är skillnaden mindre än man kan tro, och inte heller alltid till det bättre vad det senare köket beträffar.

(Det mesta av texten ovan kommer från min Sveriges historia (Ordalaget 2018), kapitlet "Spisar, vatten och avlopp" i sektionen om 1800-talet. Just kökets än evolutionära, än revolutionära utveckling under 1800- och 1900-talen hör till de frågor som jag innan inte ägnat en tanke, men som jag efter att under en längre tid ha umgåtts intensivt med fann bland de mest fascinerande i Sveriges historia över huvud taget.)

På antikmässa

Älvsjömässan har jag aldrig varit på. Eller Stockholmsmässan i Älvsjö, som tydligen alltid varit det officiella namnet.

Men i helgen blir det dags. Den 14-17 februari pågår nämligen antikmässan där. Den förefaller att vara rejält tilltagen och intressant på alla sätt. Och på lördag kl 16 ska undertecknad prata på Stora scenen. Ämne: Sveriges historia i ett nötskal. Det syftar dels på försöket att i Sveriges historia nedteckna det ofantliga ämnet i futtiga ett band, dels på en annan övning som jag får anledning att återkomma till.

Laga skifte i Midgård

Storskiftet, enskiftet och laga skiftet hade samma syfte: Att samla många små ägor till få stora. En annan konsekvens blev att många byar, som mycket väl kunde haft anor sedan medeltiden eller längre tillbaka, sprängdes. 

[...] 

Många reformer, förändringar och annat som inträffat i Sverige, som kristnande, krig, eller alla dessa nationalitetsbyten, har varit tämligen abstrakta; de kan ha haft stor effekt på lång sikt men liten på kort sikt, och legat fjärran från de flestas vardag. Skiftena var annorlunda. De påverkade inte bara jordbruksproduktionen utan hela samhället. Den gamla tidens täta byar präglades av nära samarbete och gemenskap, med alla de nackdelar och fördelar det innebar. Den nya tidens uppsplittrade byar innebar andra nackdelar och andra fördelar, men framför allt påverkade det många svenskar i deras vardag (vid den här tiden bodde fortfarande långt fler på landsbygden än i städer). Sverige efter skiftena var ett nytt Sverige.

- Peter Olausson: Sveriges historia (Ordalaget 2018), s 321-322

När man ska illustrera skiftena så brukar det vara med schematiska kartor, som de jag använt i min bok. Inte för att det saknas riktiga kartor, som kan vara nog så vackra och välritade dessutom, men för att det som ska illustreras – hur småbitar läggs ihop och byar splittras – blir mycket tydligare så här.

Om det finns något verkligt exempel som är lika tydligt så har jag inte hittat det. Som kompensation för de tråkiga hittepå-kartorna lade jag in en detalj som åtminstone roade mig. Även om jag ofta & gärna lägger in saker i mina böcker som inte omedelbart är helt uppenbara för precis varenda läsare, så smyger jag sällan in dolda grejor av den här sorten. Eller..?

J. R. R. Tolkiens egen karta över Anórien med Anduin (Stora floden), Nindalf eller Våtvången etc. Som synes gjorde jag mina kartor något smalare.

Sveriges historia på en kvart

Om senaste boken Sveriges historia har jag inte haft tillfälle att prata förut. Men ikväll är det dags. På VoF Göteborgs månpub kommer jag att hålla en s.k. skeptisk kvart på ämnet Sveriges historia i allmänhet, liksom Sveriges historia i synnerhet. Haket vid Masthuggstorget, jag börjar prata efter 19 nånting. Välkommen.

Nytt omslag

Uppmärksamma läsare kan ha noterat att bilder på min senaste bok Sveriges historia plockats bort från bloggen. Det beror på att omslaget dragits in sedan en "innehavare" haft synpunkter. Ett justerat omslag är på gång.

Uppdaterat: Så här fick det bli.

Sveriges historia lektörsomdömd

BTJ (f.d. Bibliotekstjänst) är landets biblioteksföretag nr 1, och levererar lite av varje i den branschen. En produkt som vi författare är särskilt intresserade av är lektörsomdömena, recensioner/beskrivningar av våra böcker som biblioteksfolk över hela landet går efter när de väljer vilka böcker de ska beställa. Här är ett sådant omdöme, närmare bestämt det om Sveriges historia (Ordalaget 2018):

I den här boken skildras Sveriges historia från stenåldern fram till nutid. För varje sekel sedan 1000-talet får läsaren kapitelvis en inblick i det som skapat dagens Sverige. I stort innehåller boken en traditionell svensk historiebeskrivning, blandat med gamla myter och moderna forskningsrön, men med tonvikt på det traditionella. Författaren ifrågasätter en del historiska myter och har några kontrafaktiska resonemang. Boken är rikt och vackert illustrerad och har en krononlogi över viktiga årtal i samband med varje kapitel och fördjupningsavsnitt kring olika områden, som t.ex. sjukdomarnas och bilismens historia. Peter Olausson har skrivit flera historiska böcker, bl.a. Faktoider och Tredje rikets myter. Boken saknar sammanfattande diskussioner och saknar också not- och litteraturförteckning. Ett register finns dock. Som helhet är boken emellertid läsvärd, översiktlig på ett inte alltför banalt plan och lättillgänglig, men ger inga mer djupgående analyser, vilket syftet kanske heller inte är. Helhetsbetyg: 3.

- Tord Rönnholm, BTJ

Nä, ska man få in hela Sveriges historia mellan ynka två pärmar så blir det inte mycket diskussioner eller analyser, djupgående eller ens ytliga. "Läsvärd, översiktlig på ett inte alltför banalt plan och lättillgänglig" var däremot på pricken vad jag ville få till. Det här är ett riktigt bra lektörsomdöme som gjorde mig glad och stolt.

Valdemar och Jutta fick aldrig barn

Valdemar, vars rykte som kvinnokarl nog inte bara var illasinnad propaganda, hade gjort sin svägerska med barn

- Peter Olausson, Sveriges historia (1:a uppl., Ordalaget 2018), s 70

Valdemar Birgersson (ca 1238-1302) förförde verkligen prinsessan Jutta av Danmark vilket fick intressanta konsekvenser – men ett barn var inte en av dem. Påståendet återfinns lite varstans och kommer sig av att man blandat ihop en legitim son i episoden.

Denna faktoid är det mest pinsamma fel jag hittills hittat i nyaste boken. Pinsamt eftersom granskaren hittade och påpekade det, varpå jag åtgärdade det – på det ena stället där uppgiften förekom. På det andra stället där uppgiften förekom blev den kvar, av ingen orsak alls.

Sånt är mycket lättare hänt i böcker än artiklar: När textmassan ökar så blir det snabbt svårare att hålla reda på alla detaljer, särskilt när de är många och varierande. Vilket alls icke är en ursäkt, bara en förklaring.

Felfinneri

... Det stora krigsbytet från Prag 1948.

- Peter Olausson, Sveriges historia (Ordalaget 2018), s 205

Fel kan vara väldigt olika svårt att hitta. Svårstavade namn och liknande trippelkollas så om något sådant slunkit igenom bleve jag förvånad. Jag har hittat ett sakfel som är särskilt retligt eftersom faktagranskaren påtalade det och jag korrigerade det på ena stället där uppgiften förekommer, men inte på andra. Och så var det krigsbytet från Prag 1948...

Detta gäller alltså förstaupplagan. Ifall det blir tilltryck osv kommer man att få leta efter andra fel i de utgåvorna.

Bokmässa och -utgivning

Inte för att jag har några siffror på hur pinfärska Sveriges historia sålt i riket. Men på den lilla men högintensiva fläck som är bokmässan i Göteborg så har högarna smultit undan i god takt. Här ser vi den hos förlaget Ordalaget. Och då ska man veta att den även sålde friskt hos VoF.

En riktig bok

Även den åttonde gången är det något mycket speciellt att till slut hålla i själva verket; känna tyngden (som denna gång är avsevärd), se papperets glans och illustrationerna. Att det skulle bli mycket bilder har sagts från början, men jag var inte förberedd på känslan av praktverk.

Finns i bokhandeln och naturligtvis på bokmässan, montrar som D04:33 och B03:60. Sveriges historia heter den.

Bokmässa med Sveriges historia

September går mot sitt slut och då är det åter dags för landets största kulturkarneval: Bokmässan i Göteborg.

Eftersom jag har en ny bok ute så blir det signering hos förlaget Ordalaget, monter B03:60, på lördag kl 14 och söndag kl 14.30. Övriga tiden lär jag drälla en hel del hos VoF i D04:33, särskilt på lördag kl 13 då jag ska prata om min nya bok.

[ nytt omslag kommer ]

Sade jag att jag att har en ny bok ute? Jag har en ny bok ute. Den heter Sveriges historia –  från forntid till nutid och handlar om Sveriges historia, från innan det fanns någon historia alls till ganska nyss.

Nästa bok: Sveriges historia

Bokens författare Peter Olausson, som tidigare skrivit flera böcker om historia, tar avstamp i stenåldern [eller istiden faktiskt] och berättar medryckande och initierat om kungar och krigståg, om epidemier och bränder, om folkskola och folkrörelser. I elva kapitel, ett för varje sekel, får vi läsa välskrivna och underhållande texter om allt det som skapat dagens moderna Sverige.

- Ordalaget bokförlag: Sveriges historia

Mitt mest omfattande och krävande bokprojekt hittills – om inte i nedslag så i bredd och sammanfattandets svåra konst – påbörjades förra våren och kommer ut lagom till bokmässan, är det tänkt.

En bok till

Några år sen sist ... Men nu är det dags igen; ännu en bok ska skrivas ihop.

Planerad estimerad utgivning hösten 2018. Så håll inte andan.