Valdemar, vars rykte som kvinnokarl nog inte bara var illasinnad propaganda, hade gjort sin svägerska med barn- Peter Olausson, Sveriges historia (1:a uppl., Ordalaget 2018), s 70
Valdemar Birgersson (ca 1238-1302) förförde verkligen prinsessan Jutta av Danmark vilket fick intressanta konsekvenser – men ett barn var inte en av dem. Påståendet återfinns lite varstans och kommer sig av att man blandat ihop en legitim son i episoden.
Denna faktoid är det mest pinsamma fel jag hittills hittat i nyaste boken. Pinsamt eftersom granskaren hittade och påpekade det, varpå jag åtgärdade det – på det ena stället där uppgiften förekom. På det andra stället där uppgiften förekom blev den kvar, av ingen orsak alls.
Sånt är mycket lättare hänt i böcker än artiklar: När textmassan ökar så blir det snabbt svårare att hålla reda på alla detaljer, särskilt när de är många och varierande. Vilket alls icke är en ursäkt, bara en förklaring.
2 kommentarer:
Skyll dig själv. Du kunde frågat en hyfsat duktig felfinnare till.
MVH
Hans
Det finns en filosofisk problematik relaterad till detta: författaren tror på varje enskilt påstående i sin bok, men tror inte på konjunktionen av alla påståenden: någonstans har det nog smugit sig in fel (SEP).
Skicka en kommentar