Det ryska segertalet … Hoppsan!

- RIA Novosti, 26 februari 2022. Illustrationen man valde är Kievs största torg – Självständighetstorget, som det heter. Kan ironi bli skarpare?

En ny värld föds framför våra ögon. Rysslands militära operation i Ukraina har infört en ny era […]

Ryssland återställer sin enhet – 1991 års tragedi, denna förfärliga katastrof i vår historia, dess onaturliga omvälvning, har återställts. Ja, till ett högt pris, ja, genom ett faktiskt inbördeskrigs tragiska händelser, för bröder skjuter fortfarande på varandra, åtskilda genom att höra till den ryska respektive ukrainska armén, men det kommer aldrig mer att finnas ett Ukraina som är ett anti-Ryssland. Ryssland återställer sin historiska storhet, samlar den ryska världen, det ryska folket enas – i sin helhet, med Storryssland, Vitryssland och Lillryssland [sistnämnda var namn på västra och centrala Ukraina]. Om vi hade övergett detta, om vi hade låtit den tillfälliga uppdelningen vara i sekler, så hade vi inte bara förrått våra förfäders minne, utan även förbannats av våra ättlingar för att vi låtit det ryska landet delas upp.

- Petr Akopov: Наступление России и нового мира ”Rysslands offensiv och den nya världen”, Ria Novosti (ryska statens nyhetsbyrå) 26 februari 2022 [avpublicerat men arkiverat på archive.org], tillyxad översättning av undertecknad med maskinhjälp

Det var inte Akopovs bästa dag på jobbet.

Han hade skrivit ett segertal, späckat med storvulna hänvisningar till det storslagna storryska förflutna, som rimligtvis borde återkomma när man väl fått bukt med det broderfolk som inte riktigt insett sitt eget storryska bästa. Återstod bara själva militärpromenaden, det visserligen tråkiga men nödvändiga och rutinmässiga hantverket. Men när den detaljen ordnats, vilket rimligtvis borde vara ett faktum vilket ögonblick som helst, så har vi segern i vår hand, med Kiev, regering och president, och då kan vi … Hoppsan!

Akopov råkade publicera artikeln på invasionens … Eller vad säger jag, den ”speciella militära operationens” – andra dag. Då hade militärpromenaden, på något märkligt sätt, fortfarande inte riktigt riktigt nått hela vägen. Det var ju inte meningen. Men det var ju bara att avpublicera. Inga problem?

Men artikeln hade synts på nätet. Tillräckligt länge för att snappas upp av de trägna spejar-bottarna från archive.org och dess ovärderliga Wayback Machine. De hade läst in text och bilder, och lagrat det hela på servrarna i San Francisco (eller var de nu ligger, men det är där arkivet har sitt högkvarter). Så hela världen kan ta del av de bombastiska formuleringarna, trots avpubliceringen.

Vladimir Putin har, utan minsta överdrift, tagit ett historiskt ansvar genom att inte överlämna lösningen på den ukrainska frågan till kommande generationer.

Jag har inte sett texten översatt ordentligt. Men det som översättningsmaskinerna matar ut mättar utan vidare dagsbehovet av ohämmad propaganda, komplett med bisarra hänvisningar till ett ärorikt förflutet, genant devota hyllningar till Ledaren, etc.

Detta är en konflikt mellan Ryssland och väst, detta är ett svar på atlantisternas [атлантистов – lustig term men man förstår ju vad som avses] geopolitiska expansion, detta är Rysslands återkomst till sin plats i historien och världen.

Min spontana reaktion är att man kan visa dagens ungdom hur det kunde låta förr i tiden. Men så kommer jag på att det här ju inte förr i tiden utan nu.