De intressantaste historiska händelserna, personerna och företeelserna är de som förekommer i det allmänna medvetandet även långt efteråt, som senare generationer minns, tar ställning till och använder på det ena eller andra sättet. Då kan det också vara mindre viktigt eller helt oviktigt om det är verklighet eller inbillning.
Som berättelsen om Torgny lagman. När utspelar sig den egentligen? Tre alternativ är 1000-tal, 1200-tal och 1800-tal.
Enligt Snorre Sturlassons Heimskringla var Torgny lagman i Tiundaland (med bland annat huvudorten Uppsala) på Olof Skötkonungs tid. Lagmannen ledde ett landskaps ting, de viktiga sammankomster där lagar stiftades, domar dömdes och räkenskaper förvaltades. Vid ett ting i Uppsala ville kung Olof kriga mot Norge och deras kung Olav (som senare skulle kallas den helige). Varken stormän, bönder eller norska gäster tyckte att det var någon god idé, men Olof ville inte veta av några invändningar. Då tog Torgny, den gamle aktade lagmannen, till orda. Han berättade om sveakungar av fordom som plundrat och erövrat österut, men som trots sina framgångar inte varit mer högmodiga än att de lyssnade på de sina. Nu hade de en kung som slarvade bort länderna österut och istället suktade efter Norge, som man aldrig haft något otalt med. Ifall denne verkligen inte ville ta råd så hade de inget annat val än att slå ihjäl honom, så som man tidigare gjort med halsstarriga konungar.
Säg nu strax, vilket du väljer!- Torgny lagman enligt Heimskringla
Enligt berättelsen besinnade sig Olof Skötkonung, slöt fred med Olav och gav honom sin dotter. Se, det var en historia!
Under lång tid utgick man ifrån att berättelsen var sann och riktig; det gällde även långt mer fantastiska historier än denna. Visserligen hade den skrivits ned 200 år efter att den skulle ha ägt rum, men det finns ju inget som hindrar att traditioner hålls levande längre än så.
Men så kom den källkritiska revolutionen. Historiker kom på att problemen var många. Torgny nämns enbart i Heimskringla; han finns inte omnämnd på någon runsten eller annan källa, samtida eller ej. Däremot finns det en äldre källa som beskriver hur ofreden mellan länderna löstes med hjälp av diplomati, utan ett ord om någon hotfull lagman. En avslöjande detalj är att såväl lagmannen som hans far och farfar alla hette Torgny; att låta förnamn gå i arv på det viset förekom senare, men inte år 1000. Källkritiken har dömt ut Torgny lagman. Även om han mot förmodan funnits så har han aldrig hållit det tal som tillskrivs honom.
Men Snorre, som själv var lagman på Island, skrev inte rent historiska texter för en svensk publik, utan politiserad historia för en isländsk publik. När Torgny ca år 1000 kritiserar en svag och tjockskallig Olof så är det i själva verket Snorre som ca 1220 kritiserar Norges kung Håkon. (Så småningom skulle Snorre blandas in i ett uppror som ledde till hans död.)
På 1800-talet blev Torgny en symbol och ett ideal. Han var en man av folket, intelligent men okomplicerad och rättfram, rikligt begåvad med så kallat sunt förnuft, och med folkets känsla för lag och rätt i blodet. Han sågs som den perfekte medlaren mellan folk och kungamakt, någon som kunde formulera och uttolka lagar, någon som makthavarna fick akta sig för att sätta sig på. Dessutom manade han till vänskap med Norge och angrepp i öster. Det var budskap som låg i tiden, såväl i Sverige som i brödralandet Norge:
Återfinna vi ej ännu båda dessa mäns ättlingar i Sverige? Skulle vi tvivla på, att liksom denne storskrävlande svenske kung har efterlämnat sina, så har också Torgny efterlämnat sina?- Folkhögskoleföreståndare O. Arvesen håller ett tal i Vang på nationaldagen 17 maj 1891
Det mest bestående spåret Torgny lagman efterlämnade är av ett helt annat slag. Den götiska vågen i början av 1800-talet ledde bland annat till vad som kallats den nordiska namnrenässansen, då en rad gamla nordiska namn återupplivades. För första gången på mycket länge fick mängder av småttingar heta saker som Hjalmar och Hulda, Leif och Nanna ... liksom Torgny.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar