Svea kanal och Göta kanal

Historiskt sett är Sveriges viktigaste vägar inte de av asfalt, grus eller järn, utan de av vatten. Där gick, och går än idag, de säkraste, effektivaste och tyngsta transporterna. Ett strategiskt beläget vattendrag kunde vara den viktigaste och värdefullaste geografin som fanns, en bildlig och inte sällan även bokstavlig silvergruva. Därför drömdes ambitiösa kanaler fram långt innan de blev tekniskt möjliga. En annan drivkraft, ofta bortglöm idag, är Öresundstullen, det faktum att Danmark kontrollerade det smala vattendraget och tog tull eller stoppade trafiken helt när de kände för det.

De allra första funderingarna på Sveriges största kanalprojekt finns båda belagda från 1500-talet, även om de började som de luftigaste av luftslott: Svea kanal mellan Vänern-Hjälmaren-Mälaren och Göta kanal mellan Vänern-Vättern-Östersjön. En förutsättning för båda är att man kan utnyttja befintliga vattendrag. Det blir förvisso åtskilliga slussar och kubikmeter schaktmassa ändå.

Framåt 1800-talet realiserades, som vi vet, Göta kanal, helt för hand; man kan fundera på hur mycket tid och möda som skulle ha besparats om man inväntat dynamit och grävmaskiner. Men Svea kanal har ännu inte blivit av. Frågan har luftats då och då på större och mindre allvar, till exempel på riksdagar från 1526 till 1999, och lär väl aldrig dö ut helt. Men utan koll på geografin, geologin eller hydrologin i trakterna, så antar jag att han som drev igenom den ena kanalen drevs av rationella skäl när han avfärdade den andra.

Gärna lämnar jag åt vilken som helst, att genom Svartälven och andra älvars rensande, som aldrig med bestånd kan göras, - eller med sandåsars genomgrävande som nästan icke kan verkställas, - eller genom vattens anskaffande på höjder, där nästan intet vatten finns; att med alla dessa storverk skaffa en kanal genom Karlskoga bergslager.

- Baltzar von Platen: Avhandling om Canaler genom Sverige (1806)

Wikipedia: Svea kanal; Göta kanal