Gavrilo Princip hade ställt sig i ett gathörn där han hoppades att kortegen skulle köra förbi på tillbakavägen från rådhuset. Nu hördes på avstånd folk som hurrade när bilarna körde förbi.- Peter Olausson, 1914 (Forum 2014)
I min beskrivning av skotten i Sarajevo tog jag inte med någon smörgås. Vilket var lika bra, för smörgåsen är ett sentida påhitt.
Det är inte mycket till sägen, men så här ser den ut: Sedan dagens första och, som de trodde, enda tillfälle att mörda ärkehertigen gått dem förbi, så gick Gavrilo Princip och köpte sig en smörgås på en Delikatessen. Det var därför han kom att stå på den perfekta platsen när bilarna kom körandes ... Och resten är, som man säger, historia. Vilket tolkats som att det första världskriget, och allt ytterligare elände det förde med sig dessutom, är resultatet av att en viss ung man i ett visst ögonblick bestämde sig för att ta en smörgås. – Vilket inte stämmer någonstans. Inte smörgåsen heller, denna lilla och till synes obetydliga detalj som ändå, på något sätt, är just sådant som får historier att sätta sig i huvudet på folk.
Mike Dash är en historiker och skribent som bestämde sig för att gå till botten med den där smörgåsen. Den går att hitta från 2003 och framåt, vilket tydligt visade att den är sentida och följdaktligen borde vara någorlunda enkel att leta reda på. Men när lades den in?
Den äldsta källan han hittade var något så otippat som en humoristisk bok utan minsta anspråk på historisk korrekthet: Mannen som dödade Getúlio Vargas (O Homem que Matou Getúlio Vargas) av den portugisiske komikern, programledaren m.m. Jô Soares. Den är från 1998 och handlar om en lönnmördare som träffar en rad historiska personer under första halvan av 1900-talet. Som här:
- Gavrilo! Det var länge sen. Vad gör du här?Boken blev en stor framgång och översattes till engelska 2001. På något sätt letade sig smörgåsen in i en dokumentärfilm med höga anspråk på historisk korrekthet: Days That Shook the World (BBC 2003). När den ansvarige tillfrågades kom han inte ihåg hur smörgåsen kom dit. Vilket inte är så märkvärdigt; det var ju en så liten och till synes obetydlig detalj.
- Jag äter en smörgås.
Mike Dash: The Origin of the Tale that Gavrilo Princip Was Eating a Sandwich When He Assassinated Franz Ferdinand, Smithsonian.com 15 september 2011
Den gripnes fingeravtryck
Princips kaffe
The driver stopped and backed laboriously on to the quay, close to the café in which sat Gavrilo Princip, sipping his coffee. He heard the grinding of gears. He looked up to see the Archduke in his car which had come to a halt not more than six feet away.
4 kommentarer:
I boken "Dramatiska händelser i vår tid" så sägs det att Princip hade köpt sig en kopp kaffe "för sina sista ören" och satt och drack kaffe när bilen stannade nära honom.
En av översättarna som medverkat i denna publikation är Jan Guillou.
/Tryggve
Mycket god spaning, tack för den!
BBC:s miniserie 37 Days, som skildrar det diplomatiska spelet veckorna innan krigsutbrottet, återger också Furneaux version, med kaffe men utan smörgås.
Den gör också gällande att Princip gått in på kafét därför att de unga gärningsmännen förlorat modet, och ignorerar därmed det bombattentat som samma grupp genomfört tidigare på dagen, men som missat ärkehertigen.
Men den är sevärd ändå.
Jag borde förstås ha skrivit ut författarens namn, slarvigt av mig. Jag instämmer i att Furneaux verkar ha en rätt stor produktion, allt från böcker om sjuårskriget till böcker om "The Money Pit" på Oak Island verkar det som.
När det gäller det där med kaffet så tror jag inte att jag heller har sett det någon annanstans.
/Tryggve
Skicka en kommentar