Den senaste undersökningen från Grönköpings forsknings- och opinionsundersökningsinstitut (GRÖFO) visar, att allmänhetens tilltro till opinionsundersökningar har sjunkit avsevärt under det senaste halvåret. Huruvida detta resultat verkligen är trovärdigt, får GV anledning att återkomma till.- Notiser ur decembernumret 2017 av Grönköpings Veckoblad
Just återkommen från den upprörda och förvirrade debatten på årets kyrkomöte har hr kyrkoherde Hilarius Boklund kunnat meddela GV att mötet – som han uppfattade det – fattade beslut om att samkönade präster inte måste viga varandra mot sin övertygelse.
Härvarande M-parti uppges vilja ge hr vänsterpartisten Hildor Peterzohn mer inflytande å det kommunala beslutsfattandet. Enligt källor som står partiet nära är syftet med detta främst att försämra det mesta i lokalsamhället för att därigenom få fler att inse, att det enda som kan rädda kommunen är att ge M mer inflytande.
Medborgarförslaget om att allt som är dåligt bör förbjudas har i dagarna för sjunde gången återremitterats till kommunstyrelsens arbetsutskott för ytterligare utredning.
Nej, det tror inte jag heller. Frågan är om något material från Grönköpings Veckoblad någonsin förvillat mer än någon enstaka? Men varför skulle annars GV finnas med på Metros Viralgranskares varningslista?
Det här är Viralgranskarens lista över sajter som skriver fejkade eller satiriska artiklar, men som emellanåt får spridning som vore de på riktigt.
[...]
En skämttidning om den fiktiva svenska staden Grönköping. Enligt Nationalencyklopedin är Grönköpings Veckoblad känt för att vända kappan efter vinden och alltid hålla med makten.- Metro: Viralgranskarens varningslista
Detta kan jämföras med några sidor som inte ligger på samma "varningslista": Nya Tider, Fria Tider, Newsvoice, Epoch Times och andra tämligen pålitliga leverantörer av skräp.
En sida som finns med är The Onion. Här blir det intressantare. Den stora, väletablerade (på nätet sedan 1996) och ofta mycket roliga skojsidan har flera gånger publicerat hittepå-nytt som tagits på allvar, i uppmärksammade fall av folk som man kan tycka och tro skulle ha betydligt bättre koll. Ett fall tog jag upp i bloggposten Fars i Iran, när den iranska nyhetsbyrån FNA 2012 läste att amerikanska väljare på landsbygden tyckte bättre om Irans president Ahmadinejad än Obama, och fann budskapet så glädjande, passande och bra på alla sätt att de tog det på allvar ... Trots att det var en lustifikation från The Onion.
En rad andra exempel finns listade i en egen sektion på Wikipedia: The Onion#Taken seriously. Där finns flera fina; den kanske bästa är när Kim-Jong un utmärktes till "the sexiest man alive" vilket gav upphov till en helt oironiskt entusiastisk artikel i den kinesiska Folkets dagblad (kommunistpartiets officiella publikation), komplett med 55 sexiga bilder på den store efterträdaren.
Kort sagt: Det är inte självklart vad som är fake news eller inte. Det som är uppenbar satir för den ene kan vara enkel, rak nyhetsförmedling för den andre (se även Faktoider: Poes lag). Även om det är svårt att tänka sig hur den är funtad som tar Grönköpings Veckoblad på allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar