De små astrologiska symbolerna visar det tecken i zodiaken som månen för tillfället står i. Jag är inte säker på varför dessa uppgifter togs med. Ett förslag är att det har med åderlåtning att göra, att det ena eller andra tecknet ansågs mer eller mindre förmånligt beroende på vem och för vad man slog åder. Månens faser spelade definitivt in i sammanhanget, även om råden varierar något beroende på källa ... Men kan de månfaser som är vanliga även i vår tids kalendrar vara en kvarleva från åderlåtningens tid?
Både gamla och nya stilen är naturligtvis med. De var ju den julianska resp. gregorianska kalendern, där skiftet från den ena till den andra gjorde en så skenbart enkel grej som dagens datum komplicerad. Det var först 1753 som den nya stilen fick ersätta den gamla helt och hållet.
Söndagarnas bibelord har man funnit värda att inkludera i det lilla formatet.
Namnsdagarna är inte alla lika välkända. Som 40 martyrer, som sägnen efterhand försett med namn och allt. (På Wikipedia står att deras dag var den 9 mars vilket åtminstone 1712 inte stämde.)
Mest fascinerande är ändå att vi får väderprognoser för hela året. Den 16 g.s./26 n.s. 1712 skulle det bli frost, den 21 feb./2 mars blåsigt, och så vidare. Jag antar att prognoserna ställdes med astrologiska metoder. Det hade kanske varit intressant att få reda på hur de användes, liksom varför de ansågs viktiga.
4 kommentarer:
Namnsdagen för 30 februari har uppenbarligen använts bara en gång. Jag ser inte klart vad det står på bilden. Går det att få en tolkning?
Det har tolkats till "Tillökad", enligt de som kan.
Väderleken "snöö" var lättare att läsa. Om det var korrekt är en annan sak. :-)
https://sv.wikipedia.org/wiki/30_februari
Jag har sett "gamla stilen" i betydligt yngre almanackor. Möjligen ända fram till namnsdagsreformen 1901.
Man ansåg att månens faser styrde vädret.
Enligt Metons cykel så återkommer månens faser i stort sett på samma datum efter 19 år. I almanackan skrev man in det väder som varit 19 år tidigare.
Skicka en kommentar