E-nummerhysteri 1976

Ett stycke desinformation om farliga E-nummer sprids högt och lågt. Den och den "kemikalien" är misstänkt, den och den absolut livsfarlig och skall behandlas som om E:et stod för Ebola. Påståendena tillskrivs ett sjukhus men är annars helt befriade från allt vad källor heter. Tänk på barnen!

En vanlig dag på Facebook och Twitter? Eller i bloggosfärens knasavdelning? Eller hos Vaken.se, 2000-talets vetenskap eller Mats-Eric Nilsson? Förvisso – men det budskap som det gäller här förekom långt tidigare.

Den franska "vandringssägen" som fått namn efter ett helt oskyldigt sjukhus finns belagd från februari 1976. Här är en tidig version. Siffror markerade med en rundel påstås vara "misstänkta", med en kvadrat "giftiga".

Alla tillsatser är idag tillåtna i Frankrike men måste anges.
Begränsa missbruket av dessa tillsatser genom att välja produkter du köper!
DET ÄR KONSUMENTEN SOM AVGÖR TILLVERKARNAS VAL

Qu'on se le dise = sprid budskapet. Och understruket ovanför tabellen Pensez à la santé de vos enfants = tänk på våra barns hälsa. Ifall någon trodde att jag lade till "someone think of the children"-klyschan på skoj.

För riktig information om vad E-numren står för, se exempelvis Livsmedelsverkets sida Sök E-nummer. Där kan man till exempel se att E 330, markerat toxique, är citronsyra, som inte bara finns 100% naturligt i myriader livsmedel utan även i våra kroppar, där den utgör en oundgänglig del i den så kallade citronsyracykeln som är en del av livet självt.

Vem som först knackade och klottrade är okänt. Men det är mindre intressant än att bladet i olika versioner kom att cirkulera i åtminstone ett årtionde efteråt. Flera av påståendena letade sig ut bland folk och togs på allvar även av sådana som definitivt borde ha vetat bättre.

En spridd version angavs komma från sjukhuset i Villejuif. Bortsett från att riktig information från ett riktigt sjukhus skulle ha spritts i helt andra kanaler och, förhoppningsvis, med helt annan grafisk utformning, så har sjukhuset alltid hetat Institut Gustave Roussy.


Spridning av rykten, myter och ren desinformation beskrivs ofta som om det var något helt okänt innan nätet och sociala medier kom över oss. Som om alla fram till senare delen av 1990-talet ungefär alltid källgranskade allt, bara litade på officiell information från officiella kanaler, och aldrig någonsin spred eller ens tog del av påståenden som tog andra vägar; för hur skulle sådant kunna spridas innan vi hade tillgång till internet..?

Men även om tekniken förvisso har gett helt andra förutsättningar för spridande av såväl sanna som falska uppgifter, så har de bakomliggande, avgörande och verkligt intressanta mekanismerna – folks psyken – alltid varit desamma. Därför har vandringssägner, faktoider, falska rykten och myter av alla de slag allid förekommit.

Till sist är det inte bara spridandet av falska uppgifter som underlättats utan även källkritiken. Vad skulle den göra, som för 40 år sedan fick en grumlig fotokopia i sjätte generationen av det taffliga flygbladet i sin hand, och blev misstänksam? Gå till biblioteket eller annan lämplig institution och börja slå i böcker, såklart. Vad annars? Idag ligger facit nästan alltid några enkla slagningar bort i en mojäng som de flesta av oss har i fickan. Vilket borde innebära att fånigheter som tract de Villejuif inte skulle ha en chans att få någon nämnvärd spridning. Vilket naturligtvis är osant, eftersom de bakomliggande, avgörande och verkligt intressanta mekanismerna – folks psyken – är desamma, då som nu.


Wikipedia (fr.): Tract de Villejuif
Wikipedia (eng.): Villejuif leaflet