Napoleon, Gud och Laplace (och Newton)

Så här brukar episoden berättas: Pierre-Simon, markis av Laplace (1749-1827) var en mångkunnig matematiker, astronom m.m. Han gav 1799 ut Mécanique céleste, "Den himmelska mekaniken", vari solsystemet beskrivs med gravitationens matematik. Den blivande kejsar Napoleon fick höra att Gud inte nämndes en enda gång i hela verket. Han frågade författaren hur det kunde komma sig. Laplace svarade artigt att han inte hade behov av den hypotesen.

Inget dåligt svar! Och ingen dålig gudsbild, kanske den mest vetenskapliga av dem alla: Inget hetsigt bildstormande eller omständligt motbevisande, utan fullständigt ointresse för irrelevanta sagor. Ur den synvinkeln spelar det ingen roll om episoden inträffat och Laplace sagt det som tillskrivs honom. Vilket kanske är lika bra ... För som så ofta när det gäller goda berättelser med kända deltagare som säger klipska saker så har den nog aldrig inträffat.

Citatet finns inte med i den enda samtida beskrivningen av Laplace och Napoleon diskuterande vetenskap, som kommer från en annan av tidens stora, förlåt, stjärnor:

The first Consul then asked a few questions relating to Astronomy and the construction of the heavens to which I made such answers as seemed to give him great satisfaction. He also addressed himself to Mr Laplace on the same subject, and held a considerable argument with him in which he differed from that eminent mathematician. The difference was occasioned by an exclamation of the first Consul, who asked in a tone of exclamation or admiration (when we were speaking of the extent of the sidereal heavens): ‘And who is the author of all this!’ Mons. De la Place wished to shew that a chain of natural causes would account for the construction and preservation of the wonderful system. This the first Consul rather opposed. Much may be said on the subject; by joining the arguments of both we shall be led to ‘Nature and nature’s God’.

- Sir William Herschels dagbok, 8 augusti 1802

Wikipedia: Pierre-Simon Laplace#I had no need of that hypothesis

Även om Bonaparte sannerligen inte var något dumhuvud tror jag inte att han läste de fem bukiga och formelstinna volymerna själv. Här ett relativt läsligt (jo) smakprov ur Mécanique céleste: vol 2, kap 4, vari sfäroidens (nästan en sfär men inte riktigt) natur reds ut.

En detalj kan vara värd att tas upp. När Newton var den förste som beskrev solsystemet matematiskt funderade han över det faktum att planeterna inte bara påverkas av solen utan även av varandra. När till exempel jorden passerar Mars rubbas bådas banor en anings aning; sannerligen inte mycket, men eftersom alla planeter råkar ut för sådana störningar, regelbundet och med astronomiska mått mycket ofta, så borde den ackumulerade effekten vara tillräcklig för att till slut få det planetära urverket att kollapsa och planeterna skingras för solvinden. Att så inte sker sägs, enligt ett spritt påstående, Newton ha förklarat med den sämsta av förklaringar: Det var Gud som då och då såg till att justera det hela.

Denna bakgrund har föreslagits som förklaring av vad Laplace menade: Han hade studerat frågan noggrannare än Newton och lyckats visa att solsystemet verkligen är stabilt, att ovan nämnda störningar balanserar varandra på lång sikt. Det var det han menade med Gud som en "onödig hypotes".

Nu verkar det visserligen inte säkert om Newton verkligen lade fram någon hypotes om Gud i decimalerna; se Jon Garvey: Newton and the God of the gaps, bloggen The Hump of the Camel 3 juli 2013. Å andra sidan kan även en inbillad händelse ligga till grund för en verklig, nämligen om Laplace trodde att Newton sade det som tillskrivs honom. Eller kanske Laplace oriktigt påstås ha trott det som tillskrivs Newton ...