Från mässgolvet

Bok & bibliotek pågår för fullt. Intensiteten är hög och personalen i den välbemannade montern D06:10 sliter med foldrar, försäljning och framför allt diskussioner om allt möjligt på tema skepticism och vetenskap. Bokmässan är som internet på riktigt: Nivåerna på diskussionerna varierar så kraftigt att man stundtals kan fråga sig om alla besökare är av samma art. Det är en krävande och givande skola i konsten att möta folk (inte för att någon av oss är fullärd ännu).

Arbetet innebär att jag inte haft möjlighet att närmare studera två uppmärksammade händelser.

Den ena var Stockholmsinitiativets reklamkupp där man köpte annonsplats på dn.se, svd.se, gp.se med flera tidningar, och det på den lördag då IPCC släppte sin senaste klimatrapport. Hur illa kan media hantera pseudovetenskap, i såväl redaktionell text som betalda annonsplatser? Finns det någon gräns för vilken smörja som kan köpa sig in?

Den andra var Hanne Kjöller, hennes tabbar och krishantering. Ger man ut en bok som uppmärksammar andras fel får man givetvis finna sig i att bli detaljgranskad, fattas bara. Att där förekommer fel är inte det minsta uppseväckande (beror naturligtvis på felens antal, storlek och art). Att när detta påtalas reagera med anfall och kommentarer som "Jag har betalt för att vara subjektiv" är väl på sitt sätt mänskligt, men otroligt oprofessionellt. Den första, svåraste och viktigaste lektionen i felfinneriets konst går ut på att hantera sina egna fel; att lära sig säga "jag hade fel" och verkligen mena det. Förvisso är det fler än Kjöller som inte lyckas med det under press.