Till försvar för Annica Dahlström

"Könet sitter i hjärnan" bygger på vetenskapliga studier som klart visar att kvinnors och mäns hjärnor är uppbyggda enligt olika mallar, allt för att säkerställa artens överlevnad. Dahlströms bok samt konstaterande att män och kvinnor är biologiskt olika uppfattades från första stund som om en provokation av alla politiskt korrekta och många slog bakut. Det har minst sagt stuckit i ögonen på dessa att en professor säger saker som att kvinnor är mer lämpade att ta hand om spädbarn, att det är bra med amning och att mammor borde stanna hemma med sina barn under de första tre åren.

- Operation: "Tysta Annica Dahlström" avklarad?, Patriot.nu 26 januari 2012

Inte för att min fiendes vän automatiskt är min fiende, lika lite som min fiendes fiende behöver vara min vän. Även en organisation som Svenska Motståndsrörelsen (som enligt egen utsago "bekämpar integration, kulturell upplösning och den hotande utplåningen av vårt folk genom sammansmältning med främmande raser och folkgrupper") kan ha rätt i enstaka frågor.

I detta fallet har de dock lika fel som vanligt. Annica Dahlström är läkare och professor i histologi (läran om biologisk vävnad) men har de senaste åren gjort sig överlägset mest känd för sina idéer om biologiska skillnader mellan könen, att män är olämpliga av naturen att ta hand om barn, att dagis är skadligt och så vidare. För en lättläst genomgång av några av hennes största tabbar, se Påhittade fakta om könsbiologi utgör missbruk av forskarroll, DN 18 februari 2008. Av någon anledning klarade hon sig länge, och avgick först helt nyligen - frivilligt? - från den vetenskapliga nämnden i Hjärnfonden. Det är en bra organisation, 2010 (deras senaste årsrapport) samlade de in 56 miljoner kronor till förmån för forskning inom angelägna ämnen som alzheimers, dyslexi, Parkinson m.m. Hur de kunnat ha med sig en förvillare som Dahlström är en gåta.

När hon kritiseras spelar hennes försvarare gärna ut Galilei-kortet: hennes enda misstag är att hon gått in på "förbjuden mark", ifrågasatt den heliga genusvetenskapen, varit politiskt inkorrekt och så vidare. Det är förvisso struntprat. Man kan påstå vad som helst, som man kan belägga. Om man blir överbevisad, så får man se till att dra fram bättre bevis. Det har inte Dahlström gjort, och hennes irrationella tillskyndare definitivt inte. Här sjunger SMR samma offervisa som Johan Carlson, generaldirektör på Smittskyddsinstitutet, som twittrade sitt stöd för Johan Lundberg. Denne bloggade om De orkanstarka högervindarna och uppföljaren Bojs are back in town! (titeln är ett försök att skämta med vetenskapsjournalisten Karin Bojs):

Man kan tycka vad man vill om Annica Dahlströms forskning, men det åligger faktiskt forskningssvärlden att också ställa frågor som kan te sig konstiga och otidsenliga. Vad som är vetenskap ska avgöras av vetenskapssamfundet. När detta börjar lyssna på twitter- och facebook-mobbar med aldrig så behjärtansvärda idéer om hur idealsamhället bör se ut, är vi illa ute. Vilket framgår inte minst av historien.

Att Dahlströms dillerier inte är vetenskap har stått mycket klart mycket länge. Det som påpekats på Twitter och Facebook är just det.

Notera även att Lundberg inte duckar för utslitna skamgrepp av den sort som debattens dilettanter tror sig kunna vinna automatiskt med. Hur kan man vara chefredaktör för en riktig tidning som Axess - det är vad han är - och spela på den nivån? Än mer förvånande är det att en generaldirektör för ett riktigt och viktigt verk tror sig vinna poäng genom att försvara den fria forskningen mot det "politiskt korrekta". Som om fritt fabulerande skulle vara fri forskning!