Lapskojs är gott

Inte guldkrog men guldburk

Lapskojs fick jag aldrig i lumpen. Inte heller den lapskojs som gjort överlägset störst avtryck i folksjälen, nämligen den som serverades i skolan. Men det var det ju andra som fick. Kommentarer av den matupplevelsen faller, i stort sett, i två kategorier: de som älskade lapskojs och de som hatade lapskojs. Visst har folk olika smak, men jag misstänker att dikotomin främst har en annan orsak: Hur rätten tillagades. Jag vet inte hur illa man kan laga lapskojs, men med otäckt pulvermos (aningen lättare att laga än vanligt mos, men mycket mycket äckligare) kan det säkert bli riktigt hemskt.

Det innebär att mängder av svenskar fått ett ofördelaktigt och djupt orättvist intryck av lapskojs i skolan. Och därmed blivit berövade en husmansdelikatess. För lapskojs är lika gott som lättlagat. Tydligen även i storkök, eftersom vissa skolkök lyckades – men där kanske finns någonting att gräva i. (Jämför bloggposten om Risotto, äkta och falsk om ett direkt falsarium i genren som fortfarande gör mig förbannad.)

Så här lagar man lapskojs: Man tager en burk med köttkonserv, som corned beef, burkskinka eller så. Hackas grovt. Röres ner i potatismos. Värmes. Kryddas. Klart.

… Ja, lite detaljer tillkommer ju, som att man ska vara försiktig med att ha i för lite smör, att konsistensen ska vara den rätta, och vad man ska krydda med såklart (att moset är nymosat och mospulverfritt är självklart). Men i stort sett är det inte mycket svårare att göra lapskojs än att bre en macka.

Ingen utläggning om lapskojs som berör dess roll i bamba är komplett utan denna helsida ur DN, 14 april 1980. McDonalds balanserar mellan att å ena sidan prisa skolmatens näringsvärde etc, å andra sidan konstatera att lapskojs i skolorna leder till rusning på donken, vars mat – åtminstone hamburgarna – inte är sämre. Avrundningen: "Har din telning varit hos idag, ge honom gärna en avbasning för vad han gjort, men absolut inte för vad han ätit." Behöver jag säga att det blev ett liv? Den roligaste repliken kom från den skolförvaltning som sade att lapskojs var lika populärt hos dem som ravioli (skolköken de förvaltade körde tydligen med vällagad lapskojs); McDonalds borde ha kört sin annons när det serverades pölsa för det var något ungarna ogillade. (Vilket inte hindrar att god pölsa är en läckerhet, ännu bättre än god lapskojs rentav.)

Bonus: Folk i sjöstaden Liverpool kan kallas liverpudlians, men minst lika ofta scousers, liksom deras dialekt kallas Scouse. Det går tillbaka till sjömansrätten lobscouse, uppskattad på fartygen eftersom det var billigt och kunde lagas i ett enda kokkärl. Varifrån rätten och ordet kommer är osäkert, och man har världshavens alla hamnar att leta bland … Och lobscouse, ord som rätt, är detsamma som lapskojs. Som alltså inte har ett dugg med samer att göra, ifall någon trodde det.