Spelar det någon roll om en vandringssägen är sann?

Många vandringssägner är osanna. En del av dem skulle kunna vara sanna men är det inte, en del är helt orimliga av olika anledningar. Helt sanna är vandringssägner nog aldrig, men några har åtminstone en kärna av sanning som förbättrats och justerats i omgångar. (Här finns uppenbara paralleller med faktoider.)

Spelar det någon roll om en vandringssägen är sann eller inte? Eller snarare, hur sann den är?

Det är alltså inte frågan om en sägen har inträffat eller inte som gör den till en sägen. Det är att den väcker intresse och förs vidare från mun till mun, från land till land med i stort sett samma handlingsmönster, även om detaljerna förändras hela tiden. Intressantare än frågan "Har det här hänt i verkligheten?" är en annan fråga: "Varför har den här berättelsen blivit så spridd?" Det är ju bara en bråkdel av alla historier om märkliga tilldragelser som får internationell spridning. Svaret på frågan är att vandringssägnerna har en struktur som gör dem lätta att minnas och tacksamma att återge. Ännu viktigare är att deras innehåll svarar mot människors förutfattade meningar om tillvaron. Därför blir de intressanta som vittnesbörd om trosföreställningar och värderingar i vår tid. De kan ses som ett slags kollektiva fantasier, som återspeglar sin tids världsbild. Ofta rymmer de en symbolisk dimension; de utsäger mycket mer än vad de bokstavligen handlar om.

- Bengt af Klintberg, ur förordet till Råttan i pizzan (1986)

Om det finns en verklig bakgrund någonstans är naturligtvis inte helt ointressant. Men det är inte det intressantaste — inte alls. Det man är nyfiken på är de där detaljerna som förändras, eftersom de säger något om den tid och det samhälle där de lades på.

Man kan jämföra med kända förfalskningar. Sions Vises Protokoll är värdelös som källa för kunskap om judendomen, liksom Kensingtonstenen inte säger oss ett skvatt om ev medeltida expeditioner till Amerika. Icke desto mindre har de åtskilligt att säga, nämligen om den tid och det samhälle där de uppstod: I ena fallet tsarens Ryssland kring sekelskiftet 1900, i andra nostalgisk-patriotiska strömningar hos USA:s skandinaviska immigranter från slutet av 1800-talet. Men det intressantaste av allt är hur de har använts genom åren, av antisemiter respektive folk med missriktat historieintresse.

Man skulle också kunna jämföra med studier av Robin Hood, kung Arthur och andra sägenomspunna figurer. Finns det någon verklig person långt under seklers ansamlade sägner? Särskilt i dessa fall har det diskuterats flitigt, utan att man kommit fram till något definitivt. Spelar det någon roll? Igen: Det är naturligtvis inte helt ointressant. Men sägnerna är nog så intressanta som de är, med alla sina lager från olika tider och samhällen. Ifall man till äventyrs skulle lyckas slå fast att just den här snubben var verklighetens kung Arthur så skulle det inte påverka bilden av honom eller forskningen i någon nämnvärd grad.