(vulg.) okvädinsord till l. öknamn på (tjock) polis(konstapel); särsk. i uttr. polis, polis, potatisgris! Landsm. XVIII. 8: 32 (1900) [ovan nämnda artikel].
- SAOB: POTATIS-GRIS
"Grisar" är standard-tillmälet för poliser. Det verkar ha förekommit mest överallt, jämt. Ramsan med potatisgrisen har en helt annan verkshöjd, så att säga. När, var och hur uppkom den?
SAOB anger första belägg 1900. Hittills har jag heller inte hittat något äldre belägg än så. Att ordet sattes på pränt 1900 indikerar att ramsan myntades lite tidigare, men knappast mer. Jag skulle inte bli förvånad över ett belägg från 1890, lite förvånad över ett från 1870, och ganska förvånad över ett belägg från 1850.
I filmens början får man se konstapeln av år 1890. Småbarnen skriker "polis, polis, potatisgris" efter honom, ...
- Filmen Vårt fackliga värn beskrivs i DN 13 juli 1943
Detta omnämnande är förvisso inget belägg men indikerar samma sak som många andra klipp: "Polis, polis, potatisgris" är en barnramsa som började cirkulera kring sekelskiftet 1900 eller något tidigare. Gissningvis myntades den av något barn med lite känsla, i Uppsala eller trakten däromkring. Likt alla andra ramsor och rim som uppstått bland barnen själva (alltså något helt annat än barnvisor o dyl skrivna av vuxna) har den sedan spridits från mun till mun, utan att blanda in tidningar, radio och andra vuxengrejor. (Den subkulturen mitt ibland oss, som vi alla har varit en del av, är ett vansinnigt spännande fält som bl a af Klintberg forskat mycket i.)
Det finns och har funnits myriader nonsensramsor som "potatisgrisen". Få har blivit lika framgångsrika som potatisgrisen, mätt såväl i livslängd som utbredning. Framåt mitten av 1900-talet ser man rapporter om vuxna personer som använder den, med varierande grader av allvar. Och när något tas upp i vuxenkulturen och blir etablerat så börjar frågor ställas som dittills ingen funderat över. Som varifrån uttrycket kommer.
En klurig förklaring som lanserats går tillbaka till första världskriget:
1915 var bönderna tvungna att lämna uppgifter om bland annat sitt spannmål och sin djurbesättning. Inget de ville göra frivilligt. Kommunerna och staten utsåg potatis- och grisräknare. De var inte särskilt populära när de kom på besök och blev snabbt bortkörda. Polishjälp krävdes för att myndigheterna skulle kunna utföra sitt jobb.
När de närmade sig gården så ilade en dräng eller en piga iväg och varnade de andra bönderna runt omkring med ordet "polis, polis, potatis och gris". Då fick alla chansen att gömma undan både grisar och potatisar.
- Nätet; källa ej angiven, av barmhärtighet
Detta är alltså inte sant, någonstans.
Jag är nyfiken på hur denna hittepå-förklaring först tänktes ut: På allvar eller på skoj? Den är för tråkig för att vara ett skämt. Men knappast på allvar heller, eftersom den tänktes ut av någon som visste att hen hittade på.
Att förklaringen spridits är desto enklare att förstå. Den ser ju helt trovärdig ut. Åtminstone om man inte vet eller låter bli att fundera på hur myndigheter inventerat det omfattande och under mycket lång tid absolut viktigaste skatteunderlag som landets jordbruk utgör. Att bönder deklarerar är inget nytt. Att lägga till årtalet 1915 är riktigt fiffigt; detaljer förgyller lögnen. Fast jag skulle använt ett senare år — krisen 1915 var inte i närheten av 1917 eller 1918 års kriser. Men man behöver inte ha koll på alla detaljer, eller ens särskilt många, för att konstruera goda klintbergare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar