Havergryn, havergrynsgröt ... Är det bekant?
Stavningen havre är den enda jag känt till fram tills nyss. Då insåg jag att massor av svenskar stavat och stavar haver. För sig själv eller i sammansättningar som havergryn, havergrynsgröt och vad annat man kan ha hav[re/er] till. Fingerslintande eller med flit?
SAOL hade med alternativet "äv. haver-" fram till 1950 års utgåva, därefter icke mer. Hos allmänheten finns det kvar och lever i högsta välmåga. Jag ser inga uppenbara gränser mellan havre- och haverfolk men förutsätter att bruket inte är slumpmässigt, utan beror på var man bott, hur gammal man är, vad man ägnat sig åt ...
6 kommentarer:
'Gud, som haver barnen kär' fick plötsligt en ny mening.
MVH
Hans
SAOB skriver bl.a.
"(numera bl. vard., i sht i Sveal. o. Norrl.): HAVER-AX"
och
"Hafre-bröd är nog kändt i Västergöthland, Bohus-län, Västgötha-Dal, Vermeland och Dalarne"
så det kan vara platsen man bor som avgör..
I Hellquists etymologiska ordbok finns inget om "haver" i sället för "havre". Bland flera olika ord för havre på fornnordiska, fornsaxiska, forntyska nämner Hellquist också att på roslagsmål säger man agra, i Hälsingland hagre, på dalmål ager.
Men en helt annan sak om havre. Det finns ju i alla affärer ett veganskt alternativ till mjölk som är gjort av havre. Den stora producenten är Oatly. I Halmstads kommun finns en ort som heter Haverdal. Om jag inte missminner mig började man för något år sedan tillverka ett veganskt alternativ till mjölk gjort på havre i just Haverdal och det alternativet hette Haverdryck. Jag vet inte om företaget som tillverkade Havergryck finns kvar men de kallade sin produkt just Haverdryck för den tiiverkades i Haverdal.
Hellquist nämner åtminstone engelska dialektala haver som kommer från nordiskan. Om det nu lät "haver" här eller inte.
Havredal var lätthittat. Namnet hänvisar de till att företagsidén uppstod där. Numer finns de i Uppsala. Hittar ingen haverdryck i hastigheten däremot. Om de använt det så kan jag tänka mig att de snabbt insåg nackdelarna med att justera stavningar.
Utan att ha kollat skulle jag förvänta mig att "haver" är götaländskt, och "havre" svealändskt (samt norrländskt och finländskt).
Det brukar vara så med ord med liknande fonologisk struktur; jfr tex "äpplemos" kontra "äppelmos".
Detta fick mig att kolla upp namnet på växten "haverrot", men det var inte frågan om någon "havrerot". Alla former är dock sprugna ur fornnordiska "hafr", alltså getabock. Utom halländska "Haverdal" då, där haver kommer från ordet hage i en tidigare namnform.
Här ska jag undvika en spansk förolämpning, trots att det är getafrestande.
Skicka en kommentar