... Blåkulla- eller rättare Blockkulla-färderna ...
- Ur P. O. Bäckström, Sagor, legender och äfventyr (1848)
jfr ä. nor. blaakollen. Ordet är sammansatt af BLÅ o. KULLE. Den urspr. bet. har varit "det i fjärran blånande berget". De "blå bergen" ha sedan gammalt i norden betraktats som trollens hemvist.
- SAOB: Blåkulla (1917)
Äfven riksspråkets blåkulla torde innehålla en folketymologi (jfr blå), då väl ordet på ett eller annat sätt sammanhänger med det tyska Blocksberg.
- Adolf Noréen: Folketymologier (1888)
Kommer Blåkulla från tyska Blocksberg? Eller var, så att säga, kullen blå från början? De riktigt lärde verkar oense.
Jag vet inte ens hur länge namnet använts i svenskan. SAOB anger 1587 men går inte in på medeltidens fornsvenska.
Landets kanske mest kända "Blåkulla" är Blå Jungfrun i Kalmarsund. Wikipedia anger, utan identifierbar källa, att ön "ursprungligen" och åtminstone sedan 1400-talet kallades Blaakulla. Skulle den ha fått det namnet innan begreppet Blåkulla, med kopplingar till häxeri, magi och hedendom, blev allmänt?
7 kommentarer:
Blåkulla finns även i Bohuslän! Brattön (nordost om Marstrand, sydost om Tjörn och väster om Kode). På sjökort är den 130 meter höga toppen namngiven som "Blåkullen". Svärmor har hus på ön och jag har vandrat upp på toppen många gånger. Fantastisk utsikt i 360 grader!
Som jag antyder ovan finns det ett antal Blåkulla runtomkring. Att reda ut deras etymologier vore ett intressant projekt.
När jag läser inlägget tänker jag direkt på att det färgområde vi idag kallar blått inte är precis samma färgområde som avsågs med ordet blå för säg 500-1000 år sedan, att väldigt mörka färger kunde kallas "blå" i äldre tid. Det har använts för att förklara tillnamnet "blåtand" på den danske kungen (men just det fallet är kanske tveksamt).
Min poäng är att blåkulla inte behöver ha särskilt mycket av blått över sig för att ändå få det namnet, och att kalla platser efter en beskrivning av dem är väl den allra vanligaste etymologin.
/Håkan
Var det någon analys av Odyssén eller Illiaden som bekräftar vad du säger (här?). Deras färguppfattning var lite annorlunda mot dagens.
Jag har f.ö. varit på Blå Jungfrun (nära Öland).
MVH
Hans
Det är välkänt bland språkvetare att färgord inte är synkrona i olika språk. Också inom ett språk sker förändringar: i Bibel 1541 sägs i Jeremia 13:23 att en "blåman" inte kan ändra sin hudfärg, i Bibel 2000 är det en "nubier" - i medeltida svenska användes "blå" också om t ex mörkhyade personer. I det hebreiska originalet (från ca 600 f Kr) handlar det om en person från Kusch, ett område som (förmodligen) motsvarar södra Egypten/norra Sudan.
KA
För länge sedan reste jag några veckor i Marocko och kom då att tala med en man som sade sig vara "Blue man from Sahara" fast han var inte blå utan svart.
Jag har börjat på 'Through the Language Glass: Why The World Looks Different In Other Languages by Guy Deutscher' men jag hittar den inte nu.
MVH
Hans
Skicka en kommentar