Om kunskap och felkänslighet

Så här: Ju mer du kan om ett ämne, desto mer retar du dig på fel inom ämnet.

Under det myckna arbetet med Sagan om ringen (första delen släpptes 2001, eller jämnt femton år sedan häromdagen) möttes saga och verklighet mer än en gång. Som när designern och zoologen Ben Wootten och konstnären John Howe diskuterade en viss detalj hos Tolkiens bevingade fell beast. Meningsutbytet återges i form av en hopklippt "dialog":

Ben: John loves putting elbow spikes on his wings for his creatures. He loves them.

John: Yeah, Ben has a background in zoology. That's right.

Ben: Wrong. Cause they don't exist. Right?

John: Ben hassled me to no end about the elbow spines the Fell Beast have. He kept on going on about how that, that wouldn't work.

Ben: And the wings don't fold up properly and they don't fly properly and we'd have these, you know, "You can't do that", and he'd go. "Ah, it's just, it's just a wing, eh?"

John: I said, "Shut up, Ben. It looks cool!" I said, "Leave me alone. You know, this isn't, this isn't a zoo, this isn't, this isn't National Geographic. This is Lord of the Rings."

Ben: And he'd be in going, "Oh, those buckles will have to be in a different place on the armor" ... It's like so ... You know. There it is ... That's it in a nutshell really.

- Ur extramaterialet till Sagan om de två tornen: Weta Workshop

Armbågsklorna i närbild. Såväl fladdermöss som flygödlor har/hade något liknande, där "klon" utgör ett finger (resten av "handen" utgör vingen), så jag är inte helt säker på hur Ben Wootten resonerade. Är klor som de på bilden för stora, eller tänker han på vingbestarna dem som ödlor?

Fast det intressantaste är Woottens avrundning. När det gällde alla dessa vapen, rustningar och dräkter som togs fram för filmerna så vimlade det av experter som hade uppfattningar om saker och ting. När det gällde zoologi så var den allmänna kunskapsnivån betydligt lägre, och därmed acceptansen betydligt större.

Det är en tendens så stark att jag menar att det är en lag: Ju mer du kan om ett ämne, desto mer retar du på dig på fel inom ämnet. Kanske är du såpass insatt inom ett område att du inte står ut med att exempelvis se spelfilmer som berör det på ett eller annat sätt, eftersom du bara sitter och retar dig på alla dessa fel som de okunniga klantskallarna till filmmakare gjort. Samtidigt kan du utan minsta problem se minst lika slarvigt gjorda produktioner av andra slag, där du inte stör dig på felen eftersom du inte ser dem.

Är detta ett problem? Inte alltid för experterna ifråga; många av dem bär sin förvärvade felkänslighet med stolthet och ser till att ständigt hålla den vältränad, redo att brista ut i skov vid minsta retning. Deras mindre kunniga och framför allt mindre känsliga omgivning kan ha en annan syn på saken. Hur lösa problemet? Ja, inte vet jag. Det hjälper åtminstone inte att påpeka att felen ofta är struntsaker, eftersom de naturligtvis inte är struntsaker för experten.


Bonus: John Howes bild togs fram som underlag för en "cliffhanger" till scen, lämplig att avsluta den första filmen med. Vid tillfället planerade man att göra Lord of the Rings i två filmer. När antalet så småningom utökades till tre så blev cliffhangern onödig, och bilden användes inte.