Historic doubts relative to Napoleon Buonaparte.
Den titeln hade ett inlägg i debatten skrivet 1819 av Richard Whately (1787-1863). Han beskrev däri Napoleons liv och verk, och lade fram argument för att denne i själva verket aldrig existerat, utan var ett tankespöke och avancerad myt. (Vid denna tid var f.ö. Napoleon ännu i livet.)
Texten var allvarligt menad på så sätt att det var en satir av de som redan på denna tiden lade fram argument för att Jesus nog aldrig existerat. Närmare bestämt i en text rubricerad Historic doubts relative to Jesus of Nazareth. Jag har inte hittat denna text, men den är åtminstone inte (till skillnad från vad många sidor på nätet anger) skriven av filosofen David Hume. Däremot lär dennes kraftigt skeptiska filosofi ha varit en inspirationskälla, och Whately använder flitigt hans Essay on Miracles när han ifrågasätter Napoleon.
Hur lyckad satiren är torde ligga i betraktarens öga -- många engagerade kristna nämner den med gillande, själv tycker jag den är rätt svagsint. Napoleons levnad må vara osannolik, men den kommer inte i närheten av det som berättas om Jesus. Till att börja med.
En sista kommentar angående "Buonaparte": Enligt källan användes ofta den korsikanska stavningen av kritiker för att poängtera att Napoleon inte var mer fransk än så.
Historical doubts relative to Napoleon Buonaparte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Även Jean-Baptiste Pérès har bevisat att Napoleon aldrig funnits:
http://sv.wikisource.org/wiki/Bevis_att_Napoleon_aldrig_har_existerat
Stavningen ”Buonaparte” är inte fel, men ”Bonaparte” är vanligare. För mej framstår han som ganska ofransk. Det är absolut inget fel med det. Problemet är snarare att många inte vet, att han tillhörde en etnisk minoritet. Å andra sidan finns det minst lika många missuppfattningar om Napoléon, som det finns om Adolf Hitler. Han har fått äran för allt från metersystemet, till lösningen av hieroglyfernas gåta. I själva verket fattades besluten om metersystemet, innan han kom till makten. Hieroglyfernas gåta löstes, först efter Napoléons död. Han hade ändå inte kunnat hjälpa till, eftersom han saknade språktalang. Dessutom tror jag inte, att han förstod sej på modern vetenskap.
Det här är något jag stör mej på, fast jag kanske inte borde göra det. För mej framstår Napoléon som väldigt mänsklig. Ordet ”mänsklig” ska då inte tolkas som ”medmänsklig”. Det tror jag nämligen inte att han var, mot särskilt många människor. ”Mänsklig” ska i stället tolkas, om ”med mänskliga behov och begränsningar”. Att då hävda att han skulle vara en illusion, dessutom under hans livstid, framstå för mej som helt absurt. Fast det kanske är en del av poängen?
Skicka en kommentar