Mysterier

Mysterier är det bästa som finns. Om man verkligen vill intressera folk för något givet ämne finns det en helt osviklig metod: påstå att ämnet är ett "mysterium", och alla kommer genast att lyssna och tevekamerorna börjar rulla. Det som är mystiskt är också intressant, verkar resonemanget gå. Gammal hederlig forskning som kommer fram till gamla hederliga forskningsresultat genom att studera ett material är inte alls lika massmedialt gångbart.

Vet ni vad som avses? Återkommer till det.

Citatet kan tillämpas på nästintill vad som helst. Såväl Bermuda-triangeln som Palme-mordet eller Estonia; liksom Hitlers supervapen, borttappade kropp och flygande tefat, eller Illuminati, eller nollpunktsenergin; för att gå ner till de ännu lägre divisionerna.

Att avfärda trams som trams är ibland svårt, ibland lätt, men det genererar varken uppmärksamhet, berömmelse eller pengar. Att lyfta fram något som ett olöst mysterium är betydligt lättare, och ger inte sällan betydligt bättre utdelning - såväl i hårda valutor som pengar, som mjukare men inte mindre värdefulla valutor som uppmärksamhet, beundran och berömmelse. Varför det är så vet jag inte, men att det är så bevisas dagligen och stundligen.

Det inledande stycket är förresten från Ola Wikander, I döda språks sällskap (W & W 2006), s. 199. Det han skall komma till är etruskiska, det gamla italienska språk där det visserligen finns gott om frågetecken att räta ut för den hugade, men vars rykte som särdeles mystiskt och gåtfullt icke desto mindre kraftigt överdrivits, av oklara skäl som måhända går ända tillbaka till de gamla romarna; redan dessa verkar ha haft märkvärdigt dålig koll på den kultur som de inte bara ersatt utan även dragit nytta av och historiskt sett var en del av. Det är alltså inte i närheten lika mystiskt som de exempel jag använde för att illustrera, men funkar ändå.