On some night in the future a young man walking along Market Street in San Francisco may suddenly think of a friend in Rome. Reaching into his pocket, he will pull out a watch-size disc with a set of buttons on one side. He will punch ten times. Turning the device over, he will hear his friend’s voice and see his face on a tiny screen, in color and 3-D. At the same moment his friend in Rome will see and hear him.
Detta var under de anaglyfiska 3D-filmernas blåröd-starriga guldålder, så man kanske såg 3D som obligatoriskt i en framtidsvision som denna. Vad gäller TV-telefoni så är det ett standardexempel på teknik som länge tillskrevs framtiden, alldeles runt hörnet, men som ändå aldrig slog igenom riktigt riktigt. Hur många är det som använder sina 3G-lurar för att konversera med folk "live" - alltså inte för att filma omgivningarna eller så, utan för att visa sitt ansikte när man pratar? Med eller utan slips.
things will look bad for the bell, the part of the phone that has changed least since Alexander Graham Bell made his invention in 1876
Stämmer det? - Det stämmer nog. (Fråga från barnbarnen: "Vem fick välja ringsignal?")
With an electronic system [televäxlar], the slowest links in the chain would be the caller and his party, a fact that has led to considerable thought on the part of the Bell planners. Their first victim probably will be the dial, replaced by a row of push-buttons.
Hur många av ni som läser detta minns den senaste gången ni använde en telefon med petmoj? Undertecknad gör det inte.
The radio got smaller and became portable and the phone is likely to take the same path, perhaps coming down to pocket-size.
Som sagt.
Miniaturization of electronic components already is far advanced. Transistors are as big as peas. Further machine-made models can be smaller than the dot at the end of this sentence.
Förvisso.
Bild och text från, samt länk till, bloggen Modern Mechanix; den är en guldgruva.
Modern Mechanix: Your Telephone of Tomorrow
7 kommentarer:
Min familj hade petmoj fram till nittiotalet!
Självklart har jag fortfarande en svart telefon av bakelit med nummerskiva! Fungerar föredömligt.
Förhindrar dessutom att mina barns kamrater använder telefonen då de står helt oförstående inför denna apparat.
När jag var liten hade vi en kobratelefon. Den ser ut som en stående lur, med nummerskiva på undersidan, liksom av- och påknapp. Att lyfta den från ytan den stod på, var alltså samma som att lyfta luren. Jag vet inte hur länge vi använde den, eller vart den tagit vägen. Min farbror Olle har en mer traditionell modell, fast originellt nog målad blågul. Jag såg den senast på nyårsafton, när jag åt middag hos honom. Vet inte om den är ansluten till telenätet, eller ens fungerar. Men om någon undrar, kan jag ta reda på det.
Kobran är en modern klassiker. Går för goda pengar. Och visst går de att använda fortfarande.
Det bästa sätt jag vet att ringa på är att dutta iväg numren med klykan; ett för noll, två för ett osv. Slängd i sådant klarar man sig med en minimal telefon. :-)
Vad menar du med "klykan"?
Den rörliga moj som registerar när man lägger på luren. När man trycker till den lätt så genereras en puls, likadan som de puls-serier som petmojen skapar när man slår nummer.
Det hade jag ingen aaning om!
Skicka en kommentar