Det finns något som heter reflexiva verb, där det "reflekterande" utgörs av ett reflexivt pronomen som subjekt; eller, något förenklat och på svenska, när man använder ett verb om sig själv. Som när man tvättar sig, eller kammar sig, eller rakar sig. Om exempelvis jag skulle använda dessa former, så råder det förhoppningsvis ingen tvekan om att det är jag själv som utfört handlingarna ifråga. Men om jag berättar att jag har "klippt mig"? Har jag suttit med spegel och sax och friserat lockarna på egen hand? Nej, knappast. Och om jag senare nämner när jag "opererade mig"..?
Sjukskrivande är, juridiskt/arbetsrättsligt sett, omöjligt som ett reflexivt verb. Om man är för dålig för att gå till jobbet på mer än en vecka, så krävs ett läkarintyg. Detta intyg innebär, noga räknat, ingenting i sig, utan är ett bedömningsunderlag för arbetsgivare och Försäkringskassa. (Hur detta fungerar i praktiken har jag ingen aning om, jag återger här bara vad som står i texterna.)
Så: "att sjukskriva sig" är något som icke låter sig göras. Inte ens för läkare med kraft att sjukskriva andra. Däremot kan man bli sjukskriven. Noga räknat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad jag har irriterat mig på det talessättet. men ofta i den ton det används: nä, nu har jag fått nog, nu sjukskriver jag mig. och så blir det.
Skicka en kommentar