Äkta varor

Gratis reklam*: Den hemlige kocken heter en bok av Mats-Eric Nilsson som kommer ut i dagarna. Jag har inte läst den, men av förhandsskriverierna räckte det med en antydan om i synnerhet tryffelolja för att jag skulle tycka att det var värt en artikel. (Frågan med den syntetiska oljan som säljs som äkta har också, fann jag snart, tagits upp sedan åtminstone ett par år tillbaka. Varför har man inte fått höra talas om det förrän nu?)

Mats-Eric tar upp flera andra varor som inte är vad de utger sig för att vara - eller kanske snarare, där man slarvat med begreppen såpass mycket såpass länge att det är få av oss som har koll på vad man egentligen borde förvänta sig. Här följer tre exempel.

Wasabi är egentligen en japansk grönsak, Wasabia japonica. Eftersom tillgången av någon anledning är begränsad, och inte i närheten av efterfrågan, så är den mycket dyr redan i Japan, och då den dessutom inte tål transporter så bra så är det ytterst små mängder som kommer till Europa. Här (liksom på de flesta ställen i Japan, kantänka) används istället pepparrot som färgats grön. Denna wasabi är alltså oäkta.

Cider är ett begrepp som varierar. Den på snabbköpet har förvisso inte mycket gemensamt med den på systemet - men det förstår man väl ändå? Men Sverige är inte alls ensamt med att kalla äppel-läsk för cider, det gör man även i USA och Kanada, där man får lov att beställa hard cider för att få det som avses med engelsk cider eller fransk cidre.

Lax har gått som följetong i tidningar, eftersom fiskhandlare envisas med att år efter år kalla allehanda fiskar för lax. Detta är inte bara frågan om snobberi eller lek med ord: de andra sorterna kan mycket väl ha sämre smak och betydligt lägre innehåll av nyttiga fetter, och framför allt är de betydligt billigare - en prisskillnad som inte självklart kommer kunden oavkortat till godo. Det är därför man nu för tiden har vetenskapliga namn på förpackningarna: Salmo salar är lax, punkt. Sen finns det en ymnighet av fantasifulla benämningar som guldlax, silverlax, kungslax, donaulax, pinklax (engelskt uttal?), regnbågslax osv. En av de vanligaste "lax"-varianterna, som definitivt är av sämre kvalitet, är hundlaxen, som av förklarliga skäl kallas något annat i frysdisken; chumlax t.ex., som kanske låter aptitligare om man inte vet vad "chum" är.


* Nej, jag får inte så mycket som en tandpetare för att jag skriver detta. Eftersom boken delvis berör mina områden så kommer jag att införskaffa den, och att döma av skriverierna så bleve jag förvånad om inte åtminstone merparten föll mig i smaken.