2022-02-15

Blue Bird på riktigt

Det var Blue Bird av Hull
Det var Blue Bird en brigg
Som med sviktade stumpar stod på
Över Soten i snöstorm med nerisad rigg
Själva julafton sjuttiotvå

- Evert Taube, Balladen om briggen Blue Bird av Hull (1929)

Taube skrev, men det är Thåströms version som satt sig i det allmänna medvetandet. Där den sitter extra djupt och hårt eftersom historien ju är en sann. Eller..?

Låt oss börja med vädret. Hur ruggigt var det på västkusten (Soten = Sotenäs) julafton 1872? Det kan man till exempel slå upp i GHT, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, den 27 dennes: Kl 2 em +3,6°, 2 sekundmeter SV, mulet; kl 9 em +2,0°, 2 sekundmeter SV, mulet.

Ingen storm på västkusten julafton 1872 alltså. Och vid två plusgrader isas ingen rigg ner där, åtminstone inte när vinden ligger på från sydväst.

Hur var det då med Blue Bird? Dess första omnämnandet i svensk dagspress berodde på en rejäl storm – inte den obefintliga julstormen '72, men väl en högst verklig augustistorm '71. Utmed hela västkusten rapporterades om fartyg som hukade i hamnarna, blev vrak eller slogs i bitar. Ett av dem klarade sig jämförelsevis väl – inte en brigg från Hull men väl en bark med hemmahamn i Windsor, Nova Scotia:

S. d. [samma dag = 27 augusti] kl. 3 f. m. [dvs mitt i natten] inkom till Tryggö [Hunnebostrand, Sotenäs] amerikanska skeppet "Blue Bird", [kapten] Toye, hemma i Nova Scotia, från Riga till Boston med hampa. Kaptenen ankrade utanför Tryggö i hög sjö, men måste för att rädda fartyget straxt derefter kapa masterna och riggen från bord. Besättningen räddad. När godt väder inträffar, är troligt att fartyget kan föras i säker hamn och undersökas; lasten får troligen lossas.

- GHT (igen, som hörs på namnet är det en standardkälla i sammanhanget), Sjöfartsunderrättelser 28 augusti 1871

Några dagar senare anlände Blue Bird till Göteborg "i haveri", säger med skada på fartyg och/eller last men inte värre än så. Sedan fortsatte seglatsen till Boston. Två månader senare fastställdes ersättningen för bärgningen till 7300 riksdaler. Och så var det med den saken.

… Eller inte. För detta haveri är det enda som Blue Bird råkade ut för, åtminstone i svenska vatten. Är det den historien som Taube flyttat till en mer dramatisk julafton? Kanske det – men det saknas alldeles för mycket.

Direkt efter uppgifterna om Blue Birds haveri nämns ett annat fartyg som råkade värre ut:

S. d. kl 7 f. m. strandade på Sandö i närheten av Smögen briggen "Nymph", G. S. Storm, hemma i Whitby, från Viborg till Boston i England med trälast. Kaptenen spolades öfver bord af en störtsjö den 25 Aug. på e. m. Den öfriga besättningen räddad men fartyget vrak. En del af riggen be[r]gades i land på strandningsstället. Lasten kan trolligen bergas, när vinden bedarrar.

- GHT

I själva verket hade det blivit ännu mer spännande än så. Sedan kapten Storm åkt överbord hade en man surrats vid rodret. Nymph höll så när på att gå på en klippa när de räddades av lokalbefolkning – och det var som man glömde mannen som surrats fast!

Men när den 19-årige engelsmannen som stod surrad till rors såg vartåt det barkade skar han sig loss och klättrade upp i förmasten. När skeppet gick in i berget slungades han enligt berättelsen upp i en vattenfylld klippskreva – vilket blev hans räddning. Våt men levande tog han sig upp.

- Martin Schibbye och Anna Froster: Myten om Blue Birds förlisning, Blankspot 25 december 2018 (tidigare Bohusläningen 2006)

Av någon anledning nämns, vad jag kunnat finna, inte denna avrundning – onödigt spännande men det gick ju bra till slut – i någon av dåtidens tidningar, vare sig svenska eller engelska.

- Shipping and Mercantile Gazette, 2 september 1871

Nu har vi kommit betydligt närmare händelseförloppet i balladen! Men en bit kvar är det allt … För resten av berättelsen, se länken med Schibbyes & Frosters text! Gör det!

*

Balladen om Blue Bird är en klassiker, och dess "faktoida" historia likaså. Då och då har någon insett att Taubes visa inte är så bokstavligt sann som man trott; man har grävt, hetsat upp sig, och gjort affär av det hela. Efter en tid inser någon annat att Taubes visa inte är så bokstavligt sann som man trott … Och så vidare. Så kan det nog hålla på hur länge som helst, eftersom god konst aldrig slutar att fascinera – och den slutar heller aldrig att få folk att blanda ihop sanning och äkthet.

– Är den sann? frågade Lisa.
– Sann? sa Sofie och fortsatte gå. Den är äkta.

- Anna Ihrén, Fyrmästaren (MiMa 2018)

*

Till sist ett "bonusfel", eller vad man ska kalla det. Textens "sviktade stumpar" har ofta, även hos Imperiet, blivit "sviktande stumpar", säkert "rättat" av en landkrabba som inte känner till sjötermen. Sviktade stumpar innebär att fullriggarens så kallade undermärssegel (stumparna) beslogs så att ytan reducerades till en bråkdel. Det gjordes om det blåste riktigt ordentligt. Nästa steg var att reva alla segel. (Björn Thomasson: Stor flaggning och marin terminologi, 23 juni 2007, se även illustration)


3 kommentarer:

HJ sa...

Jag som inte seglat kring Smögen (eller knappt någon annan stans heller) lyckas inte förstå geografin "...Hållö-fyrs blänk...fick den i lo...Och i lä där låg Smögen..." Är detta en "rimlig" observation sett till berättelsen?

För övrigt måste jag säga att "Sann? -Den är äkta" var en mycket bra formulering.

/Håkan

Joakim E sa...

Imperiet slarvar ju också, åtminstone i den inspelning jag hört, bort rimmet "Och hon fick ett par brott / som tog båten de hade gjort klar / 'Jag tror nog', sade Karl Stranne, att far min har gått / ut emot oss, jag litar på far'" genom att i stället sjunga "... att far min gått ut / emot oss ...".

Sedan stryker de också en hel rad mot slutet ("som på julafton sjuttiotvå"), vilket skapar märklig grammatik: "Det var Stranne den äldre, en viking, en örn / / tog sitt renade brännvin ur vinskåpets hörn / till att bjuda de skeppsbrutna på". (Just den pausen kan förstås vara avsiktlig. Men ändå konstig.)

Lite samma grej som när Mando Diao gör "Strövtåg i hembygden" och sjunger "Och det är jag som såg en gavel stå vit" (ja, vem annars?) där Fröding har "Och det är som jag såge en gavel stå vit". (Och de förstår uppenbarligen konstruktionen, för i nästa vers har de helt korrekt "Och det är som det vore min faders röst".)

Nå, folk gör ju fel hela tiden, så vad är min poäng med detta gnäll? Jo, att det hade varit mycket lättare att släppa de här missarna om versionerna i övrigt inte hade varit så hörvärda.

Anonym sa...

Det måste inte vara sant! Det är en fantastisk visa att lyssna på i Thåströms version, man blir berörd! det räcker för mig.