- December 20. The group expects a visitor from outer space to call upon them at midnight and to escort them to a waiting spacecraft. As instructed, the group goes to great lengths to remove all metallic items from their persons. As midnight approaches, zippers, bra straps, and other objects are discarded. The group waits.
- 12:05 am, December 21. No visitor. Someone in the group notices that another clock in the room shows 11:55. The group agrees that it is not yet midnight.
- 12:10 am. The second clock strikes midnight. Still no visitor. The group sits in stunned silence. The cataclysm itself is no more than seven hours away.
- 4:00 am. The group has been sitting in stunned silence. A few attempts at finding explanations have failed. Keech begins to cry.
Gårdagens bloggpost, Misslyckad undergång 1967, byggde på vittnesmål från Hans Weltzer. Han hade inte gått med i den danska undergångs-gruppen för att han trodde på Knud/Orthon utan för att han var nyfiken på hur gruppen skulle reagera när atomkriget inte bröt ut annandag jul 1967. Han hade nämligen läst boken When Prophecy Fails (1956)
I boken beskriver Leon Felsinger, Henry Riecken och Stanley Shachter en "UFO-religion", där frälsningen skulle komma i flygande tefat (företeelsen har förekommit även i Sverige och var en tid riktigt synlig). De hade blivit nyfikna på hur de troende skulle reagera när det de trodde på inte inträffade. Liksom i det danska fallet utgjordes kontakten av en vanlig människa, Dorothy Martin (kallad Marian Keech i boken), vars egenskap som talrör inte satt i tungan utan i handen: Texter hon skrev i "inspirerat" skick utgjorde budskapen. Och budskapen gjorde klart att de skulle hämtas vid midnatt den 20-21 december 1956, innan världen skulle drabbas av en global översvämning senare den 21 december.
Man kan förstå om den som läst om den profetian blev nyfiken när en dansk taxichaffis förkunnade vad som praktiskt taget var samma profetia, med atomkrig istället för översvämning och nästan på dagen elva år senare.
When Prophecy Fails var en av de första fallstudierna av ett ämne som torde vara mycket välbekant, till namnet för de som läser denna blogg och i praktiken för varje tänkande människa: Kognitiv dissonans, när du tror saker som utesluter varandra. Som att A) jorden ska gå under den 21 december, och B) den inte gjorde det. Vad gör man då? Man justerar A och/eller B tills man tycker att det inte längre finns någon konflikt.
I fallet med budskapen som Martin tog emot från planeten Clarion (sic) så fick fru talrör kl 4:45 ett klargörande: Jordens Gud hade imponerats av den lilla gruppen och bestämt sig för att skjuta upp jordens förintande.
Noterar även att When Prophecy Fails publicerades året innan Martin Gardners In the Name of Science (1952) fick en ny och, som det skulle visa sig, betydligt bättre säljande titel: Fads & Fallacies in the Name of Science. 1950-talet verkar ha varit en god mylla för klarsynta skeptiker att gräva i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar