Hartwigs källa

Ändå talar numera ingen människa om Hartwigsquelle, som under sin glanstid producerade 60.000 flaskor om dagen och skulle göra Berlin till kurort, dit man skulle vallfärda från fjärran och när.

- "Trons makt i en vattenledning", DN 24 juli 1932

Efter första världskriget bosatte sig journalisten Karl Hartwig utanför Berlin (idag ligger tomten vid sjön Krampe i sydöstra Berlin). Så småningom började han, av någon anledning, att misstänka att det fanns en källa på tomten. Rutgängare tillkallades, en plats utpekades, det grävdes, och så småningom flödade vattnet fram.

Nu var det visserligen ingen källa man hittat utan grundvatten, sådant man brukar stöta på när man gräver. Det är inte minst fallet i sanka marker, som de som präglar Berlin med omnejd. Det sägs att Hartwig bättrade på "källan" genom att på sluttande mark placera en bräda med hål, som tillfälligt tvingade vattnet uppåt.

Vad gör man med en källa? Tappar vattnet på flaska och säljer, såklart. Kryddar man med lite kolsyra och inte minst påståenden om förbättrad hälsa så gör det susen. Så småningom kunde Hartwig lägga till intyg från kunder som prisade vattnet från Hartwigsquelle och dess hälsobringande effekter. Och det inte bara från anonyma Müller och Schmidt utan läkare och professorer. Vattnet rekommenderades mot gikt, leversjukdomar, åderförkalkning och problem med ämnesomsättningen, med mera.

Från 1926 annonserade Hartwig för fullt. Vattnets slogan Auf alle Fälle – Hartwig-Quelle! (ungefär "för alla tillfällen" men snärtigare) fanns i tidningar, på plakat och skanderades av talkörer vid idrottstävlingar. Mensch sei helle, trink Hartwigs Quelle! "Var smart och drick HQ."

Bakslaget kom 1929. Mineralvattenfabrikanternas organisation, vars medlemmar irriterat sig storligen på det klena vattnet från Hartwig som ändå sålde så bra, hade åtalat fabrikanten. Domstolen lät analysera vattnet, och förkunnade att det var vanligt grundvatten plus lite kolsyra, varken mer eller mindre. Därmed fick Hartwig sluta att kalla det mineralvatten eller annonsera att det var "lämpat för vattenkurer". Sådant behöver visserligen inte innebära någon större skada, exemplen är otaliga, men av någon anledning innebar det slutet för Hartwigs källa.