Nyligen presenterade tankesmedjan Network on China rapporten Political values in Europe-China relations. I SvD tog Ola Wong upp den, och kompletterade med en uppgift som är så bisarr att det är svårt att förhålla sig till den.
[Den kinesiska] Ambassaden i Stockholm har exempelvis gjort det udda valet att marknadsföra Kinas nya sidenvägar [ett gigantiskt infrastrukturprojekt] i samarbete med Schillerinstitutet, även känt som Europeiska arbetarpartiet (EAP). EAP var vänsterextremt när det startade i Sverige på 70-talet men blev senare klassat som närmast högerextremt av försvarsmakten. I det senaste riksdagsvalet fick de blygsamma 52 röster. Att rörelsen inte växt mer på alla dessa år beror på deras besynnerliga utspel, konspirationsteorier samt grova personangrepp, skriver den statliga utredningen "Hotet från vänster" (SOU 2002:91).- Ola Wong: Klimatskeptisk sekt i Sverige samarbetar med Kinas ambassad, SvD 9 februari 2019
Att fånga den galenskap som är EAP/LaRouche-rörelsen i en kort rubrik är en utmaning, och det är inte SvD:s fel att de bara delvis lyckades. Wongs sammanfattning är utmärkt: Mikropartiet EAP har mycket få men mycket aktiva medlemmar (deras engagerade kärna torde rymmas i en hiss). De kompenserar för sin litenhet genom att inta extrema och stenhårda uppfattningar – ända tills de ändrar sig, och intar en annan (kanske motsatt?) uppfattning lika stenhårt.
Älska Sovjet, invadera Afghanistan och hata USA? Älska USA, hata kommunister och Palme? Älska Trump, Putin och Kina? Hata IMF och kolonisera Mars? Eller varför inte driva en kampanj för att ändra ettstrukna A från 440 Hz till 432 Hz? (Se bloggposten 440 Hz-konspirationen.) Och så vidare.
När illa sedda rörelser ska föra ut sina budskap kan de skapa fasader. Scientologerna har KMR, droginformation.nu, Narconon och allt vad de heter. EAP har Schillerinstitutet, ett väl valt namn som lurat flera genom åren. Kanske de rentav lyckats lura kineserna..? Även om det verkar osannolikt, så är det inte mindre osannolikt än att någon som har minsta kunskap om tokarna i EAP skulle inleda ett samarbete med dem.
Uppdaterat: Av en ren slump – lovar – fick denna bloggpost en sorts aktualitet när självaste Lyndon LaRouche, "statsmannen, filosofen, ekonomen, konstnären, fysikern, poeten, frihetskämpen och mycket mera" enligt EAP, gick och dog den 12 februari, något som tillkännagavs dagen därpå.
1 kommentar:
Att söka förstå Larouche-rörelsen och vad dessa vill och vad de strävar efter, är sannerligen en uppgift som heter duga. Jag har försökt, och klokare har jag inte blivit. Ett roligt inlägg f.ö!
Skicka en kommentar