Sagan om ubåten och havsmonstret

A £1 billion project to lay one of the world’s largest subsea power cables, connecting Scotland and England, has led to a historic wartime discovery which could finally help solve one of WWI’s strangest naval mysteries.

- ScottishPower (som stavas just så): WW1 Submarine Sunk By ‘Sea Monster’ Uncovered by Power Cable Engineers in Scotland

Apropå ubåtar ... (Jfr dagens datum). Kraftbolaget är påtagligt stolt över det fina fyndet, med all rätt; av den lågupplösta sonarbilden att döma ser den gamla kejserliga ubåten ut att vara i gott skick efter nästan ett sekel i u-läge. Men vad är det där med "havsmonster"..?

Under interrogation, the captain is reported to have said that the submarine had surfaced the night before to recharge the batteries and had been attacked by a large sea creature that had damaged the vessel and left it unable to submerge. The crew had fired their sidearms at the creature.

- Wikipedia: SM UB-85

Se, det var en saga! Vad mer kan man säga? Spekulera i om besättningen hallucinerade eller försökte att driva med britterna? Kanske det var något okänt undervapen, eller rentav något faktiskt djur..?

Eller så ställer man den givna frågan: Är historien sann? Inte den om havsmonstret, utan den om kaptenen som berättar om havsmonstret?

Scott David Hamilton hörde historien häromåret, blev nyfiken och började gräva. Efter att ha följd tråden av källhänvisningar så kom han till en klassiker (vilket ingalunda har med trovärdighet att göra): James B. Sweeneys Sea Monsters: A Collection of Eyewitness Accounts från 1977. Han gör en intressant observation som gäller för många verk inom såväl kryptozoologi som relaterade fält:

The book contains two kinds of sea monster stories. First, there are the classic stories. Anyone who’s read In the Wake of Sea-Serpents will know them. Valhalla [båt inblandad i en episod 1905], Daedalus [dito 1848], Gloucester Harbor [Gloucester, Massachusetts, 1817], etc. When Sweeney talks about them he usually cites a source, but not always. (And worth mentioning, all the pictures are carefully credited.)

Then there are the other stories. I’ll call them the non-classic stories. Though most of them include direct quotes from participants, no sources are given. Most of them involve some sort of direct contact with the sea monster, often attacks on people or ships. A surprising number of them include a word for a ship in another language, translated in parenthesis. Almost all of the non-classic stories are not very credible. One in particular violates known geo-politics, history, biology, and linguistics.

So what’s going on here? There are really two possibilities. Either Sweeney had access to some source of sea monster stories that I’m not aware of, or he made all the non-classic stories up. And considering how many of the non-classic stories include details that would be of interest to a retired expert on naval history, which is what Sweeney was when he wrote this book, I’m going to guess Sweeney just made them up.

- Scott David Hamilton i Facebook-gruppen Monster Talk, 7 april 2015

Om kapten Krech 1918 verkligen sade det som tillskrivits honom så borde det finnas betydligt äldre belägg för det än från 1977. Om Scott har rätt i sin förmodan så finns inte några sådana.

Detta är en av de vanligaste förklaringarna av fantastiska händelser: De är påhitt, inte av de som sägs ha upplevt dem utan av de som tillskriver andra påståenden de aldrig gjort.

Fin bonusbild: Inte UB 85 men UB 86 närmast kameran, en annan ubåt i samma klass (jag vet inte vad den bortre heter). Dessa två sänktes under kriget, troligen inte under strid men på väg till skroten, vilket skulle förklara avsaknaden av beväpning. De spolades upp nära Falmouth 1921.