På bokmässans söndag deltog jag i en paneldebatt med Paula Dahlberg (bloggen m.m.
Vardagsrasismen) och Jonathan Leman (
Expo) om myter och konspirationsteorier, hur de sprids, vilka som tar till sig dem och hur villfarelserna kan hanteras. Paula tog upp ett exempel på hur folk kan lockas in i den världen som var så bra att jag är tvungen att dela med mig av det. Här följer det, fritt ur minnet och lätt uppiffat:
Säg att jag har en odiagnostiserad veteallergi. Jag mår mer eller mindre pyton mest hela tiden.
Så börjar jag med LCHF. Jag äter mycket kött och fett, men så lite spannmålsprodukter som möjligt. Plötsligt mår jag mycket bättre! Inte på grund av LCHF-dietens egna kvalitéer, utan det enkla faktum att jag slutat äta det som jag är allergisk mot. Men hur ska jag veta det? Givetvis utgår jag ifrån att det är LCHF som gjort mig frisk, och att alla som hånat och motarbetat LCHF haft fel hela tiden – inklusive Livsmedelsverket, erkända läkare och andra företrädare för etablissemanget.
Om så många så etablerade och ansedda haft så fel i den frågan, vilka andra frågor kan andra etablerade och ansedda företrädare för etablissemanget ha fel i? Plötsligt kan jag bli öppen för "alternativa" svar inom ämnen som klimathotet, vacciner, 9/11 och chemtrails. Eller för den delen idéer om en PK-elit som med vett och vilja slussar in så många invandrare som de bara kan för att förstöra Sverige och svenskheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar