2016-10-04

På spaning efter pungvargen

Den tasmanska pungvargen, Thylacinus cynocephalus, dog nog ut den 7 september 1936. Åtminstone var det då det sista kända exemplaret dog på ett zoo i Hobart. Det är inte helt otänkbart att ett eller annat djur fortfarande fanns i frihet vid den tiden; men några definitiva belägg finns inte.

... Eller? Det finns ett litet antal obotliga optimister som inte köper den "officiella" förklaringen. De misstänker, tror eller är helt övertygade om att pungvargar inte bara levt på Tasmanien efter 1936 utan fortfarande gör det. De letar efter fotspår, spillning, skador på döda bytesdjur och andra tecken, liksom naturligtvis döda eller allra helst levande pungvargar. Och här någonstans går zoologin lätt över till kryptozoologi; vetenskap till pseudovetenskap.

För även om pungvargen sannerligen inte går att jämföra med sagodjur som Bigfoot och Nessie så är likheterna mellan de mest entusiastiska "anhängarna" påfallande. För dem finns det inte ett tassavtryck eller inspelat läte, inte en bajskorv eller suddig mobilfilm som inte duger som bevis på att T. cynocephalus lever och har hälsan.
Mr Waters claims five people have reported spotting the animal at a close range and says their description matches that of a thylacine.
- Is this a LIVE osv, Daily Mail [skräptidning], 5 september 2016

Neil Waters har bildat Thylacine Awareness Group of Australia för de riktigt optimistiska som tror att pungvargar fortfarande finns i Australien. Tråkiga zoologer lutar åt att de var helt eller praktiskt taget utdöda på den kontinenten redan innan européerna började kolonisera den.

På deras Facebook-sida postas rapporter av olika slag, dock med den gemensamma nämnaren att de är mer svaga än starka. Om man säger så. Faktum är att det hela mest av allt ser ut som en direktimporterad variant av Främmande stora katter.

En kul grej var den här tröjan som dök upp:
För att uppskattas till fullo ska den beskådas i sin naturliga miljö:

Till slut ska det även nämnas att det då och då satts upp priser för den som kan komma med faktiska bevis för pungvargens existens. Men av det zoologiska slaget, inte kryptozoologiska.
In 1983, the American media mogul Ted Turner offered a $100,000 reward for proof of the continued existence of the thylacine. A letter sent in response to an inquiry by a thylacine-searcher, Murray McAllister in 2000, indicated that the reward had been withdrawn. In March 2005, Australian news magazine The Bulletin, as part of its 125th anniversary celebrations, offered a $1.25 million reward for the safe capture of a live thylacine. When the offer closed at the end of June 2005 no one had produced any evidence of the animal's existence. An offer of $1.75 million has subsequently been offered by a Tasmanian tour operator, Stewart Malcolm.
- Wikipedia: Thylacine#Rewards

1 kommentar:

Kurt sa...

Det är ju precis som historierna om stora kattdjur som siktats i Storbritannien. Numera tycker man ju dock att alla dessa suddiga bilder skulle vara inaktuella, och att folk skulle kräva DNA-bevis i stället. Men det visar sig inte vara så enkelt heller, för när man analyserar korta DNA snuttar och sedan gör sekvenssökningar mot sekvensdatabaserna så kan man också få falska träffar och då kan man både dra slutsatser som att tunnelbanan i New York är full av pestbakterier, eller att pungvargen faktisk finns i spridd i stora delar av världen: Brasilien, Australien, USA, Malawi, Sydafrika, Finland, Belgien, Ryssland, Italien, Israel och Kina!

http://time.com/3982289/bubonic-plague-nyc-subway/

http://dx.doi.org/10.1128/mSystems.00050-16