Uppland har tämligen sent stigit upp ur havet. Ännu långt fram i historisk tid genomkorsades landskapet av en mängd vattenleder, som nu till följd av landhöjning och uppgrundning helt försvunnit eller förvandlats till små rännilar.- Seminarielärare Ivar Jansson: Bildspelet Uppland (Gumperts 1949)
Bottenfjärden, Eckarfjärden, Fågelfjärden, Fjärden ... Uppland har ett flertal fjärdar som inte är fjärdar ("jämförelsevis större, öppen del af en insjö eller skärgård, begränsad af dels fastland, dels större och mindre öar och holmar" - NF) utan sjöar [Uppdaterat: Eller rentav torra land! Se kommentarerna]. Hur kommer det sig? För att de varit fjärdar för inte särskilt länge sen, mätt i sekler eller ens generationer.
Detta innebar också att forna tiders upplänningar befann sig i en mycket speciell situation. Historiskt sett har det funnits tre [tack Håkan] sätt att öka jordbruksproduktionen (som ju låg till grund för allt annat): dika ur till ny mark, röja till ny mark, eller ta befintlig mark från någon annan. I områden med kraftig landhöjning behövde man inte göra någonting alls. År efter år frigjordes stora ytor med ny mark av bästa sort, bördig, rotfri och klar att odla, utan att man lyfte ett finger.
Ett extremt exempel är utvecklingen av det flacka landskapet vid sjön Tämnaren, där stranden försköts 260 meter på tio år, det vill säga 26 meter om året.- Recension av Maja Hagerman, Försvunnen värld, SvD 23 juni 2011
Det säger sig självt att ett sådant ymnighetshorn kan ge ett radikalt annorlunda samhälle än i mindre lyckligt lottade trakter. Jag vet inte om någon (Hagerman t.ex.?) härlett Upplands dominanta roll i svensk historia utifrån landhöjningen. Om det är så, så är bilden av Västerbron ännu bättre: Den visar inte bara landhöjningen där huvudstaden ligger, utan även en anledning till att huvudstaden ligger där den ligger.
Wikipedia: Landhöjningen i Stockholm (med bilden på Västerbron)
6 kommentarer:
Domkyrkospiran i Uppsala är högre än något berg i hela landskapet, det har inte gått att ta sig till Ekoln genom Ekolsund på många hundra år annat än med kanot i Dumdals dike i vårflod och Lagga Fjärdar, bortom Mora Sten, är rentav utdikade till åkermark så att bara namnet är kvar av vattnet.
Hagerman har skrivit om landhöjningen som någon slags gudagåva från Frej just i Försvunnen värld, och hon är alltid väl påläst så det finns säkert forskning som stöd för teserna.
Här söder om sjön finns det stora åkerflaket Kafjärden, där det gick att ro över för drygt 100 år sedan och där det går att bärga tolv ton vete nu, samt den betydligt mindre Långängsmullen, 2,5 tunnland, som ligger och blir för torr nu eftersom han som borde vara ute och beså den sitter inomhus och skriver bloggkommentarer.
Gamle Sten Selander skrev för många år sedan om hur landhöjningen omkring Mälaren snabbt skapade nya frodiga marker där allt större hjordar av boskap kunde beta, vilket gjorde bönderna rika. Och då kunde man redan under romartiden exportera hudar och andra produkter från kossorna, samt skicka ner folk till de romerska legionerna. En del kom väl tillbaka med influenser söderifrån också. Man kan ju undra om klimatförsämringen på 500-talet (möjligen förebilden till 'Fimbulvintern') påverkade de här människornas livsåskådning?
För 3000-4000 år sedan skulle jag, om man dömer av måtten på Västerbron, ha kunnat kliva ut genom mitt fönster på Söders höjder och sätta mig i båten och paddla iväg.
Kan väl vara värt att nämna att strandförskjutning inte bara beror på landhöjningen, i synnerhet inte när det gäller Mälaren och dess vikar sedan sjön började separeras från havet. Att vattennivån i Mälaren sjunkit även de senaste 1000 åren har nog till stor del med avtappning att göra, dvs mer vatten har runnit ut än vad som tillförts. Nuförtiden är sjön reglerad.
(Mälaren "tippar" en aning beroende på landhöjningen, men effekten är inte så stor eftersom utbredningen i nord-sydlig riktning är ganska liten.)
Tack för upplysningar om f.d. fjärdar som numer utgör torra land!
Avtappning av Mälaren trodde jag var en mindre faktor än landhöjningen, på lång sikt. Ännu en faktor är utdikningen som också bidragit till att minska antalet vattendrag rejält.
Du skriver "Historiskt sett har det funnits två sätt att öka jordbruksproduktionen (som ju låg till grund för allt annat): röja skog till ny mark eller ta befintlig mark från någon annan".
Ett tredje sätt är att gräva nya diken och på så sätt sänka vattennivån i sjöar (ffa på slättlandskapet). Liten nivåsänkning gav stor avkastning i åkermark, särskilt på inlandet (Hornborgarsjön är ett välbekant exempel just för att man återställt den, Ragundasjön är ett annat där sänkningen av sjön var lite mer oavsiktligt).
/Håkan
Så rätt du har. Tänkte inte på det förrän i kommentarsfältet. Lägger in.
Skicka en kommentar