Kalla krigets undervapen

De första (och hittills enda, ta i trä) atombomberna som användes skarpt levererades med flyg. Under åren som följde var också flyg den enda transportmetoden som kunde komma ifråga för de stora, tunga bomberna.

En skillnad jämfört med Japan 1945 var att de mål som nu var aktuella skulle ha en helt annan stridsberedskap, inte minst i luften. Det var då och därför USA började ta fram bombplan som inte bara var snabbare än någonsin förr utan även snabbare än någonsin senare. XB-70 Valkyrie på bilden utvecklades under 1950-talet och var god för Mach 3. Två prototyper byggdes, men planet sattes aldrig i produktion. För under tiden hade andra ingenjörer lyckats få fram mindre och mindre atombomber, åter andra ingenjörer större och större raketer – och plötsligt så var nukleära interkontinentala missiler verklighet, och supersnabba atombombsplan lika passé som riddare i rustning. XB-70 lades i princip ner 1961. Man fortsatte med konstruktionen i några år, nu för forskningsyfte.

Det hindrade inte att konceptet fortsatte att ge oväntade ekon i den militärtekniska utvecklingen.

När amerikanerna utvecklade jättesnabba bombplan fick ryssarna ta fram jättesnabba jaktplan som kunde bekämpa dem. Samma år (1964) som man fick upp Valkyrie i luften flög detta splitter nya sovjetiska plan för första gången: MiG-25. Det har beskrivits som en flygande motor med cockpit och annat pynt ditsatt som en eftertanke. MiG-25 är, för det används fortfarande på sina håll, ett plan som togs fram för att flyga snabbt (toppfart över Mach 3 om det verkligen behövs, för det pajar motorerna) och högt (även för att kunna komma åt högtflygande spaningsplan som U-2). Det satte en lång rad rekord, och håller fortfarande flera av dem.

När de första spionbilderna (som förmodligen inte var i närheten lika detaljerade som den ovan) visades upp för USA:s befälhavare blev de rejält bekymrade. Med så stora vingar och roder var planet uppenbarligen mycket lättmanövrerat. Man hade dåliga erfarenheter av sådant från Vietnam, där få amerikanska plan kunnat mäta sig med diverse MiG-modeller. Ännu en otäck förvarning fick man från mellanöstern, där samma mystiska jaktplan opererade från Egypten (som vid den här tiden fortfarande var kompis med Sovjet) och flög ifrån alla plan och robotar man skickade efter dem. Vad var det för superplan som ryssarna tagit fram, som var både snabbt och manövrerbart? Som vanligt hade amerikanerna en rad plan i olika utvecklingsstadier. En del av dem lades ner eller gjordes om för att bemöta det nya tänkta hotet.

Det finns inga vapen som kan mäta sig med de man inbillar sig; det var lika sant under andra världskriget, då Wunderwaffen användes som en enkel och billig besvärjelse för att gjuta mod i det tyska folket och skräck i dess fiender, som under det kalla kriget.

Så kom den 6 september 1976. Löjtnant Viktor Belenko lämnade arbetarnas paradis ombord på en MiG-25 och landade på ett flygfält i Japan; liksom en bit utanför, eftersom landningsbanan inte riktigt räckte för det snabba, tunga, superplanet. Två månader senare fick Sovjet tillbaka sitt plan – nedplockat i småbitar som analyserats omsorgsfullt, ner till minsta skruv.

Det visade sig att man i USA missuppfattat MiG-25. De stora vingarna behövdes för att hålla de stora och tunga motorerna i luften; tankat och startklart väger en MiG-25 över 36 ton, eller 2-3 gånger så mycket som ett startklart JAS-plan. MiG-25 var inte alls byggt för att vara manövrerbart i tajta dogfights. Det var byggt för att flyga högt och framför allt snabbt; det var byggt för att bemöta hot som XB-70 Valkyrie.


Wikipedia: North American XB-70 Valkyrie, Mikoyan-Gurevich MiG-25
The pilot who stole a secret Soviet fighter jet, BBC 6 september 2016