När påstådda sjöodjur diskuteras är en vanlig förklaring att man i själva verket sett sälar, uttrar eller andra icke-monster. En särskilt intressant förklaring är att två eller fler djur som simmar efter varandra kan ge intryck av ett betydligt större sammanhängnade djur. Man ser lätt framför sig hur det skulle fungera, men jag har inte sett något verkligt exempel. Förrän nu.
Huruvida Ian Bremners bild verkligen är tagen i Loch Ness är helt irrelevant, liksom slaskpressens självklara sensationalistiska vinkling: "Is this..?" – nej, uppenbarligen inte, eftersom det helt uppenbart är tre sälar. Men detta hindrar inte att det som sagt är en utsökt bild.
5 kommentarer:
Det ingår väl i vår hjärnas roll att foga ihop små observationer till en större sammanhängande bild. Fast det kan ju spela oss spratt ibland. Ett exempel jag kommit att tänka på är när en rad med små brinnande stenar från rymden susar genom atmosfären på natten. En iakttagare uppfattar dem som ingående i samma struktur, och vad för struktur? - Jo, det är givetvis de upplysta fönstren på en utomjordisk farkost! ("Susar" förresten, de drar väl fram i tysthet och förstärker intrycket av att det är ett UFO i farten!)
Så det är väl helt naturligt att en linje sälar uppfattas som storsjöodjuret! Gärna sett vid dåligt ljus, och kanske efter inmundigandet av ett glas eller två!
Men sälar finns väl inte i Loch Ness? Däremot uttrar...
Sälar har dokumenterats i Loch Ness.
http://www.lochnessinvestigation.com/Seals.html
Jag som trodde att sälar hade begränsad rörlighet på land och inte trivdes i sötvatten. Utom bajkalsälen, då.
Saimasälen (vikare) i Finland och Ladoga måste rimligen gilla sötvatten.
Skicka en kommentar