När suspekta uppgifter återges bör förbehåll anges à la "enligt uppgift", "sa hon" etc. I en beskrivning som den följande skulle de bli så många att läsbarheten blir lidande. Så ta de intressantare påståendena för vad de är: Obelagda, osannolika och med största säkerhet osanna.
Jag är alltid avslappnad med Schubert och Chopin, men jag beundrar fortfarande Beethoven och är mycket artig mot honom.- Rosemary Brown, intervjuad i Life 1969
I London fanns det på 1920-talet en flicka som hette Rosemary Dickeson. En dag fick hon en syn: En man med långt vitt hår dök upp ur ingenstans och började prata med henne. Han sade att han var kompositör och att han en dag skulle göra henne till en berömd musiker. Flera år senare kände hon igen mannen i ett porträtt. Tavlan föreställde Franz Liszt, som dött 30 år innan Rosemary föddes.
Så småningom fick Rosemary, nu gift Brown, åter kontakt med de musikaliska andarna. Liszt introducerade henne för en mängd hinsides kolleger: Debussy, Chopin, Beethoven, Mozart ... De lysande namnen dök upp, en efter en, och började åter att skapa musik, nu via Brown. I slutet av 1960-talet fick hon några gynnare som blev oerhört intresserade. Våren 1969 visades hon upp i BBC. Skivor gavs ut där såväl Brown som professionella pianister spelade styckena.
Omdömet var blandat från början. Man behöver sannerligen inte vara särskilt skeptisk för att ställa sig tvivlande till sanningshalten i Browns berättelser, såväl beträffande musiken som annat (i himlen är de inte intresserade av sex men däremot av kläder, förklarade hon på Johnny Carson Show i USA). De flesta musikexperterna var lindrigt imponerade. Följande utdrag ur en antologi är typiskt.
Å andra sidan var det ett faktiskt mysterium hur en ren amatör, som tagit en del pianolektioner i sina dagar men som aldrig verkar ha uppvisat någon talang att tala om, kunde skapa ens halvbra imitationer av Brahms, Rachmaninov m.fl.
Här ett stycke av "Liszt", "återgett" via Brown. Jag är osäker på om det spelas av Brown eller en professionell pianist.
Brown sade sig också ha träffat en del andra berömdheter, som G. B. Shaw och Bertrand Russell. Men det var kompositörerna som slog. Fast inte, verkar det som, hur länge som helst.
När hon här skrev ner en mazurka åt Chopin ca 1980 hade hennes berömmelse falnat avsevärt. Efter 70-talet verkar hon inte ha väckt mycket uppmärksamhet. Hon dog 2001.
Även ur ett skeptiskt perspektiv är Brown mer intressant än mången spökpratare: Hon höll en låg profil och verkar ha varit nöjd med det, det krävdes folk som drog fram henne i ljuset, och hon tjänade rent märkvärdigt lite pengar; jämför med charmanta bluffisar som lever lyxliv på debila råd från påstådda släktingar.
Källor:
- Wikipedia: Rosemary Brown (spiritualist)
- Dorothy Bacon, "She hears music and - There's someone there", Life 8 augusti 1969
- The Economist Book of Obituaries (2008)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar