Det är ett av mysterierna i vårt yrke. Man jobbar i veckor med ett ämne, det hanteras av de allra skickligaste yrkesmän, och ingen ser blundern som skulle sticka i ögonen på en journalistelev efter fjortons dagars praktik.- Jean-Dominique Bauby, chefredaktör för franska Elle
Måhända finns det redan ett begrepp för företeelsen: När proffs blir hemmablinda. För sådant förekommer sannerligen inte bara i journalistfacket, utan precis överallt där mänsklig verksamhet bedrivs.
Blundern Bauby beklagade sig över var ett foto av en känd och på redaktionen mycket uppskattad kvinna som på något sätt hamnat i ett ofördelaktigt sammanhang i tidningen. Hon ringde chefredaktören och gav honom en fullödig utskällning i trekvart.
Måhända kände hon sig mindre bra efteråt. Senare på dagen, den 8 december 1995, fick Bauby plötsligt och oväntat ett slaganfall och hamnade i koma. Tjugo dagar senare vaknade han upp. Han var då helt förlamad, med undantag endast för ögonlocken. Det räckte för att man skulle kunna arrangera en metod för att kommunicera. En sekreterare läste upp alfabetet, ordnat efter bokstävernas frekvens i franska, och när hon kom till rätt bokstav blinkade Bauby. Sedan började hon från början igen ... På detta omständliga sätt bokstaverade Bauby fram en hel bok: Fjärilen i glaskupan (Le Scaphandre et le Papillon) Den gavs ut den 6 mars 1997 och måste naturligtvis läsas. Få böcker torde ha framställts med samma möda, och av någon anledning medför mödosamt skapande bättre resultat.
Jean-Dominique Bauby dog den 9 mars 1997.
2 kommentarer:
"av någon anledning medför mödosamt skapande bättre resultat" Se där, faktoiden om den lidande konstnärens relativa förträfflighet.
Inte lidande men möda. Jag är ovetenskapligt säker på att mödosam produktion ger bättre resultat.
Skicka en kommentar