Svart-Ögda Barn (SÖB)

Journalisten Brian Bethel skrev 1998 om en händelse som skulle ha utspelats på våren eller sommaren 1996. Platsen var Abilene, Texas. Bethel satt i sin bil när två pojkar kom fram och bad att få lift. De pratade en stund. Bethel kände sig av någon anledning allt olustigare, tills han plötsligt insåg att pojkarnas ögon var helt svarta: "Soulless orbs like two great swathes of starless night". Han hissade upp bilrutan och körde därifrån, följd av högljudda protester. Så kastade han ett öga i backspegeln – och såg att pojkarna försvunnit...

BEK står alltså för Black Eyed Kids (en tacksammare förkortning än BEC, för att inte tala om SÖB). Bethels rapport är den första kända. Sedan millennieskiftet har företeelsen fått rejäl spridning, givetvis med allt större hjälp av internet. Den verkar dock inte ha fått något riktigt fäste i Sverige, åtminstone inte än.

Så småningom satte Jason Offutt, journalist med det paranormala som specialområde, ihop den mall som mötena följer.

Två (oftast två, ibland en, sällan fler) barn på 7-17 år går fram till någon som är hemma/i en bil/på en öde gata och ber om något. Det kan vara att bli insläppt i huset för att få ett glas vatten eller låna telefonen, eller bli insläppt i bilen för att få lift, eller visas vägen till någon särskild plats. "Offret" blir uppskrämt av någon anledning som de inte kan förklara (då) men vill hjälpa barnen. Barnen talar självsäkert, och har en framtoning och vokabulär som vore de mycket äldre. "Offret" känner sig hypnotiserat, men när känslan av någon anledning släpper upptäcker han eller hon att barnen har helsvarta ögon, och får panik.

Det finns variationer med så här ser ett typiskt möte ut.

BEK är, kort och gott, en klintbergare.

Som alla klintbergare kan den utforskas på en rad olika sätt: psykologiskt, som en återspegling av den tid och de samhällen där den frodas, som memer i det allmänna medvetandet, med mera. (Det finns naturligtvis även de som tar dem på allvar, vilket är en helt annan historia.) Dess släktskap med liknande företeelser är den aspekt som jag känner mig bäst rustad att studera. Här finns ovanligt gott om material; det finns en mängd företeelser som BEK kan ha inspirerats av, eller som man åtminstone kan hitta mer eller mindre tydliga likheter med. Att fråga om lov att komma in: vampyrer, upptäckten av att något är mycket fel: skogsrået (med många fler exempel), helsvarta ögon: de numer klassiska utomjordingarna greys, och så vidare.

De är dessutom en uppvisning i populärkulturella referenser. Här är det Alex Krycek som fått en släng black oil i "Piper Maru", ett avsnitt av X-Files som sändes första gången i februari 1996.

Det verkar, hör och häpna, inte finnas några foton på BEK. Bilden som inledde denna bloggpost används ganska ofta när de ska illustreras. Det är en tämligen illa utförd retuschering av en bild ur filmen Village of the Damned  från 1995.

Den var förresten en nyinspelning. Här är originalet från 1960. Jag har inte sett den men den verkar riktigt lovande, med eller utan kopplingar till vår tids BEK.

They have "unusual", "arresting" eyes, odd scalp hair construction and colour (pale blond, almost white), and unusually narrow fingernails. As they grow and develop at a rapid rate, it becomes clear that they also have a powerful telepathic bond with one another. [...] They dress impeccably, always walk as a group, speak in an adult manner, are very well-behaved but show no conscience or love, and demonstrate a coldness to others.

- Wikipedia: Village of the Damned (1960 film)

De karakteristiska ögonen i filmen erhölls med hjälp av fiffig ljussättning. Filmen bygger för övrigt på boken The Midwich Cuckoos från 1957 där ögonen är gyllene; men det funkar inte i svartvitt, och är inte heller lika läskigt.

En annan intressant omständighet kring moderna BEK är hur lite berättelserna varierar. Det är talande att Offutt kunde ställa upp en så begränsad mall, som stämmer in redan på fall #1. Det kan vara en följd av att vandringssägnen främst sprids på nätet (men det har inte hindrat att exempelvis chemtrails kunnat variera desto mer), och bådar illa för deras framtid. För med vandringssägner, klintbergare och urban legends gäller att förändring är liv; om de fastnar i en form så blir de så småningom tråkiga, passé och bortglömda.

Men just nu är de inne.

They aren't supernatural, there may never even have been an actual encounter. That does not stop people from continuing to see and fear them and pass on the latest tale of terror.

Sharon Hill, expert på moderna klintbergare, får avsluta denna 2014 års sista bloggpost.

Wikipedia: Black Eyed Children
Snopes.com: Black-Eyed Children