Tyst om tobak

Sir Walter Raleigh (ca 1554-1618) är en historisk figur av rang: Han hade en viktig roll när Storbritannien etablerade sig i Nordamerika, en närvaro utan vilken åtskilligt i dagens samhälle skulle se annorlunda ut. Han är dessutom någorlunda känd hos allmänheten, för att ha importerat tvenne ting från den nya världen till den gamla: potatis och tobak.

Det finns en rad skrönor som beskriver hur det gick till när Raleigh tog med sig hem potatis. Flera av dem är internationella vandringssägner som i andra länder tillskrivs andra kändisar, när huvudpersonen inte förblir anonym. Som han som trodde att det var bären man skulle äta, de som försökte äta blasten, bönderna som fått sin mat rekvirerad av soldater och i frustration försökte sig på svinmaten, med flera.

Det finns åtminstone en historia om hur tobaksbruket uppfattades. Ni har förloppet på bilden ovan: Sir Walter sitter i godan ro och njuter ett stopp, då betjänten upptäcker röken -- herrn har fattat eld! -- rycker till sig vatten och häller det över herrns huvud.

I Sverige förekommer ett antal potatis-skrönor. Däremot har jag hittills aldrig stött på någon tobaksrelaterad historia i samma stil, vare sig "på fältet" eller i litteraturen.

Är inte det lite märkvärdigt? Potatisen var ju bara ännu en rotfrukt, medan bruket att röka tobak var något helt nytt som inte påminde om något man gjort, sett eller hört talas om. (Bortsett från enstaka som kommit i kontakt med cannabis.) Borde inte tobaken vara föremål för tjugo gånger fler och roligare historier än potatis?

Visserligen är potatis-historierna inte så gamla som de "borde" vara. De flesta, om inte alla, är konstruktioner från 1800-talet. Vid det laget hade potatisen slagit igenom och syftet var att beskriva de korkade förfäderna som inte begrep sig på knölarna. Fast det förklarar inte frånvaron av tobaks-skrönor. Eller är det jag som letat illa..?