Det var en afton i början av maj.
Ni vet ju alla hur den börjar. Med skildringen av Stockholm, med växt- och djurliv, kvällssolen över Liljeholmen (sedd från Mosebacke) et cetera.
Några stycken längre ner:
Långt nere under honom bullrade den nyvaknade staden...
Vad nu? En "bugg" i självaste Röda rummet?
Den förklaring jag sett är att "nyvaknad" inte skulle avse dygnsrytmen utan uppvaknandet i vidare mening, framåt slutet av 1800-talet. Det låter lagom troligt. Finns det någon annan idé?
Om det är en tabbe så är det intressantaste inte att den gjordes (sånt händer oavbrutet överallt) utan att så få verkar ha uppmärksammat den.
Källa: Röda rummet, kap. 1 - om ni inte läst den förr, är det dags nu.
Spito tipsade om detta fina specimen på vad det än är borta i den relaterade bloggposten om Fredrik Åkare, Cecilia Lind och månen. För visst har vi en lika kuriös anakronism (så att säga) i den synnerligen välkända sången. Någonsin tänkt på det?
6 kommentarer:
Nå, så få är det väl inte som uppmärksammat detta. Det brukar nämnas i de flesta sammanhang då "Röda rummet" diskuteras, känns det som. Oavsett om det är en miss eller ej tycker jag hur som helst att "den nyvaknade staden" är en rätt snygg metafor.
Beträffande Fredrik Åkare och månen: Visst "fullmånen lyser" och "Fredrik är gammal men månen är ny". "Konstnärlig frihet" skulle man kunna kalla det. Cornelis tyckte förmodligen att "fullmånen" låg bättre i munnen än "nymånen" i just den raden, han var väldigt noga med "sjungbarheten". Annars borde han väl ändrat det med tiden, men det tror jag inte han gjorde.
Jag har alltid uppfattat det så att sista versen utspelar sig då Fredrik och Cecilia är gamla, kanske femtio år efter de tidigare verserna (stjärnorna vandra och timmarna fly), och visar att kärleken bestått hela livet.
Jag uppfattade ”stjärnorna vandra”, som att dom flyttar sej, under nattens gång. Alla är tydligen inte medvetna om det. Jag håller med ”Spiring” där: låten handlar om en enda natt. Fredrik Åkare är medelålders, och Cecilia Lind är tonåring. Låten innehåller faktiskt, en kommentar om gubbsjuka. :-)
Jag har alltid tolkat det som att det gått c:a 2 veckor, och att de två blivit ett par. "Kyss mig igen." Lite värre är det dock i "Mördar-Anders":
Vers 4: "Där står bödeln med sin huva så röd / Med sitt svärd och huva röd"
Vers 8: "Detta är min avskedslåt / Snart blir bödelns yxa våt"
Men det kan ju förstås vara "bildspråk" i endera versen.
Sång, poesi och bättre prosa kan ju tolkas och omtolkas. På sätt och vis känns det irrelevant att alls ta upp dem i faktoida sammanhang; mer roliga har-ni-tänkt-på-att-grejor än fel som betyder något. Även om Strindberg gjorde en tabbe (vilket jag tror) så är det ett fel som inte minskar textens värde det allra minsta. Där ligger vi fackskribenter i lä...
I maj är staden nyvaknad efter en hård vinter. Kan det vara så?
Skicka en kommentar