"Continuation of Greenland according to Dr Petermann's hypothesis"
- Ur Samuel Richard van Campen, The Dutch in the Arctic Seas (1876)
Boken är den sista kända källa som på allvar drev idén att havet vid nordpolen inte alls är isbelagt utan öppet. August Petermann var en tysk geograf som några år tidigare ritat en karta som van Campen återger.
Debatten fördes ända från 1500-talet och är synnerligen märklig, om än av olika anledningar vid olika tidpunkter. De som argumenterar för ett öppet polarhav har bestämt sig på förhand, och letar fram det ena argumentet efter det andra: is kan inte bildas på öppet hav, midnattssolen smälter isen, Golfströmmen gör det också osv. Det jättelånga Grönland är ett utskott på denna pseudovetenskapliga gren.
En drivkraft som åtminstone är begriplig är tanken på en mycket förkortad rutt Europa-Asien (tänk bort kanalerna vid Suez och Panama). Den förste som knäckte nordostpassagen var Nordenskiöld ca 1880, som samtidigt kunde konstatera att näe, det här funkar inte till vardags.
5 kommentarer:
Vilken är kopplingen, mellan ett ”förlängt” Grönland, och ett isfritt nordpolshav?
Det är lite komplicerat men hade att göra med att någonting, tänkte han, vände Golfströmmen neråt. Kopplingen till det öppna polarhavet är inte direkt men ligger så att säga i samma fack. De dog även ut ungefär samtidigt.
Men August Petermann minns man ju i dag snarare för att det var han som grundade Petermanns Geographische Mitteilungen (PGM). Och det var ju där som Alfred Wegener publicerade sin underliga hypotes om kontinentalplattorna 1912.
Aha, ja förkortningen PGM dök upp många gånger men kände inte till kopplingen till Wegener.
Hans underliga hypotes berörde jag kort här: Varför Wegener misstroddes
Tydligen visste geograferna inte, hur långt Golfströmmen sträcker sej. Värmen från Golfströmmen har viss effekt, ända upp till Svalbard. Men själva strömmen sträcker sej inte längre, än till 65:e till 70:e breddgraden. Det är faktiskt bildningen av havs is, som får Golfströmmen att sjunka. När is bildas på havet, stöter den i från sej salt. Det gör vattnet som blir kvar saltare, och därmed tyngre. Alltså sjunker det ner. Det här inträffar i havet, strax nordost om Island. På så sätt kan man säga, att ön förtjänar sitt namn.
Skicka en kommentar