Bild från bobolhando.br
Det skall ha varit den brasilianske prästen - sektledaren? - Welder Saldanha som först begrep hur det låg till. Han förbjöd genast USB i sin evangeliska kyrka Paz do Senhor Amado ("den älskade Herrens fred"). Den ligger någonstans i Sao Paulo-trakten, och verkar vara en synnerligen suspekt organisation. Lite Jonestown-vibbar, rentav...
Men det hela är ett skämt.
Historien dök först upp på den brasilianska skämt-sajten Bobolhando. Namnet är en ordlek, bobo olhando = dumskalle som tittar.
bobolhando.br: Em SP, culto evangélico proibe uso de tecnologias USB
Upphovsmannen Thiago Caetano (om det nu är hans riktiga namn) fick uppenbarligen till en riktigt fin uppsättning virala parametrar, så när som på en punkt: han lade inte ut den på engelska utan portugisiska. Det var därför artikeln som lades ut den 29 juni inte uppmärksammades globalt förrän i november. Men då gick det också desto fortare. Se t.ex. USB - Satan's Data Connection i Guardian, som lägger in en brasklapp, liksom Djävulen döljer sig i minnespinnen på IDG, som inte gör det. (Nej, jag ids inte korrigera de senare. Det är deras jobb.)
Den 15 september gjorde han ett nytt försök att tillskriva sin Grönköpings-sekt ett parodiskt förbud. Denna gången var det psykologerna som angreps. Hur så? Jo, bland annat börjar det portugisiska ordet psicologia med "psi-" som den grekiska bokstaven, som ser ut som en treudd...
bobolhando.br: Em SP, Culto evangélico ataca agora a Psicologia
Denna historia har inte fått i närheten lika stor uppmärksamhet över världen som djävulens USB.
7 kommentarer:
Psykologiska institutionen i Göteborg har en massa jättestora "psi" lite här och där, på fasader och visitkort och sånt..
http://www.psy.gu.se/
En riktig djävulsorganisation minsann.
Nu har någon kommenterat IDG-artikeln med denna länk... Få se hur noga de är med sånt här.
Alltså notiser av "lättare" sort, som alla erfarna journalister vet vad de går för. Avgjort underhållningsvärde, högst tvivelaktig sanningshalt. Tyvärr har läsarna sällan samma koll.
Min erfarenhet av USB är annars att sladdar (dvs egentligen kontakterna) är mycket enklare att hantera än det mesta annat, men att mjukvarorna ibland inte håller måttet, i synnerhet om man använder »USB-hubbar»...
På tal om något helt annat -- »brasklapp»? Hur är faktaläget där egentligen? Jag minns att jag försökte luska lite i det för några år sedan, men utan att lyckas något vidare. Om jag minns rätt uttryckte sig de standardverk jag konsulterade (Grimberg och Andersson, fortfarande OJMR) i väldigt försiktiga ordalag om händelsen. Är det en faktoid, och vad har i så fall inspirerat hstorien?
Historien om biskop Brasks hemliga lapp skrivs, vad vi vet, ner först några år efter hans död. Eller en trettio år efter att den smusslats in, vid 1517 års ödesdigra riksdag (för Sturarna med anhängare).
Jag har inte läst på mycket mer än så, men vad ursprunget beträffar verkar försiktigheten vara motiverad. Vilket naturligtvis inte innebär att man inte kan använda själva begreppet.
Visst kan man använda det uttrycket; själv gör jag det ganska ofta, vilket antagligen var en av anledningarna till att jag blev nyfiken på om historien var sann.
Enligt Grimberg är det Olaus Petri som är ursprunget till historien, men han (Grimberg, alltså!) är som sagt mycket försiktig vad beträffar dess sanningshalt, trots att han kallar OP för ett ögonvittne till blodbadet någon dag senare. Jag tolkar det som att OP inte var närvarande vid det ödesdigra mötet. Hade varit intressant att läsa Brasks memoarer...
Om det hade funnits några! Skrevs inte den första memoarboken, först på 1700-talet? Men det är förstås bra, om det finns ett skrivet vittnesmål, från någon som var med vid tillfället.
@Lena: Det beror väl på vad du menar med memoar. Just det ordet dök upp på 1700-talet men naturligtvis fanns det folk som skrev om sitt eget liv långt, långt innan dess. Augustinus "Bekännelser" skrevs på 300-talet och räknas ofta som den första verkliga självbiografin.
Skicka en kommentar