Gamla poler

Detalj från Olaus Magnus magnifika Carta Marina (1539). Bland ett myller av fascinerande, kuriösa och ofta synnerligen ovederhäftiga detaljer märks denna insula magnetu[m], "magnetisk ö" en bit utanför Murmansk. Vad är det? - Det är den magnetiska nordpolen.

Innan man blev på det klara med hur magnetfält i allmänhet och jordens i synnerhet fungerar, så tänkte man sig att kompassnålarna drogs mot en mystisk ö någonstans uppe i norden. På något sätt hade vissa uppgifter om den kommit kristenheten till livs, som att den var svart och 33 mil runtom* - jag har inte kollat enheterna men måhända var det exakta måttet mindre viktigt än siffran, då den även är det antal år som den jordiske Jesus lär ha blivit. Ibland placeras den mitt på nordpolen, andra gånger inte. Med tanke på att de magnetiska polerna verkligen valsar runt och inte alls behöver sammanfalla med de geografiska så hade det kanske varit intressant att ta reda på huruvida Olaus placering kan ha haft någon verklighetsbakgrund.


En arktisk karta från 1623, där Mercators data kompletterats med uppgifter från den tidige polarforskaren Barents. Så långt som till den 90:e latituden kom förvisso ingen av dem. Icke desto mindre får vi veta att fyra världsfloder samlas till en gigantisk virvel vid polen, och att mitt i denna tronar Rupes nigra et altissima, "det svarta högsta berget", som även är magnetiskt. Källan är den medeltida geografiska sagoboken Inventio Fortunata, som överlevt i fragment.


* Snarare än tvärs över, som står på Wikipedia trots att Mercators circumference citeras intill. Enheten han använde var franska mil.


Wikipedia (eng.): Carta Marina, själva kartan (5000 x 3700) - fin att scrolla runt i, Inventio Fortunata
Wikimedia: Mercator-kartor inklusive den polära som ovan