Svar till Kajsa Ingemarsson

Kajsa Ingemarssons program Ingemarsson i SR P1 är en sällsynt godtrogen och icke-journalistisk produktion, där allt som påstås är sant, så länge det inte är etablerad kunskap som kan betecknas som "vetenskap". Jag nämnde det häromdagen i Sämst på radio i år, när de upplät eterutrymme åt flera kunskapsfientliga personer och Mats-Eric Nilsson. (Tidigare program har haft liknande attraktioner: mandala-teorier, folk som pratar med såväl djur som träd, och så vidare.)

Det är alltså tillåtet och lovvärt att ifrågasätta västerländska paradigm inom fysik, kemi och s.k. skolmedicin. Däremot tröttnade hon mycket snabbt när hon fick kritik för detta på sin blogg Alla dessa sidor. Kritiken gällde förvisso inte hennes person, utan det som hon ägnade sig åt -- det kan vara en konst att såväl ge som ta kritik på rätt sätt. Jag har inte sett all respons hon fått, jag kan verkligen inte tala för alla skeptiker heller. Men att som hon, när flera personer hör av sig samtidigt med liknande budskap, beteckna dem som en "mobb", så är det avgjort ett tecken på att man behöver jobba med sina krishanterings-energier.

Bland kritiken valde hon att publicera följande kommentar, besvarad i bloggposten Vem får höras i radion?, av en viss Peter Möller.

Jag blev mycket besviken på dig, Kajsa, efter att ha hört Ingemarsson i P1 i veckan. Jag tycker inte att Sveriges Radio ska användas för att sprida humbugmetoder, det finns alldeles för många andra medier som gör detta ändå. Det skulle ha varit på sin plats att också redovisa all vetenskaplig kritik som riktats mot de medverkande gästerna och deras metoder. Självklart ska man inte bortse från placebo-effekterna, men ”behandlingar” som bara bygger på denna effekt, ska man nog hålla sig för god att göra reklam för.

Har jag fel? Motbevisa mig gärna med att redovisa vetenskapliga studier som visar att deras metoder fungerar till annat än att berika dem själva och deras företag.

Med vänlig hälsning
Peter


Här är en kommentar från signaturen Pär C som Kajsa valde att inte publicera. Jag fick lov av honom att lägga ut den på här på min blogg istället.

Det är litet synd att detta framställs som krav på censur – "Vem får höras i radio?" – när det istället handlar om en förväntan om motvikt och balans – det var det Peter Möllers kommentar handlade om.

Du åberopar istället lyssnarnas integritet och förmåga till kritiskt tänkande. Det är ett argument som i och för sig kan ha bärkraft. En förutsättning för att du skall kunna framföra det som ett trovärdigt alternativ är dock att du själv kan visa upp ett sådant tänkande. Annars blir det som att köra rattfull i förlitan på att övriga trafikanter är nyktra.

Det verkar som du är helt med på att Sanna Ehdins bok inte är baserad på vetenskap utan utgår från ”annan tro och erfarenhet”. Du accepterar vidare att inom detta område så finns mycket geschäft. Sanna Ehdins tankegods är, enligt min uppfattning och många andras, just sådant geschäft och exempel på varför så är fallet har redovisats. Din reaktion på detta är att vi som är kritiska är män och "vetenskapstalibaner". Detta återspeglar för det första knappast att du har acceptans för att vi lyssnare har integritet och förmåga till kritiskt tänkande. Än mindre är det fråga om kritiskt tänkande från dina sida. Dina invändningar är dessutom i tanke och formulering mycket nära Sanna Ehdins eget sätt att handskas med kritik.


Jämför med de regler Kajsa satt upp för kommentarerna. Ovanstående kommentar håller alltså inte måttet. Samtidigt som hon själv finner det rimligt att nyttja invektiv mot de som har invändningar och synpunkter på hennes program. Det är dubbelmoral.

Att ha invändningar och synpunkter på det jag gör, skriver i bokform eller pratar om i radion är också helt okej, men bara så ni vet: Kommentarer som är kränkande, nedlåtande och sårande för mig eller andra publicerar jag inte. Kräkas får man göra någon annanstans.

- Kajsa Ingemarsson: Klargörande från bloggchefen


Avrundar med en hälsning från gänget på Skeptikerpodden.