Krokus, Metal Rendez-vous (1980).
Det är inte lätt med humor. Eller namn. Eller språk.
Fury, Let them talk (1986)
Egentligen hade jag tänkt att rikta in mig på roliga namn. Men så fick jag syn på de här lyckotrollen.
Tröjan, Chasing the storm (1985)
Denna favorit hörde jag talas om för länge sedan. Sedan jag upptäckt faktoidernas underbara värld kom jag på att det kanske var ett skämt? - men ickë sa Nickë.
Youtube: Tröjan, Chasing the storm
Tidigare inlägg på faktoid-bloggen: Hårdröcksbänd
12 kommentarer:
Underbart! Du hittade en bild på "Tröjan"! Jag har också hört talas om dem men aldrig sett någon bild.. du har inte hittat någon bild på en band-t-shirt? Det skulle ju varit ännu bättre..
Hittar ingen Tröjan-tröja - hm, de finns ju inte ens på Wikipedia.
Men på Youtube fanns de. Länkade till titelspåret på nämnda album. Så ni vet att det är på riktigt. :-)
Inte bara rockband, glass också.
Häagen-Dazs.
Mer: http://en.wikipedia.org/wiki/Foreign_branding
MVH
Hans
Hm, det här vore värt ännu en bloggpost. Med fusk-kyrilliska som i Tetris (Я uttala "ja") eller fusk-grekiska som i "My big fat greek wedding" ("greek" med sigma-e:n uttalas grssk).
Tyvärr har många engelsktalande för vana, att behandla diakritiska tecken som meningslösa utsmyckningar. Det tycker jag är respektlöst. Bara för att dom är oviktiga på engelska, är dom inte det på andra språk! Sedan ska man inte överskatta likheterna, mellan olika alfabet. Det finns en bokstav på ryska, som ser ut som ett bakochframvänt R. Som Peter påpekar uttalas det ”ja” (långt A-ljud finns inte på ryska). Samma sak med den grekiska bokstav, som vagt påminner om ett E. Den är deras motsvarighet till S!
Själv försöker jag ta med alla diakritiska tecken, liksom specialbokstäver som danskt Ä. Går inte det skriver jag fonetiskt. Radovan Karadžić blir då Radovan Karadschittj. (Vet inte om dom serbokroatiska bokstäverna syns, men jag gjorde i alla fall ett försök.) Skrivs inte språket med latinskt alfabet, försöker jag följa den gängse transkriberingen. När jag känner till den, det vill säga. Annars skriver jag ut fonetiskt. Något jag även gör på svenska, om jag inte minns ett ords stavning.
Misstolkningarna kan gå i motsatt riktning också. Hur många svenska Tolkien-läsare säger till exempel "Eärendil" som Tolkien avsåg det, nämligen "E-a-rendil"? Skulle tro att 90% misstolkar det och uttalar ä som på svenska.. när allt Tolkien menade var att "ea" i just detta namn inte skall uttalas som diftong utan som två distinkta ljud. Som i "Noël", till exempel.
Noël kan väl ingen ta fel på :-) men vad skrev du Lena, "Karadschittj"..? Vem begriper det? Läser man om en "Goran Hagglund" så har man ju inga problem att förstå vem som menas. En fonetisk återgivning av samma namn med italienskt, ryskt eller egyptiskt öra vet jag däremot inte.
Att leka med utländsk skrift har naturligtvis inget med respekt att göra. Om britterna tycker att "Trojan" blir tuffare med två prickar, jamenvisst.
I en back i garderoben har jag Krokus-skivan.
Vad är det för humor som inte fungerar och vad är inte lätt med namn och språk ?
Min poäng är att det är respektlöst, att behandla diakritiska tecken som betydelselösa. Det gäller särskilt dom, som gör skillnad på bokstav på respektive språk. Karadžić skulle jag skriva som Karadschittj, om jag inte hade tillgång till Ž och Ć. ”Karadzic” skulle uttalas ”karraddzitts” (Z uttalat som i engelska ”zero”), vilket låter mera ryskt än serbiskt. När jag inte har tillgång Å, Ä och Ö, skriver jag ”aa”, ”ae” och ”oe”.
Engan: jag tror jag redan kände till det där med Eärendil. Jag har själv använt den funktionen hos prickarna, när jag beskrev två framtida dotterspråk till franska, som jag själv hittat på. Är det någon som vet hur man uttalar ”Nausicaä”?
Jag skulle väl uttala Nausicaä med en liten glottalstopp emellan, så att det hörs att det är två distinkta "a" och inte bara ett enda långt.. alternativ stavning kunde vara Nausica'a, så brukar man ju oftare skriva det när man markerar en glottalstopp (jfr Ma'at på fornegyptiska, till exempel.. används också flitigt när man transkriberar semitiska språk med västerländskt alfabet)
Jag vet inte riktigt vad ett "glottalstopp" är. Fast jag skulle kunna uttala det, med två A-ljud efter varandra. Var det så du menade?
Lena, precis så.. ett glottalstopp är det lilla stötljudet bak i strupen som kommer emellan och separerar de två a-ljuden för att det ska höras att de är separata.
I språk som har en egen bokstav för ljudet (som de flesta semitiska språk) är glottalstoppet mer uttalat och är mer av ett eget betydelseskiljande fonem, som de flesta svenskar har svårt med att uttala korrekt.
Skicka en kommentar