(Läses koncentrerat och inte alltför fort, gärna högt, men isåfall efter att noga ha förvissat sig om att ingen kan höra något).
Låter Ni färga eder kappsäck? Jag låter färga den. Huru låter Ni färga den? Jag låter färga den grön. Huru låter du färga dina linnestrumpor? Jag låter färga dem hvita. Låter eder kusin färga sin halsduk? Han låter färga den. Låter han färga den röd? Han låter färga den grå. Huru hafva edra vänner låtit färga sina rockar? De hafva låtit färga dem gröna. Huru hafva Italienarne låtit färga sina vagnar? De hafva låtit färga dem blå. Hvad har adelsmannen haft? Han har haft två hattar, en hvit och en svart. Har jag haft en hatt? Ni har flera. Har eder färgare redan färgat eder halsduk? Han har färgat den. Huru har han färgat den? Han har färgat den gul. Reser Ni någon gång i sommar? Jag reser ofta. Hvart tänker Ni resa (hinzureisen) i sommar? Jag tänker resa till Tyskland. Reser Ni icke till Italien? Jag reser dit. Har du någonsin rest? Jag har aldrig rest. Hafva edra vänner för afsigt att resa till Holland? De hafva för afsikt att resa dit. När tänker de resa? De tänker resa i öfvermorgon. Har eder broder redan rest till Spanien? Han har icke ännu rest dit. Har Ni rest i Spanien? Jag har rest der. När reser Ni? Jag reser i morgon. Har Ni utnött alla edra stöflor? Jag har utnött dem alla. Hvad hafva Turkarne gjort? De hafva bränt alla våra goda skepp. Har Ni slutat alla edra bref? Jag har slutat dem alla. Huru långt har Ni rest? Jag har rest ända till Tyskland. Har han rest ända till Italien? Han har rest ända till Amerika. Huru långt hafva Spaniorerna rest? De hafva rest ända till London. Huru långt har denne fattige man kommit? Han har kommit ända hit. Har han kommit ända till eder? Han har kommit ända till min fader.Notera att man efter denna skriföfning, den 114:e i ordningen, inte ens har kommit halvvägs genom boken. Det var annat virke i tyskastudenterna förr i tiden, minsann! Åtminstone i de som öfverlefde. [ fiksat ]
7 kommentarer:
Tsk. I dem som öfverlefde, menar du.
Jä, jä. :-)
Läser innantill om Konsonant-Ljudens Teckning, där ingen mindre än Carl Jonas Love reder ut begreppen med fv, hv, m.fl. Fler skrif-öfningar, men välsignat korta.
Å! Tack för länktipset, dit ska jag skicka alla spolingar som försöker sig på gambalstafvning utan att veta vad de sysslar med! ;)
Vassego.
Då kanske jag även kan tipsa om detta inlägg: Verbens pluralformer
Ursprunget för H+V, är ett mysterium för mej. Ljudkombinationen finns inte på nutida svenska. I alla fall klarar inte jag den. Jag är stockholmare, fast jag har har varit en hel del i Skåne, eftersom min mamma är därifrån.
Lena, det är ett väldigt gammalt ljud i de indoeuropeiska språken, ett arv från första början. Jag har för mig att det rekonstruerade ljudet i proto-indoeuropeiska (dvs för ca 6000 år sedan) är k'w där apostrofen står för en kraftig aspiration, dvs utblås, och w har samma värde som i engelskan. Det återfinns först i våra språks frågeord: Vem, vad, var osv.
Den form det hade i fornsvenskan finns faktiskt kvar i vissa engelska dialekter, där man uttalar wh i who, what, where osv som hw- (vilket är precis som det uttalades på svenska en gång i tiden). När svenskan förlorade w-uttalet (någon gång på senmedeltiden vill jag minnas) så kom ljudet så småningom (med flera hundra års eftersläpning) att stavas hv, och ännu senare förlorade vi helt h-ljudet i uttalet, vilket är anledningen till att vi i dag skriver ljudet med bara v.
Det här ljudet utvecklades på andra sätt i andra besläktade språk; "kv" på nynorska ("kvem"), "qu" på latin ("quo"), "pw" på walesiska ("pwy"), men likadant på tyska: "wer".
Tack för förklaringarna. Jag klarar kombinationerna K+V och P+V, men inte H+V. Det var därför jag undrade.
Skicka en kommentar