Hexmaster

Varmblod

Föddes 1992. Efter Keystone Dominator-Hexa Hejnstrup-Pay Dirt. Tjänade ihop 271 075 kronor. Exporterades till Holland 1998.

Hans fader går tillbaka till Rodney via Speester-Speedy Scot-Speedy Crown, en klassiskt linje med stora avelshingstar. Exempelvis farfadern var en av världens snabbaste travhästar på sin tid, vann bl.a. Hambletonian 1971. Modern Hexa Hejnstrup fick tolv föl, högst nådde Hexmasters halvbror Hex Merchant.


(Fakta: S. Lundgren samt ATG)

Plymouth rock

Skåda denna sten. "1620" står det på den (även om 6:an ser bra 8:ig ut på de bilder jag sett). I övrigt finns ingenting märkvärdigt med den; det är en sten. Eller ett klippblock.

 

Poängen med stenen är att den skall ha varit den allra första bit av det nya landet som the Pilgrim Fathers från Mayflower satte fötterna på när de landsteg 1620. Lite som Armstrongs fotsteg på månen – och som en sådan "relik" vördas den i USA, liksom de bitar av den som lär finnas lite varstans. Men några belägg, historiska eller andra, för att stenen verkligen varit med om det den tillskrivs, saknas helt.

There are no contemporary references to the Pilgrims' landing on a rock at Plymouth. There are two primary sources written by the Pilgrims themselves describing the landing in Plymouth in 1620, William Bradford's journal Of Plymouth Plantation and the 1622 book popularly known as Mourt's Relation. Both simply say that the Pilgrims landed. Neither mentions any rocks in their account of the landing. The first references to Plymouth Rock are found over 100 years after the actual landing.

 - Pilgrim Hall Museum: Plymouth Rock Se även Wikipedia: Plymouth Rock

Bokmässande

OK, den stora mässan förtjänar ett omnämnande. Dels eftersom det var den första där jag kunde titulera mig utgiven författare (om än utan uppdrag, det är väl en sorts nackdel med att ligga på ett större förlag), dels eftersom jag först nu inser att jag under de tre dagar jag var där lyckades missa en hel hall.

Nu är det klart att en temporär hall kommer att byggas mellan Svenska Mässan och Valhallabadet. Lagom till Bokmässan står hallen på plats.

Hallen byggs med vita sandwichpaneler på väggar och tak, med stora glaspartier på kortsidan med utsikt mot Mölndalsån. Den är ca 1 000 kvm och får en helt egen entré, men har också en direktförbindelse till Mässan vid Entré 1 mot Focus P-hus.

- Bok & Bibliotek: Ny hall

Någon som var i V-hallen?

Kändisar med skrivklåda

Läste:

Förlagen verkar gapa allt hungrigare efter nya författare som många redan har hört talas om.

- SvD, Kändisar grips av skrivklåda, 27 april 2008

Som vore det något nytt.

Inte för att det saknas icke-nyheter, men det är en händelse som ser ut som en tanke att en bekant delade med sig av denna lilla häpnadsväckande pärla (via "100 höjdare").

Mats Wilander: Droppen

Nu blev visserligen Wilander aldrig utgiven. Men ändå.


(Obs: hemkommen från den stora mässan inser jag att detta inlägg skulle kunna tolkas som en pik mot någon eller några specifika. Det är det inte.)

Lördagsfråga: I am a rock

Was ist das?

Inskrivet årtal skall enligt trovärdiga uppgifter vara 1620, även om jag tycker att det är bra likt en annan siffra.

Hor

Apropå den välkända folketymologin för Käring - här en alldeles äkta etymologi (och den som börjar läsa, skall läsa till slut, alltihop):

fsv. hor, motsv. d. hor, isl. hór, fsax. hor, fllt. huor, feng. hor; av ett ieur. karo-, som föreligger äv. i lat. carus, kär, lett. kars, lysten, fir. cara, vän, samt med avljud i sanskr. caru-, kär, älsklig.

- SAOB: hor

Bokmässa

...För det är ju "Bok & Bibliotek" som den egentligen heter. Biblioteks-mässa har det alltid varit, också - med demonstrationer av utlåningssystem, dataprylar, och allt vad bibliotek nu har nytta av. Även om den biten inte vuxit riktigt lika mycket sedan starten som allt det andra.

Torsdagen inleder jag med att prata faktoider på Talldungeskolan i Kortedala.

Sen skall jag till Bokmässan och kombinera nytta med nöje. Där skall jag nämligen:

• Träffa kollegor, i synnerhet de som är på samma förlag - vilket inte beror på någon sorts företagsmässig "vi-känsla", utan för att det är just de som man träffar regelbundet;
• Vilket innebär att Bonnierförlagens stora monter blir någon sorts utgångspunkt;
  
• Språka med ett antal andra bekantingar, varav flera blir första gången in the flesh;
• Lyssna på intressanta eller högintressanta personer som texempel, av extremt varierande anledningar: Sture Linnér, Sanna Ehdin, Dick Harrison, Bud Grace;
• Mys-drälla.

How Users Read on the Web

Jakob Nielsen skrev 1997 en klassiker i genren. Den inleds (helt enligt riktlinjerna) med slutsatsen: "They don't."

People rarely read Web pages word by word; instead, they scan the page, picking out individual words and sentences.

Där finns också en rad goda riktlinjer:

As a result, Web pages have to employ scannable text, using

• highlighted keywords (hypertext links serve as one form of highlighting; typeface variations and color are others)

• meaningful sub-headings (not "clever" ones)

• bulleted lists

• one idea per paragraph (users will skip over any additional ideas if they are not caught by the first few words in the paragraph)

• the inverted pyramid style, starting with the conclusion

• half the word count (or less) than conventional writing

När jag gör hemsidor brukar jag följa de flesta av dem. När jag skriver på faktoider.nu brukar jag bryta mot de flesta av dem. Det är nog för att jag egentligen tänkt på faktoiderna som en bok redan från början. Slutsats: köp boken så ser ni vad där står. :-)


Källa: How Users Read on the Web, "Jakob Nielsen's Alertbox for October 1, 1997"

Smygreklam

Tänk om jag skrev en insändare i den här stilen. Och skickade den till våra stora dagstidningar, TV & radio, några större sajter m.fl. Hur skulle det uppfattas av mottagarna? Eller läsarna?

Hej! Jag vill bara tipsa om en fantastisk bok. Den är skriven av en Peter Olausson och heter Faktoider (ISBN 9789137132570). Den behandlar massor av myter som av folk tror på trots att de bevisligen är osanna. Den tycker jag ni skall recensera! Det är helt klart årets, eller årtiondets, om än kanske inte seklets, litterära, kulturella och vetenskapliga händelse.
- Undertecknat Kalle Kula, eller John Doe eller Sten Steen eller något annat någorlunda trovärdigt antaget namn.

Vad är problemet? Att jag far med osanning? Eller att det känns billigt? All uppmärksamhet är väl god uppmärksamhet?

I just detta fall är väl det största problemet att boken går ut på att avslöja just osanningar, varför det vore synnerligen olämpligt att nyttja sådant i marknadsföringen. Men så här då: marknadsföring och reklam är OK, så länge den inte utger sig för att vara något annat. Det mest irriterande med smygreklam är inte reklamen utan smygandet. Att någon försöker att lura en. Vilket samtidigt är den kanske viktigaste drivkraften för faktoid-jakten för min del. Inte riktigt I have become what I've always hated, men något ditåt.

Inte för att alla har samma hämningar... Att jag tar upp detta just nu beror på att jag hittade en viss Pär Wahlström, som förefaller att under signaturen "Anna Svensson" skriva om sin bok i homeopati på just det sätt som jag försökt imitera ovan - komplett med ISBN-numret, som man väl aldrig någonsin nämner i äkta boktips, åtminstone av den personliga natur som man försöker ge sken av här. (Att han skriver om homeopati är bara en försvårande omständighet, exemplet hade varit precis lika relevant om det vart t.ex. en diktsamling.)

Utöka ditt eng. ordförråd:

A shill is an associate of a person selling goods or services or a political group, who pretends no association to the seller/group and assumes the air of an enthusiastic customer.
- Wikipedia: Shill

Förresten är en anledning till att jag inte behöver tigga om en recension i exempelvis Svenska Dagbladet att jag redan fått en. Mats Gellerfelt tyckte att det var "en inspirerad och inspirerande bok", "en viktig bok" och en massa annat fint som ni kan läsa om i artikeln Detta har kanske nästan hänt (SvD, 16 mars 2008). Se, det är reklam det! ;-)

Lördagsfråga: T(h)in Lizz(i|ie)s

Först kom T-Forden. Den fick flera smeknamn, bl.a. Tin Lizzie, "plåt-Lizzie", där namnet skall ha syftat på tjänstefolk. Enligt en teori skulle det bero på att "both maids and T-Fords are black and made to look best on Sundays", men det verkar vara klent med belägg.

Sen kom en serie-tidning, The Dandy. Där fanns en robot med det rätt vitsiga namnet Tin Lizzie. Jag hade tagit med en bild om jag hittat någon - vet inte om frågan hade blivit lättare eller svårare. Figuren hade bara ett kort gästspel, den enda anledningen till att någon känner till honom idag torde vara nedanstående. Tidningen finns dock kvar, ända sedan 1937 minsann, vilket lär vara världsrekord för serietidningar.

För sen kom ett irländskt band som behövde heta något. De hämtade alltså sitt namn från serietidningen, de verkar inte ha tänkt på bilen alls även om beteckningen annars torde vara mer känd i det sammanhanget. Justeringen av stavningen skall f.ö. vara en medveten anspelning på deras Dublin-dialekt, där ordet thin ofta uttalas just tin.


Wikipedia: Ford Model T; The Dandy; Thin Lizzy

Helan, halvan & co

(Som liten trodde jag att Helan går anspelade på Oliver Hardy. Ha ha.)

Att kalla första och andra supen för helan resp. halvan lär komma av ett gammalt bruk (1700-tal enl. Wikipedia) att verkligen halvera mängden på nr 2.

Senare kom antalet att utökas avsevärt, säkerligen i studentikosa sammanhang; här finns också en del lärdom att utläsa för den hågade. Namnen varierar, av förståeliga skäl mest framåt slutet. Det är heller inte svårt att hitta längre listor, men jag föredrar att tänka mig namnen som en förteckning över samtliga supar som ryms i en butelj - på en liter, såklart. Och då ska de väl inte vara alltför snålt tilltagna.

1. Helan
2. Halvan
3. Tersen - efter lat. tertius = tredje (jfr. den musikaliska bet.)
4. Kvarten - d:o fjärde
5. Kvinten - d:o femte
6. Rivan
7. Räfflan
8. Rännan
9. Smuttan
10. Smuttans unge
11. Lilla Manasse - namn på flera bibliska personer, mest känd är den äldste sonen till Josef (han som såldes till Egypten av sina bröder) och anfader för en av de tolv stammarna. Namnet betyder f.ö. "han som ger glömska". :-)
12. Lilla Manasses bror
13. Femton droppar
14. Sista supen
    
15. Bleka dödens dryck

Wikipedia: Snaps

Lördagsfråga: Bil & musik

Minsta gemensamma nämnare efterfrågas.

(Den här är inte så lätt! - Tycker jag själv. Bara enkel när man fått vissa nyckelfakta.)

Urval

Sitter och väljer ut material till uppföljaren. Utifrån kriterier som hur intressanta eller anmärkningsvärda jag tycker att de är, liksom publikens respons i form av besökssiffror och betyg.

Ifall någon har några särskilda önskemål eller synpunkter på vad som borde eller inte borde vara med, så är det ett bra tillfälle att höra av sig.

Atlantis

Med tanke på Hökebergs-incidenten; hur skulle Platon/Sokrates formulerat den lika fiktiva Atlantis-kulturen på ett sådant sätt, att varje mottagare från början skulle insett att det egentligen var ett påhitt, med en poäng av långt djupare slag än vad en genomsnittlig von Däniken någonsin kommer att greppa?

Sug på den. ;-)

Morden på Hökeberg

Följande spännande kriminal-historia från kriget kunde läsas på Wikipedia fram till förra veckan.

Hökebergs slott är en större villa belägen utanför Kvänum i Vara kommun. Huset är på två våningar, byggt 1923 och sägs vara ritat av Ivar Tengbom, även om uppgiften inte helt kunnat säkerställas. Också namnets ursprung är okänt, åsen på vilket huset ligger kallas i folkmun Hökeberget, men namnet figurerar inte innan huset byggdes, varför mer troligt är att huset gett namn åt åsen än tvärtom.

Hökebergs slott byggdes ursprungligen som hem åt lantbruksmagnaten Eskil Eriksson som skapade sig en förmögenhet genom våghalsiga exportaffärer med utsäde och vars förmögenhet försvann i och med Kreugerkraschen. Huset stod tomt under några år på 1930-talet innan de köptes av den pensionerade officeren Nils Ryttare.

Nils Ryttare var känd som tyskvän och bjöd under kriget in flera tyska dignitärer, bland annat den tyske konsuln i Göteborg, till Hökeberg. Det var ett besök med tyska officerare och diplomater på Hökeberg 1943 som kom att bli känt som "Hökebergsslott-incidenten".

Ryttare och de tyska vännerna skulle ha varit ute på fågeljakt när de stötte ihop med ett gäng "dåligt klädda herrar" och hamnade i häftig ordväxling. Polis tillkallades och jagade bort luffarna, varpå jaktsällskapet skulle åkt hem till Hökeberg. Morgonen efter hittades två av tyskarna, en ambassadsekreterare och en tysk flygofficer, mördade i deras respektive sovrum i slottets annex och snart beskylldes "luffarna" för dådet som beskrevs som ett rånmord - men trots att Varapolisen grep flera dagdrivare kunde ingen bindas vid brottet.

Händelsen fick inte mycket uppmärksamhet i dåtidens press, men den tyska ambassaden i Stockholm krävde en "erfoderlig" utredning av polisen och händelsen kom att skapa viss diplomatisk ordväxling mellan det krigförande Tyskland och neutrala Sverige.

1947 kom det fram uppgifter om att den tyskvänlige Nils Ryttare varit agent för britterna och en källa på Västtysklands Ambassad i Stockholm hävdade då anonymt till Svenska Dagbladet att den tyska underrättelsetjänsten redan under kriget misstänkt att ambassadsekreteraren och flygofficeren i själva verket blivit mördade av brittiska commandosoldater eller norska motståndsmän.

Det första problemet - fler finns - är att historien inte rymmer minsta korn av sanning. Hökebergs slott är påhittat (namnet inspirerat av "Hökeborg", som Tintins slott Moulinsart fick heta i en tidig översättning), det enda slottet i Kvänum har ingenting med det att göra, inte ens åsen Hökeberg finns, någon västtysk ambassad fanns inte 1947, osv. De mördade tyskarna skall vi inte tala om.

Det andra problemet är att han som hittade på historien lade ut den på svenska Wikipedia, närmare bestämt den 25 januari 2007 kl 22:51. För se hur det såg ut, kantänka. Kl 22:52 tog han bort alltihop - men redan 22:53 såg en hjälpsam användare till att få borttagningen "ogjord"! Förmodligen i tron att borttagningen var ett misstag. Loggfilerna bekräftade hans version av det hela:

Storyn blev aldrig mer än en skiss, men efter någon diskussion om Wikipedia och dess tillförlitlighet lade jag i ett svagt ögonblick ut just denna skiss på Wikipedia som ett bevis på att om man bara verkar övertygande så köper folk vad som helst. Sedan fick jag kalla fötter, tänkte på min uppfostran och att man inte får ljuga så där och tog bort artikeln igen.

Några dagar senare upptäckte jag till min förvåning att artikeln var återställd - och då fick det vara. Om Wikipedia svalde det med sådant hull att man inte ville acceptera min radering fick de stå sitt kast.

Letar man lite på nätet hittar man ett fåtal exempel på att folk inte bara läst och trott utan även förmedlat "incidenten". Men lite ordentligare spridning fick den inte förrän Svenska Turistföreningen tog med den i årsboken för 2007. Denna hade temat "Brott och trakt", och i en artikel om spioner hade redaktionen (ej artikelförfattaren, obs) kryddat med några intressanta episoder på ämnet. Som morden på Hökebergs slott.

När nu den sanna historien rullar upp är vidden av den mycket fascinerande, ja rent av sedelärande. Dels visar den på vikten av faktakoll, faktakoll och åter faktakoll, något som vi tidningsredaktioner inte alltid är så noga med. Men den visar också tydligt hur skeptisk vi alla ska vara till källor som Wikipedian (och tydligen nu även STF:s årsböcker....)

Att den här sköna ankan dessutom är ett kalasexempel på den gamla tidningsklyschan "kolla aldrig en bra story", gör det hela till en intressant händelse som faktiskt förtjänar att lyftas fram i ljuset på något sätt.

- Anders Tapper, STF, ansvarig utgivare för årsboken

Räcker det så här, Anders? ;-)

Två tänkvärda detaljer till:

1) Innan det hela rullades upp på historiska forumet Skalman (länk nedan) så hade helt få ifrågasatt historien; Tapper nämner "bland annat av en läsare i området", säger EN läsare av en spridd bok; dessutom skall goda skeptikerna Martin Trankell på Wikipedia och användaren uNderdog_101 på Flashback nämnas; men inte många fler.

2) En av de som läst & trott på historien: sajten www.hotellsverige.se.

Utanför orten ligger också Hökebergs slott där Hökebergsslott-incidenten utspelades sig under andra världskriget.

Den korta ortsbeskrivningen verkar inte härröra från något etablissemang i trakten utan från de som driver själva hemsidan. Som exempel på att det är lättare att sprida än såväl ifrågasätta som ta reda på ordentligt är det strålande.


Skalman: Hökebergs slott

Författare och läsare

Publishing has only two indispensable participants: authors and readers.

Titta! Det är ju vi. :-)

As with music, any technology that brings these two groups closer makes the whole industry more efficient -- but hurts those who benefit from the distance between them.

Vilket bara är en anledning till att ni läser just detta just nu.

- Ur The Economist, "Unbound", 5 juni 2008

Lördagsfråga: Utah teapot

Världens, eller åtminstone Utahs, mest berömda tekanna digitaliserades 1975 av Martin Newell för att användas i något projekt med datorgrafik han höll på med. Sedan dess kom den att användas som test-modell i otaliga renderings-sammanhang, och blev omsider en sorts klassiker i branschen. Det var därför den hamnade bland de s.k. platonska kropparna på ett tidningsomslag 1988 (mellanbilden), liksom Pixars animatörer tog med den i en scen i Toy Story (1995), för att bara nämna de två exempel jag tog med i frågan.

Att den faktiska tekannan är betydligt högre än den renderade beror på att Newells system inte hade kvadratiska pixlar.


Wikipedia (eng.): Utah teapot

På G

Vad händer på faktoider.nu? Lite material på gång:

• Henry Ford om färger: "de kan välja vilken färg som helst så länge de väljer svart". Citatet skall vara belagt i en bok han skrev 1922, men faktum är att man periodvis kunde köpa T-Fordar i annan färg än svart.
• Celluliter. Benämningen används dels om en rätt allvarlig åkomma, dels på det vanliga sättet. Att det finns gott om kurer mot de senare är väl känt, om det finns några som fungerar är däremot högst osäkert.
• Hundmat som börjar på F; inte ge vovven fågel, fisk, fläsk, får... På grund av farliga ben. Verkar inte sant.
  
• "Rödvinsvänstern". Menar man a) bohemer som sitter på golvet och halsar, b) intellektuella á la Sartre, eller rentav något i stil med c) klassförrädare? Och hur myntades begreppet?
  
• Bomber/minor som ser ut som leksaker. Ytterst verkar det vara frågan om att små dylika påminner om leksaker, vilket missuppfattats till att de konstruerats så med flit. Om påståendet har större verklighetsgrund än så (vilket naturligtvis kan vara sant) så saknas hårda belägg.
  
• Bolivias rekord i statskupper; är de verkligen uppemot 200?
  

Och så vidare.

Lördagsfråga: Tekanna

Vad är detta för tekanna?

Metro-koll

Metro den 11 september 2008.
Först ett möjligt missförstånd (hos den som läser):

Vandalisering i Örebro gör att organisationen Läkare utan gränser nu tvingas ta bort ljudaffischer över hela landet, bland annat i Stockholm, Malmö, Göteborg, Uppsala och Umeå.

Det låter ju helt förfärligt. Men även om rätt många har kommit i kontakt med "ljudaffischerna", så kan upplägget kanske behöva förtydligas för övriga:

Den nya kampanjen består av 150 ljudlådor som från och med idag kommer att placeras ut i åtta städer runt om i Sverige. Lådorna kommer att finnas i Stockholm, Göteborg, Malmö, Linköping, Uppsala, Umeå, Jönköping och Örebro. Från lådorna, som endast är försedda med en kortare text om varför man ska skänka pengar, hörs ljudet av till exempel en våldtagen tolvåring i Kongo-Kin­shasa, en brännskadad pappa i Sudan, en skottskadad åttaåring i Haiti och en blivande mamma i Somalia. Ljuden är inspelade av skådespelare.

 - Resumé: Kampanjen som vill tystas ner

Fast det konkreta skälet till att kampanjen lades ner var inte det uppenbara, utan att en sönderslagen låda i Örebro - låda med sladdar - orsakade ett bomblarm.

Sedan något misstänkt:

26 pärlor i restaurangostron

Bortsett från att staden Tyros i Libanon får sitt engelska namn Tyre i notisen, så blir jag lite misstänksam när det visar sig att kvinnan som hittade pärlorna är fru till restaurangens ägare. Amal och Raymond Salha hittade inte pärlorna i lunchen, utan bland de ostron (200, enl. uppgift) som de öppnade åt gästerna. Fin reklam.

Telegraph: Diner in Lebanon finds 26 pearls in her lunchtime oyster

Till sist något roligt:

- Fotbollsmässigt klarar vi oss hyggligt, men vi tappar under sista fjärdedelen.

Per Dahlman, tränare för Borrby IF, citeras. Med tanke på att laget ligger sist i division 5, och på 19 matcher skaffat sig en målskillnad på -89 (enl. samma källa), så måste den där sista fjärdedelen vara en alldeles enastående uppvisning i uselt fotbollsspel. (Sen kan man fundera över vilka andra aspekter än "fotbollsmässighet" som spelar in i sammanhanget. Ja ja.)

Om sann historia

Peter Englund berättar om när han, efter sin lyckade debut Poltava, kom ut och mötte en läsekrets som inte alls var intresserad av att ställa de frågor historikern Englund hade förberett som hade han mött kollegor - källkritik, narration m.m. Frågorna kunde delas upp i två delar: dels de s.k. kontrafaktiska (vad hade hänt om..?), dels:

... rader med små, handfasta och minst sagt skeptiska frågor, om varifrån, varifrån, jag fiskat upp alla mina detaljer. Vad var påhittat och vad var sant? Jag var en aning chockad. Allt var ju sant! Vad var annars poängen?

Bra fråga. Fast nog är den relevant, med tanke på den mängd litteratur, historisk och annan, där fakta kryddats med fiktion. Ibland subtilt, ibland uppenbart. Man kan fråga sig vilket som är mest försåtligt - de små osanningarna, eller de stora?


Peter Englund: När jag skrev "Poltava"

Faktoider 2

Kontrakt på en uppföljare är nu skrivet.

Materialet finns som bekant, återstår slutgiltigt urval, genomgång, val av bilder och framför allt X korrekturläsningar. Fast det svåraste verkar bli titeln, då exempelvis just Faktoider 2 inte är något som slår. Återkommer till denna punkt.

Utgivningen är planerad till hösten 2009. Det är ett steg uppåt; eftersom det säljs fler böcker på hösten så är konkurrensen hårdare då, varför förlagen tenderar att lägga mer etablerad namn där, och osäkrare kort på våren. (Även om uppdelningen vår/höst inte alls är lika strikt som för bara några år sedan.)


Kontrakt på en pocket-upplaga av Faktoider är också skrivet. Utkommer i vår.


Ser även att ämnesetiketten "boken" inte längre funkar. Får fixas. Kärt besvär. :-)

Errata

Här är min: Fel i boken Faktoider
(Och om man hittat något specifikt misstänkt, så går man in på artikeln ifråga, för att se om jag ändrat sedan dess.)

Här är Peter Englunds: Rättelser

Detta borde vara en självklarhet, att som skribent av faktaböcker ha en hemsida där man offentliggör funna fel. Men det verkar snarare vara undantag än regel. Otroligt?

För att ta ett exempel, så har jag inte hittat något motsvarande på Bill Brysons officiella hemsida, trots att det inte saknas material - såväl från hans förvisso utomordentliga Kortfattad historik över nästan allting som de tidigare Notes from a small island och Made in America, där redan de fel jag känner igen direkt är lite fler än vad som skulle kännas OK.

Inte heller David Bodanis verkar ha någon. Nu är det ett tag sedan jag läste E = mc² (Elektricitet orkade jag inte med), på den tiden hade jag inte fullt lika skarpa källkritiska glasögon som idag, men jag har ett minne av en uppsjö med fakta av just den typ som ofta lider svårt av att granskas.

Lördagsfråga: Hittebarns-inlämning

Som ole_bull svarade så är det en Baby Klappe, en anordning för inlämnande av barn. Trevligare och säkrare än att lägga dem i en korg utanför klosterdörren, eller hur man nu brukar framställa det. Och ännu bättre än det alternativ som fick Innocentius III att ca 1200 förpliktiga barnhem att installera dåtidens version av anordningen.

Bilden är f.ö. från Wikipedia, som i sin tur fått den från www.babyklappe.info som bygger och säljer dem. (Den turkiska sida ole_bull hittat - nyfiken hur? - hade hämtat den från WP.) Ordet som står efter Erste Baby är nog en ortsangivelse.

Svenska motsvarigheter känner jag inte till. Inte heller någon film, liksom huruvida folk lägger oönskade husdjur i dem. (Däremot finns en del att läsa på temat "Babyklappe für Tiere" m.m.) Dessutom: Att jag siktat in mig på tyska här beror bara på att jag hittat mycket om dem på det språket. Enligt WP är de ännu vanligare i Pakistan.


Wikipedia (eng.): Baby hatch

Björnskinnsmössor

PETA (People for the Ethical Treatment of Animals) kör en kampanj mot de där jättestora björnskinnsmössorna:

Despite a public outcry, bears are still slaughtered in order to make the queen's guards' caps. It takes as much as the entire hide of one bear to make just one guard's headpiece. The black bears are hunted in Canada, and their skins are shipped to the UK. Many of the bears are shot several times before they die, and some escape the hunters and bleed to death. When mother bears are killed, orphaned cubs are left behind to starve.

- www.unbearablecruelty.com

En av upplysningarna väckte min nyfikenhet:

It takes as much as the entire hide of one bear to make just one guard's headpiece.

Vad menas? Går det verkligen åt ett helt björnskinn? Eller använder man en viss del av skinnet, så att man får en mössa per björn?

Uppdaterat: På historiska forumet Skalman gav en T. Snorasson besked:

Der kan fremstilles flere bjørneskindshuer ud af et skind, men de fineste, dem som underofficerer og officerer bærer, kan der kun laves 1 stk. af pr. skind, idet deres meget lange nakkehår kun befinder sig i en bjørns agterstavn.

Jag antar att dansken beskriver danska mössor, men förmodar att samma metod används för dess engelska motsvarigheter (motsvarande finns f.ö. i fler länder). Uppgiften "ett skinn per mössa" skall alltså tolkas som att man för åtminstone de finaste mössorna får en per skinn, men att det blir en hel del över att användas till annat. Jag har ännu inte fått något svar från PETA.

Lördagsfråga: Bebis-automat

Vad är detta?

Nu finns ingen bebis i bilden, men "lådan" ifråga är alltså gjord för just en sådan. Klipska läsare har redan innan de läst så här långt kommit sig för att läsa den spegelvända texten "Erste-Baby-nånting", vilket mycket riktigt är tyska för "Första-babyn-nånting".

Frågan återstår: vad är detta?

Lånbyta - bytlåna

Fint exempel på ett nytt ord som uppstått, spritts och idag nyttjas lite varstans, utan att ha väckt någon särskild uppmärksamhet bland de lärde.

Betydelsen torde vara uppenbar: man byter inte utan lånar, och båda kontrahenterna lånar något av den andre. Användbart såväl i sandlådan som när man planerar semestern (lånbytande av sommarhus).

Bortsett från att det är intressant att nya ord dyker upp (även om jag inte alls vet hur nytt det är) så är det ett förträffligt argument mot den bisarra men märkvärdigt vanliga uppfattningen, att nya ord måste stadgas av Svenska Akademien innan de kan börja användas. Hur kan någon tro något sådant? På allvar?

Faktoider.nu: Ord som inte finns i SAOL finns inte

44 dagars-sidan

Någon som känner igen detta påstående: den genomsnittliga livslängden för en hemsida är 44 dagar.

The average life of a Web page is only 44 days; 44 percent of the Web sites found in 1998 could not be found in 1999.
- Library of Congress: Web Capture & Archiving

Indeed, with the life of an average website estimated to be around 44 days (about the same lifespan as a housefly) there is a danger that invaluable scholarly, cultural and scientific resources will be lost to future generations.
- UK Web Archiving Consortium: Project Overview

Jag har ännu inte hittat ursprunget till denna besynnerliga siffra.

En relaterad uppgift som bl.a. nämns på samma sida hos Library of Congress, är att av alla sajter som fanns 1998 så var bara 44 % kvar året därpå. I det fallet kan jag tänka mig att man gått igenom registrerade domäner; fast det låter ändå synnerligen otroligt, mitt i internet-bubblan och allt; eller möjligen att man gått efter IP-adresser.

Eller kanske det här är en ledtråd:

The problem is, up to 10 percent of the embedded links are broken at any given time. A recent survey by Jupiter Media Metrix of New York of 28 federal Web sites and 53 state and local sites found that 84 percent had broken links. Links break when uniform resource locators change, and the average life span of a URL is short: just 44 days. “Every six weeks, on average, every link gets broken,” Jeannin said.
- GCN: The Net Plumber

Nu framgår det inte om Jeannin (som f.ö. är efternamnet på en karl) fått siffran från Jupiter-undersökningen, men om vi gör det antagandet: Man har alltså undersökt hur stor del av en viss mängd länkar som inte fungerar, och sedan försökt räkna ut genomsnittligt förfall över tid. Metoden verkar inte helt övertygande.

Fortsätter läsa:

LinkGuard CEO Franck Jeannin is seeking dot-gov customers’ help in mapping the Web. Jeannin founded LinkGuard to fix all those broken links on the Web, and the service is popular with federal customers, he said.

Men även om LinkGuards CEO onekligen är så mycket part i målet som man gärna kan bli, så är de två källorna ovan av ett långt pålitligare slag. Vilket naturligtvis inte innebär att de är immuna mot vandringssägner, som ju f.ö. verkar trivas bättre ju bättre kommunikationerna blir. (Nej, jag vet inte om det verkligen är sant...)

General Field

The Generals were all famous for their constant Victories, viz. General Field, Mareschal Reinschild, the Prince of Wirtemberg, General Lewenhaupt.

- Daniel Defoe, The History of the wars of his late Majesty Charles XII by a Scots Gentleman in the Swedish service (1715), sid 295

Vem är denne general Field? Ingen alls, för det är ett feltryck - "General Field Mareschal Reinschild", dvs. fältmarskalk Rehnsköld, har fått ett kommatecken för mycket. Men general Field finns icke desto mindre med i åtminstone två Karl XII-biografier från 1700-talet, den ena av Henry-Philippe de Limiers, den andra av självaste Voltaire.

Det kan nämnas att Defoe (han med Robinson Crusoe) innehåller fler fel, och det med flit; redan den skotske gentlemannen i titeln är påhittad.


Källa: Carl XII:s histora av Voltaire (Norstedts1997), excellent översatt och kommenterad av Gunnar von Proschwitz

Rymdkejsaren Xenu / Xemu

Jag förmodar att majoriteten av ni som läser detta är någorlunda bekanta med scientologin?

För er övriga: L. Ron Hubbard var en habil science fiction-författare som bestämde sig för att ägna sin kreativa ådra åt att skapa en religion. Resultatet blev scientologin; det får anses vara synnerligen lyckat, åtminstone för Hubbards egen del. Den som, efter långa och mycket dyra övningar, omsider kommer till religionens inre delar får reda på att i princip allt elände kan härledas till en rymdkejsare Xenu som levde för 75 miljoner år sedan. (För ytterligare detaljer, se Wikipedia, eller Youtube, eller googla runt som ni brukar.)

Fast vad var det egentligen han hette? I nedanstående ljudinspelning (att lyssna på Mästaren utgör en stor del av scientologernas skolgång) nämner LRH tydligt Xemu, "could be spelt X-E-M-U". I andra sammanhang står det verkligen "Xenu".


Påminnelse för er i Örebro: Ikväll pratar jag faktoider på City Konferenscenter.


Gawker.com: The history of Xenu as explained by L. Ron Hubbard himselfVad är mest anmärkningsvärt? Att LRH låter så uttråkad? Eller att han låter underligt över huvud taget, om det nu beror på dialekt, talfel, påverkan av substanser, eller alltihop? Eller att Xemnus rymdimperium körde samma stil på allt som USA ca 1960? Eller alla groteskt irrelevanta detaljer? Eller varför han inte fixade en "skapelsemyt" som inte låter som ett skämt? Eller publiken - är det bara flickor? - som gapskrattar även åt de lamaste lustigheter som tänkas kan? Eller det faktum att folk betalat dyra pengar för att lyssna på smörjan?
Wikipedia (eng.): Xenu

Lördagsfråga: Jumbo

Jumbo fick inte sitt namn på grund av att han var stor, utan tvärtom så är det hans berömmelse som myntat begreppet.

Det var en berest elefant; född i franska Sudan så togs han först till Paris, därefter till London Zoo där han fick sitt namn (förmodligen efter swahili: jambo, "hej", och/eller jumbe, "hövding") och gjorde stor lycka. 1882 köptes han av cirkuslegenden P. T. Barnum och förevisades för en ofantlig mängd människor. 1885 dog han i en tågolycka, men Barnum fortsatte att förevisa honom, nu i uppstoppat skick.

Barnum torde idag vara allra mest känd för ett lika berömt som sant uttryck: there is a sucker born every minute, "det föds en idiot varje minut". Citatet är dock nog falskt; det myntades inte av Barnum, utan en motståndare till honom i en process rörande den s.k. Cardiff-jätten. Om denna märkliga historia finns mycket att skriva, vilket jag också tänker göra någon gång.


Påminnelse för er i Stockholm: Ikväll pratar jag faktoider på KTH.