en áðr en þau Melkorka skilðisk, selr hon í hendr Óláfi fingrgull mikit ok mælti: "Þenna grip gaf faðir mann mér at tannfé, ok vænti ek, at hann kenni, ef hann sér.."
innan han for fick Olaf en tung armring [finger-?] i guld av sin mor Melkorka, som sade, "denna skatt fick jag av min far som tandgåva, och väntar mig att han känner igen den när han ser den".
- Ur Laxdalingarnas saga, 1200-talet
Tandféer blev avgjort till på 1900-talet. De blev stora i USA i mitten av 1900-talet och har letat sig hit under de senaste decennierna.
Mindre känt är att det för länge sedan funnits en nära skandinavisk motsvarighet, inte minst fonetiskt. Den hette tannfé, tandgåva. Ordet "fé" är samma ord som fä, boskap, och i överförd bemärkelse rikedom. "Tandpengar" helt enkelt; rentav mer rakt på sak än sena tiders tandféer. En sådan tandpeng fick ett barn när det fick sin första tand. Oftast var det säkert enkla ting, men det finns även beskrivningar av nog så furstliga tandgåvor, och det inte bara i sagorna.
Wikipedia (sv.): Tandfe (med mer info om tannfé än tandfen)
Straight Dope: What's the origin of the tooth fairy?
2 kommentarer:
Tror nog att 'fingrgull' skall förstås som fingerguld=guldring, inte armring...
Benägen att hålla med, men den översättningen är inte min utan hämtad från Einar Ól. Sveinsson (1934). Hittad i Lindy Brady, "An Irish Sovereignty Motif in Laxdæla saga" (2016). Jag låter den stå en stund till...
Skicka en kommentar