Den nordkoreanska regimen har många verktyg för att hålla medborgarna i schack. En beprövad metod är avrättningar. De delas ut frikostigt även för struntsaker, är ofta offentliga, och flera fall visar att de mäktiga och berömda inte ska känna sig säkra.
Flera fall visar även att vi inte ska känna oss säkra på vad vi får höra. Information från Nordkorea är nära nog en motsägelse. Nästan allt är propaganda, rykten eller lösa påståenden, omöjligt att direkt bekräfta eller dementera, och sällan rekommendabelt att konsumera ofiltrerat. Och ibland går även experterna på nitar.
Hyon Song-wol är en uppburen sångerska som dödförklarades 2013. En makaber detalj som gav nyheten extra spridning var att hon skulle ha avrättats med kulspruta medan bandmedlemmarna tvingades se på. Icke desto mindre dök hon upp vid OS 2018.
Ma Wong-chun är en hög militär som 2015 rapporterades ha avrättats, eller åtminstone ha dött; i en version sades han ha dött av skräck sedan Kim kallat till möte. Men några månader senare dök han upp, med en stjärna mindre på axelklaffarna men vid full vigör.
Ri Yong-gil är en hög militär som 2016 rapporterades ha avrättats. Några månader senare dök han upp vid en stor partikongress, livs levande och därtill befordrad. Källan som rapporterat om hans död konstaterade i en minnesvärd formulering att "we came to believe that he was not executed".
Uppgifter om höga nordkoreaner som avrättats kan förvisso stämma men behöver inte göra det. Osäkerhet är det normala. Detaljer om exakt hur folk bragts om livet (kulsprutor, hundar, pirayor? etc) bidrar till att påståendena sprids och sätter sig i huvudet, men även där är det som regel omöjligt att veta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Den senaste som först uppgavs ha avrättats var ju Nordkoreas huvudförhandlare i nedrustningsfrågor, Kim Hyok-Chol, som påstods ha skjutits till döds på flygplatsen Mirim . Några dagar senare förnekade CNN att han skulle ha avrättats
Men varifrån kommer dessa konstiga påståenden? - Vad jag minns brukar det hänvisas till "tidningsuppgifter" eller "underrättelsekällor" ... i Sydkorea . Och då ringer ju alla källkritiska larmklockor direkt.
Poängen är att den vanliga källkritiken inte fungerar. Liksom när de första uppgifterna om förintelsen började dyka upp och det fanns flera goda skäl att misstro dem. Den kremlologiska källkritik man får använda istället kan jag ingenting om. Och obs, att fel inträffar är inget konstigt.
Praktiskt taget alla uppgifter kommer via Sydkorea, av flera skäl.
Jag skulle nog vilja påstå att särskilt i knepiga fall är de källkritiska kriterierna (Äkthet, rimlighet, närhet, tendens, beroende)viktiga att använda. När "källan" är sydkoreaner som kommit med felaktiga påståenden tidigare är alla kriterierna skakiga. Påminner lite om tidningspropaganda under första världskriget, när via brittisk propaganda tysk klockringning på hemmaplan (man firade erövrandet av Antwerpen) förvandlades till att tyskarna ringt i Antwerpen och använt munkar som kläppar. Avspänning i Korea är inte bra för sydkoreanska säkerhetstjänsten, så jag slänger fram hypotesen att publiceringar av den här typen ingår i deras "rädda jobbet"-ansträngningar.
Jag läste om Kim Jong-Ils golfförmåga, om att han själv aldrig sagt att han bombade in en massa "hole in ones".
Någon västerlänning hade varit på banan och frågat, och fått förklaringen att någon måste ha missuppfattat handicapscoring. En etta skall då betyda, ett över par, och inte ett enda slag.
Att Kim skulle ha fixat ens något som ligger över par är förstås också svårt att tro på.
Den som svarade hade ett bra och rimligt svar, men det kan också vara skapat för stunden.
Vad som behövs är nordkoreanska nyheter med information om ledarens bravader. Före det, vet vi ju inte ens om de hävdat något golffantomeri.
Det finns en bok om Nordkorea, minns inte titeln, men den beskriver bland annat svenska tjejer där: uppraggade av NKisarna. Svenskarna fann dem en förmiddag badande i poolen i det svenska konsulatet.
Fascinerande land.
/koroshiya
Källorna är nordkoreaner. Deras uppgifter förmedlas av sydkoreanska kanaler. Det är dessa som kan bedriva källkritiken.
Rimlighet är inte ett av de klassiska källkritiska kriterierna. Och det är särskilt problematiskt beträffande Nordkorea.
Historien om Kim Jong ils golfrunda tog jag upp här: http://faktoider.blogspot.com/2012/01/kim-jong-il-spelar-golf.html
Det jag tyckte var intressant var att den aldrig ingått i den officiella propagandan. Vilket är lätt att tro, särskilt jämfört med påståenden från det hållet som lanseras på fullt allvar.
Nu tog jag ett par volymer ur hyllan. Torsten Thudén 'Källkritik' kallar rimlighet för sannolikhet, vilket för mig låter som samma sak. Florén & Ågrens 'Historiska undersökningar' har med rimlighet i sin lista över källkritiska kriterier. Den listan avviker lite från vad jag skrev, men det torde bero av att olika författare och historiker faktiskt har olika syn på vad som är viktigt - eller har olika ord för samma företeelse. Min lista kommer nog ursprungligen från en kurs i just källkritik för kanske 15 år sedan, jag minns inte.
Och berättelser från nordkoreanska avhoppare som förmedlats av sydkoreanska underrättelseorgan. Nja, här finns fällor. Som att avhopparna möjligen 'bättrar på' sina historier för att bli accepterade, och att de 'bättras på' ytterligare i nästa led innan en tidning som är språkrör för hemliga polisen kan smälla upp nästa historia om groteska dödsfall i norra Korea. Det kan vara svårt att verifiera flyktingberättelser, men om de passerar via en organisation som gissningsvis har djupa rötter i den tidigare sydkoreanska militärdiktaturen så blir man ju skeptisk. I alla fall jag. Och facit visar att det stämmer.
Samma problem har ju funnits när USA uppgivit att olika al-Qaida-ledare och IS-ledare har dödats i olika räder. En del av dem har ju dödats åtminstone 5 gånger om!
Skicka en kommentar