Gripsholms lejon som guidemyt

Jag har skrivit tidigare om det fina, fina lejonet på Gripsholms slott. Det jag fastnat för var att lejonet uppenbarligen inte stoppades upp för att betraktas framifrån en face, så som det givetvis alltid återges, utan från sidan.

Dessutom tog jag naturligtvis med historien bakom, om ståthållaren av Alger som skänkte ett livs levande exotiskt rovdjur till kung Fredrik I osv. Denna bakgrund föll det mig inte in att betvivla. Jag hade ju en annan grej för ögonen. Och varför ifrågsätta historien? Det fanns ingenting anmärkningsvärt i den, och källan var Gripsholms slott själva. Inte ett ögonblick funderade jag på om den kunde vara annat än helt sann.

Men så dök följande upp:

När vi frågade de ansvariga om det uppstoppade lejonets verkliga historia möttes vi först av frågetecken, men också av nyfikenhet. Intendent Eva-Lena Karlsson på Nationalmuseum hade vänligheten att söka igenom de äldre tryckta vägledningarna över Gripsholm. Hon kunde konstatera att lejonet inte nämns i någon av de kända förteckningarna från 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Inte förrän 1957 dyker lejonet upp i en redogörelse, då med förklaringen att det rör sig om en gåva från Alger till Fredrik I.

- Dick Harrison, Vad är historien bakom lejonet på Gripsholm?, SvD 9 januari 2016

1957!

En enkel kontroll visade att lejonen som kom till Sverige 1731 redan 1732 skänktes vidare till kurfursten av Sachsen. Det är alltså avgjort inte något av de djuren vi ser. Vad har det då för historia? Det vet vi inte, och det visste man inte på Gripsholm när man fick in det udda utställningsföremålet. Men någon kände till Fredriks lejon, och funderade på om ifall ... Och nämnde det, måhända med förbehåll till att börja med, men snart nog stelnade gissningen till en sanning, en sanning som var tillräckligt intressant för att slå an men tillräckligt harmlös för att inte väcka nyfikenhet och skepsis. Tills nu. Och som så ofta är fallet krävdes inte några djupare efterforskningar för att knäcka faktoiden. Det räckte att ställa rätt frågor till rätt personer.

Här är förresten lejonet som det ska betraktas: Ett stiligt lion passant, som på vapensköldarna.

Jag vet inte vem Mona Skoglund är, men den absolut enda bilden av lejonet jag kan hitta som förklarar varför det ser ut som det gör är hennes. Uppdaterat: En lokal fotograf var det!