Efter kriget begav sig många judar till USA. Illinois var en populär delstat att bosätta sig i. Det är därför man i Skokie, Ill. hittar ett museum och utbildningscentrum för förintelsen.
På deras sajt finns en sida med Misconceptions: Myter och missuppfattningar om förintelsen. Här är några av dem, i all korthet.
Not, i ett av fallen verkar forskningsläget vara ett något annorlunda och mer komplicerat än vad museet skriver. (Den riktiga forskningen, givetvis. Fattas bara.)
Myt: Tyska judar utgjorde en stor andel av landets befolkning
1933 fanns ca 9,5 miljoner judar i Europa, eller 1,7% av hela befolkningen. Flest fanns i Polen, 3,25 miljoner eller knappt 10% av landets befolkning. I Tyskland fanns 565 000 judar, 0,8% av landets befolkning.
Myt: Adolf Hitler var jude
Denna myt är en av de mest spridda om Hitler. Det finns några olika sätt att försöka motivera den, men ingen av dem håller för en prövning.
Faktoider.nu: Var Hitler jude?
Myt: Alla koncentrationsläger hade gaskammare
Det var inte i koncentrationslägren som de flesta dödades. De flesta dödades i dödslägrens gaskammare. Dödslägren var få och mycket små, för där bodde bara personalen. Dit kom man inte för att arbeta utan för att avrättas.
Koncentrationsläger användes för politiska fångar (ursprungligen), för tillfällig förvaring av fångar samt, framför allt, för slavarbete. I koncentrationslägren fick man arbeta ihjäl sig, om man inte dog av något annat.
Myt: Alla judar tatuerades med ett identifikationsnummer
I Auschwitz tatuerades siffrorna in på fångar man ville hålla reda på. I andra läger användes andra metoder. Eftersom läger-komplexet Auschwitz var så stort (det var inte ett enda läger utan flera) så har det bidragit till att sprida bilden.
Naturligtvis märktes inga fångar som avrättades direkt.
Wikipedia: Identification in Nazi camps
Myt?: Nazisterna tillverkade tvål av judar
Nu blir det mer komplicerat ...
Idén kan spåras tillbaka till en skröna under första världskriget. Då berättades om tyska kadaver-fabriker vari talg påstods utvinnas ur fallna soldater. Den historien återkom under nästa världskrig när förintelsen började skruvas upp från terror till massmord, och efter kriget har den fortsatt att cirkulera som en av de riktigt spridda om förintelsen.
Det mesta som sagts har varit falskt. Tvålar med bokstäverna RIF har tolkats som RJF = Reines Jüdisches Fett, men RIF = Reichsstelle für industrielle Fettversorgung, Rikscentrum för industriell fettförsörjning. De belagda påhitten har naturligtvis använts av förintelseförnekare.
Å andra sidan har det framkommit belägg för att påståendet varit korrekt för mycket småskalig produktion. Enkel är denna fråga inte. Projektet Nizkor konstaterar att "it is not clear to us whether there is consensus among historians on the issue" men även att frågan är trivial jämför med mer än välbelagda och långt, långt större brott.
Wikipedia: Soap made from human corpses
Jewish Virtual Library: The Soap Allegations
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Stort och viktigt ämne, och svårt att ha invändningar mot. Jag hoppas jag kan uttrycka mig tydligt och att ingen får för sig att jag har några brunaktiga föreställningar.
Den sista missuppfattningen som muséets sida tar upp är "There were 11 million victims of the Holocaust", och där tycker jag deras argumentation är högst tveksam. 11 miljoner judar var vad man vid Wannsee-mötet kom fram till skulle finnas inom det stortyska rikets gränser när kriget vunnits, och 6 miljoner hann man mörda innan vansinnet stoppades.
Men det var inte enbart judar som nazisterna försökte göra sig av med. Även andra etniska grupper, politiska motståndare, handikappade, homosexuella och andra misshagliga mördades i stor skala, och enligt vissa beräkningar uppgår det antalet offer till 5 miljoner (däribland 2-3 miljoner icke-judiska polacker). Vilket då också, av en slump, ger en totalsumma på 11 miljoner. Se tex http://www.bbc.co.uk/tyne/content/articles/2005/01/20/holocaust_memorial_other_victims_feature.shtml
Muséet verkar vilja blanda upp dessa fem miljoner icke-judiska mordoffer med det mycket större antal som dog i själva kriget, och det har jag svårt att gå med på. Det är motiverat att skilja de som dog som ett direkt resultat av krigföringen från de som avrättades av ideologiska skäl, men det är inte motiverat att skilja vissa ideologiska offer från andra.
När vi diskuterar nazismen, och det bör vi göra, är det en tankevurpa att se på den som en specifikt icke-judisk ideologi. I stället bör vi komma ihåg att den satte upp ett visst ideal, och alla som inte svarade upp mot det idealet skulle dödas, deporteras eller steriliseras.
Att enbart minnas de judiska ideologiska offren är att missförstå nazismen, och om vi missförstår nazismen löper vi större risk att den får förnyat fotfäste.
Skicka en kommentar