Man kan konstatera att slagrutan hör till de allmänt kända vanföreställningarna som inte behöver förklaras; som spöken, Bermuda-triangeln, Loch Ness-monstret och några till.
Man kan även konstatera att vanföreställningar antingen glöms bort eller förändras. Slagrutan är ett typiskt exempel på det senare. För det tog rätt lång tid innan någon kom på att försöka leta vatten med slagruta.
Slagrutor finns belagda sedan 1400-talet*. Huvudsyftet var länge att hitta malmådror. Martin Luther sägs fördöma bruket i Decem praecepta Wittenbergensi populo praedicta (1518), jag har inte hittat var. På 1600-talet finns belägg för slagrutor som "magiskt instrument", i brist på bättre ord; de användes för att försöka hitta saker i allmänhet, eller för att få svar på frågor. Som pendeln som ska visa om barnet blir en pojke eller flicka.
Det är först framåt 1800-talet som slagrutor börjar användas för att leta vatten. Ett tämligen tidigt försök tillskrivs en viss Bartholemy Bleton, som i slutet av 1700-talet skulle ha hittat en underjordisk sjö i Paris.
Om denne Bleton hittade jag en episod som inte saknar intresse ens idag:
Han förklarade att kraften hindrades om han isolerades från marken. För att bevisa detta ställde han sig på en pall med glasben, [var man nu hittar sådana] varefter slagrutan inte längre rörde sig. Men vid ett tillfälle så passade en klipsk observatör, dr Charles, på att sabotera isoleringen utan att Bleton märkte det. Effekten var fortfarande densamma, med en orörlig slagruta, trots att den borde ha rört sig. Som förklaring hävdades det, att Bleton trodde att han var isolerad, och staven svarade på det som fanns i Bletons huvud, och visade alltså dennes sinnesstämning. Denna desperata hypotes må vissa uppfatta som ett erkännande att Bleton blev överrumplad.Senare togs Bleton även ner i en kyrka (krypta?) under vilken man visste att inget vatten fanns på åtminstone 30 meters djup. Det hindrade naturligtvis inte rutgängaren från att hitta vatten. Etc.
En annan uppgift i samma artikel, som avhandlar "användandet av slagrutan som instrument för upptäckandet av underjordiskt vatten, som på sistone väckt avsevärd uppmärksamhet", rör vad som förefaller att vara brukets introduktion i England. En viss Judith Noel befann sig 1772 i Frankrike och såg en bonde hitta vatten med slagruta. Hon prövade att hålla i slagrutan och fann att den fungerade lika bra i hennes händer. Väl hemma utövade och spred hon idén bland vänner och bekanta. Dessa var inte så få eftersom unga fröken befann sig i samhällets övre kretsar. Senare skulle hon gifta sig Milbanke och bli mor åt Anna Milbanke, som i sin tur gifte sig Byron och blev mor åt Ada Byron, grevinna av Lovelace.
Kan avrunda med att åtminstone dagens rutgängare sällan far med osanning, på så sätt att de verkligen tror på slagrutan.
... no claimants even approach the dowsers for honesty. These are persons who are genuinely, thoroughly, self-deceived.- James Randi
Källor & lästips:
- Jesper Jerkert, "Från Ad hoc till Önsketänkande": slagruta (Fri Tanke 2012)
- Wikipedia: Dowsing
- Faktoider: Slagrutor
* Som vanligt finns det entusiaster som tillskriver slagrutor en mångtusenårig historia. Här är ett exempel som man åtminstone kan skratta åt.
Among the many fascinating wall murals, not only did they locate an art gallery devoted exclusively to the depictions of spacecraft and ET's, they also found a remarkable huge wall painting of a dowser, holding a forked branch in his hand searching for water, surrounded by a group of admiring tribesmen. These wall murals were carbon dated and found to be a least 8000 years old.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar